Underhållande dialogmästare

Björn Paqualin hade en hel del kända tv-serier i sitt skrivandebagage när han debuterade förra året med spänningsromanen Låt det brinna, den första boken i en serie med Stella Robertsson i huvudrollen. Den missade jag så min första läsning av författaren är Låt det brinna, seriens andra del som kommer ut i dag. Det är en riktigt underhållande läsning som denna fantasirika författare bjuder på där vi möter många oväntade vändningar och riktigt udda detaljer. Han har ett eget sätt att skriva, ett ganska avhugget språk, rappt och effektivt. För den som vill utveckla sin förmåga i den svåra konsten att skriva dialoger rekommenderas det här som kurslitteratur, bitvis helt magnifikt och det märks tydligt att han är vältränad i denna gren från sitt tidigare skrivande. Efter den här läsningen ser jag med stor förväntan fram emot kommande böcker.

Kriminalkommissarie Stella Robertsson är en stark huvudperson, rätt desillusionerad, cynisk, hård, starkt ogillad av många kolleger, trasig på flera olika sätt men samtidigt en bra polis med rättspatos och stark moral (även om hennes moraliska kompass ibland kan peka i oväntade riktningar). Stellas exman Marcus var en mycket välkänd stjärnadvokat med egen kolumn i landets största tidning. Han är nu död, det var Stella som dödade honom och det är en sanning som hon till vilket pris som helst vill skydda såriga dottern Ingrid från, den enda människa som hon verkligen bryr sig om. Deras relation är långt ifrån enkel, Ingrid bor själv i den lägenhet i Stockholm som pappan lämnade efter sig. Stella blir vansinnig när hon får reda på att Johannes Möller, landets mest kända grävande journalist, förbereder en stor artikel om henne och fallet.

Handlingen är förlagd till en icke namngiven stad i Norrlands inland. Dit skickades Stella från NOA i Stockholm för att utreda ett mord i den förra boken. Hon är nu avstängd från sitt jobb, utreds för det hon gjorde då, men har blivit kvar under förundersökningen som hållit på i nästan ett år, ensam i en lånad, isolerad och sunkig sommarstuga i närheten. Hon har anmälningsplikt så en gång i veckan måste hon ta sig in till polishuset. Runt staden finns en del namngivna orter, alla utom en med fiktiva namn (tror jag). Den verkliga plats som namnges är Saxnäs som sägs ligga sexton kilometer norr om staden som därmed har fått en geografisk plats, en plats där det aldrig funnits något stadsliknande.

Den fiktiva staden är medelstor med lasarett, polishus, länsstyrelse, stadshotell och liknande. Den enda verkliga stad som stämmer in på många av uppgifterna är Östersund, ungefär trettio mil söder om Saxnäs, men det är inte en anonymiserad version av Östersund, den är verkligen fiktiv. Varför? Har ingen aning. Det är inte på något sätt unikt att skapa fiktiva platser för romaner, men då brukar författaren ofta ha just detta som en viktig del av projektet, som till exempel Maria Adolfssons Doggerland, men så är det inte här. Stadsmiljön förblir rätt vag, landsbygden utanför staden får mer levande miljöskildringar.

Två kvinnor angrips när de tältar i ett naturreservat utanför stan. Spår på brottsplatsen tyder på kopplingar till ett dubbelmord fem år tidigare. Då mördades två trettonåriga flickor av en man de mötte på en nedlagd järnvägsbro, titelns Mannen på bron. Mannen hittades aldrig, trots att stora delar av skeendet spelades in på det ena offrets telefon. Dubbelmordet i Heleneberg är mycket känt, var stort i media under lång tid.

Den lokala polisen ber Stella om hjälp, trots att hon formellt är avstängd från sitt jobb. Hon vill verkligen inte men inser att hon skulle kunna använda det för sina egna intressen. I hemlighet ger hon Johannes full insyn i utredningen, något han inte kan motstå, och hennes pris för detta är att han ska lägga ner sin granskning av henne.

Stella och Johannes blir ett mycket udda men effektivt utredningsteam. Det är en smart konstruktion av författaren som fungerar väldigt bra. Deras dialoger tillhör definitivt höjdpunkterna i läsningen. Och det gäller generellt, författarens långa erfarenhet av att skriva manus till tv-serier märks tydligt, det här är någon som verkligen kan skriva dialoger. Det är ett ganska avhugget språk med människor som ofta pratar förbi varandra, där delar förblir oförklarade, tomrum som läsaren själv får fylla i och det fungerar fantastiskt, imponerande skickligt.

Under utredningen gång överraskas läsaren många gånger av oväntade vändningar och riktigt udda detaljer; det blir en mycket underhållande färd mot upplösningen, jakten på svar, försöken att hitta mening i det som skett: ”För om inte döden hade mening kanske inte heller livet hade det.”

Författaren

Björn Paqualin är född 1980 och bor i Hägersten i Stockholm. Efter en utbildning på Dramatiska Institutet har han främst arbetet som manusförfattare och har varit medförfattare till många stora tv-serier som Blå ögon, Hassel och Wallander. 2020 debuterade han som romanförfattare med Låt det brinna, den första i en trilogi om kriminalkommissarie Stella Robertsson. Mannen på bron är den andra delen.

Anders Kapp, 2021-10-05

Bokfakta

  • Titel: Mannen på bron.
  • Författare: Björn Paqualin.
  • Utgivningsdag: 2021-10-05.
  • Förlag: Piratförlaget.
  • Antal sidor: 286.

Länkar till mer information

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *