Hårdkokt, hårdkoktare, hårdkoktast

Med Alan Parks hyllade debut Blodig januari har genren Tartan Noir blivit ännu mörkare, 70-talets Glasgow har aldrig varit svartare. Gillar du andra skotska författare som till exempel Denise Mina (också Glasgow) och Ian Rankin (mest Edinburgh) så kommer du också att gilla Alan Park. Du får mer av allt och ett riktigt skickligt hantverk av en ovanligt mogen debutant. Blodig januari har snabbt spritt sig till olika länder och nominerats till flera olika priser.

Blodig januari kom ut på svenska förra året men jag har läst den först nu och anledningen till att han dök upp i läslistan nu är att han finns med bland de författare som vi kanske vill ska komma till Svenska Deckarfestivalen i Sundsvall i november.

Rubriken ovan är en komparation och det finns en anledning till det. Med hårdkokta deckare tänker vi på USA, författare som Dashiell Hammett och Raymond Chandler från första halvan av 1900-talet. I sin skotska version kallas den Tartan Noir, grundad av William McIlvanney och utvecklad av många med trasiga hjältar som slåss mot de hemskaste formerna av organiserad brottslighet. I Tartan Noir finns även influenser från annan skotsk litteratur, till exempel Robert Louis Stevenson, Dr Jekyll and Mr Hyde, och behandlar ofta människors dualitet, konflikten mellan gott och ont i individer. Hos en del av författarna inom genren, till exempel Denise Mina, ingår ett samhälleligt patos, ett försvar för de svagaste, de mest utsatta.

Alan Parks är starkt förankrad i denna tradition; han tar ifrån tårna för att överträffa genrens alla typiska ingredienser, han komparerar:

  • Det usla skotska vädret har aldrig varit värre.
  • Blodet är blodigare.
  • De brutala brottssyndikaten är brutalast.
  • Trashankarna till hemlösa är ännu hemlösare i kolsvarta, livsfarliga miljöer.
  • Den omoraliska överklassen är vidrigare än någonsin.
  • De riktigt utsatta är definitivt utsattast.
  • Korruptionen är korruptare.
  • Den trasiga hjälten har aldrig varit trasigare, har den hemskaste barndomen, de största såren, det värsta missbruket, sover aldrig, ständigt bakfull, sönderslagnast av alla.
  • Den fega polisledningens despoti är ännu despotare.

Ett steg till och detta skulle vara en ren parodi på hela genren men Alan Parks duckar skickligt alldeles under den gränsen. Här finns absolut inget nytt, vare sig i form eller innehåll, men det är inte heller avsikten; Alan Parks följer genrens givna och välbeprövade recept och han gör det väldigt väl. För det här är riktigt välskrivet, starkt driv i texten med stora bladvändarkvalitéer, många oväntade vändningar och starka karaktärer, framför allt naturligtvis den extreme antihjälten själv, kommissarie Harry McCoy.

Vad handlar den då om? Tonårskille skjuter ihjäl en ung kvinna mitt i Glasgow och skjuter sedan bort halva huvudet på sig själv. Kommissarie Harry McCoy är på plats men kan inte förhindra det blodiga dådet trots att han fått tips om det av en grov brottsling bakom fängelseportarna dagen innan, en tipsare som nästan samtidigt mördas brutalt i duschen i fängelset. McCoy har fått en rookie på halsen och tillsammans drar de runt i sitt nätverk i Glasgows undre värld för att finna svar. Snart går spåren riktning mot överklassen och händelser i McCoys egna, mörka historia. Så småningom hittar de svar efter många turer och mycket, mycket elände.

Han har fått fina recensioner på många håll, i olika länder, men i den skotskaste av skotska tidningar, The Scotsman, gillar man den inte. ”Ger ingen rättvis bild av 70-talets Glasgow”, tycker man. Tack och lov för det!

Uppföljaren, February’s Son, kom ut på engelska nu i januari och möjligen dyker den upp på svenska i höst. Jag kommer säkert att läsa den också och det skulle vara kul att träffa honom i november på Svenska Deckarfestivalen. Rekommenderas till alla som gillar genren, men om du ogillar böcker som innehåller grovt våld ska du inte läsa Blodig januari.

Anders Kapp, 2019-02-18

Bokfakta

  • Titel: Blodig januari. (Bloody January. 2018. Översättning Gabriel Setterborg.)
  • Författare: Alan Parks.
  • Utgivningsdag: 2018-03-24.
  • Förlag: Modernista.
  • Antal sidor: 352.

Länkar till mer information

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *