Bokstavsetyder

Det kan kvitta skrev Agota Kristof 2005 och nu finns den också på svenska i en översättning av Marianne Tufvesson. Därmed finns det mesta av denna stora författares lilla prosaproduktion utgiven på svenska vilket är en insats av förlaget och översättaren som är värd att applådera! Det kan kvitta är bland det sista som Kristof gav ut, men det känns inte alls så, tvärt om. Om man ska jämföra med musik blir det etyder, alltså små stycken avsedda för övning, för att finslipa tekniken, något man kan tänka sig att en ung person ägnar sig åt på väg in i konstnärskapet. Noveller är fel ord, novelletter fungerar bättre, och den formen finns även som delar av I går som kom på svenska förra året, men i original kom ut tio år tidigare än Det kan kvitta. Då var dessa prosastycken infogade i kortromanens helhet, men något sådant finns inte här där det i stället finns en stor variation både i ämnen och tekniker. Spretigt skulle man säga om det var en debutant men bättre är att kalla det för en skattkista där man kan hitta helt olika ädelstenar även om författarskapets övergripande teman känns igen.

Hela boken omfattar endast 73 sidor men innehåller ändå många berättelser; var och en är mycket koncentrerad, ofta bara en sida eller två.

Inledande Yxan är en svart burlesk komik som vänder på perspektivet när det gäller mäns våld mot kvinnor. Ofta har vi mött de mest absurda lögner som ska dölja det faktum att en kvinnas skador härstammar från hennes våldsamma man. Här är det i stället en kvinna som för första gången på länge sovit riktigt gott, hon är så ”lätt till sinnes, befriad från en börda som jag burit på så länge …” Hennes nattlinne är alldeles blodigt på morgonen när hon vaknar. Hon ringer efter doktorn och sedan han anlänt förklarar hon vad som hänt: ”Han föll ur sängen i sömnen, och så föll han på yxan.” Den döda mannen som ligger på mattan bredvid sängen har mycket riktigt en yxa i skallen.

Exil och övergivenhet, fåfänga drömmar om tillhörighet, finns alltid med i Kristofs författarskap, och återkommer här i flera av texterna. ”Jag ska resa hem, till ett hem jag aldrig haft, eller så är det alltför fjärran för att jag ska minnas, därför att det inte fanns, inte var hemma på riktigt, aldrig.” tänker en äldre fattig man i Hemma. ”Det kan kvitta, hur som helst trivs man ingenstans.” från titeltexten Det kan kvitta.

I Inbrottstjuven möter vi den förövare som varje natt bryter sig in hos alla för att stjäla ytterligare en deg av våra liv.

Fattigdomens brutalitet är återkommande som där Lanoé måste sälja sin älskade syster Line när hon blivit kvinna och hon säger ”… stryk mig över håret när den andre tar mig. Älska mig, Lanoé, min bror och älskade, eller knyt ett rep om min hals.”

Mörkt är det ofta i dessa korta texter, svarta små sagor, mardrömmar, men läsvärt är det!

Författaren

Agota Kristof (Ágota Kristóf med korrekt stavning) föddes i Csikvánd, Ungern i slutet av oktober 1935. Hon gifte sig ung med sin historielärare och var 21 år när de fick en dotter. Det var 1956, samma år som den antikommunistiska revolten brutalt slogs ner av Sovjetunionen. Tillsammans med sin fyra månader gamla flicka flydde de till Neuchâtel i Schweiz. Hon skulle aldrig återse sitt hemland.

De togs emot väl, fick arbete och bostad. Hon arbetade i en klockfabrik i fem år, en tid uppfylld av tomhet, exilens smärta, att för alltid ha förlorat sin känsla av tillhörighet. Efter dessa fem år lämnade hon fabriken (och sin man). Hon valde bort arbete. Hon valde verksamhet, att skriva. Hon hade lärt sig franska och det är på det språket hon skriver. Hon började med poesi och dramatik. Hennes produktion av skönlitterär prosa är inte de stor, men den har inspirerat många andra konstnärer, inte bara författare, och hon har fått många priser.

Återkommande teman är exil och övergivenhet, krig och förödelse, kärlek och ensamhet, fantasi och verklighet, promiskuös sexualitet som desperat sökande efter tillhörighet, drömmar och förluster.

Hon dog 27 juli 2011 i sitt hem i Neuchâtel.

Utgiven prosa
  • 1986 Le grand cahier (1989 Den stora skrivboken) Filmatiserad 2013.
  • 1988 La Preuve (1990 Beviset)
  • 1991 Le Troisième mensonge (1993 Den tredje lögnen)
  • 1995 Hier (2020 I går) Filmatiserad 2002.
  • 1998 L’Heure grise et autres pièces
  • 2004 L’analphabète (2004 Analfabeten)
  • 2005 C’est égal (2021 Det kan kvitta)
  • 2005 Où es-tu Mathias?

Anders Kapp, 2021-12-28

Bokfakta

  • Titel: Det kan kvitta (C’est égal, 2005, översättning Marianne Tufvesson, 2021).
  • Författare: Agota Kristof.
  • Utgivningsdag: 2021-11-16.
  • Förlag: Wahlström & Widstrand.
  • Antal sidor: 73.

Länkar till mer information

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *