Examensfestligheter som slutar i tragik

Kvällen innan skolavslutningen är det ett gäng nior som firar in slutet på grundskolan och det kommande sommarlovet på en strand på Värmdö. En av dem är Fanny Jakobsson. Hennes mamma Anna blir allt oroligare när timmarna går utan att Fanny kommer hem. Hon ligger i sängen utan att kunna somna när det slutligen kommer ett nattligt telefonsamtal. Fanny har hittats svårt skadad efter en vattenskoterolycka och ligger nu medvetslös på intensiven efter att transporterats dit av en ambulanshelikopter. Det är upptakten till den tredje delen i Viktoria Höglunds serie om psykologen Malin Dahl, Den som inget känner mer, som kom ut i höstas, som jag läste då men som har blivit liggande oomskriven. Anledningen till att den blivit liggande är förmodligen att jag inte blev särskilt glad av läsningen.

Efter telefonsamtalet ger sig Anna och Fannys pappa Krister genast iväg till sjukhuset. Utöver dessa tre består familjen Jakobsson också av Fannys lillasyster Alva. Innan de brådstörtat ger sig av ringer de Annas bästa vän Camilla som bor i närheten och som kommer över för att ta hand om Alva.

Camilla Berggren är ensamstående mamma med två barn, Hannes och Hilma. Hon är egentligen frilansjournalist men hoppar ofta in i kassan på en lokal livsmedelsaffär för att hjälpa upp den mycket skrala ekonomin. Camillas dotter Hilma är jämnårig med Fanny och de två är sedan länge bästa vänner som delar allt med varandra (eller nästan allt).

Dessa två familjer står i centrum för berättelsen, men det dyker upp en hel del andra karaktärer, inte minst klasskamrater till Fanny och Hilma och deras familjer. Seriens återkommande huvudperson, psykologen Malin Dahl, kommer in i handlingen som terapeut till Camilla. Hennes son Hannes, Hilmas storebror, hade elva år tidigare vaccinerats mot svininfluensa och drabbats av den livslånga biverkningen narkolepsi. Hon har svåra skuldkänslor inför att hon skadat sin son genom att låta vaccinera honom och det är dessa skuldkänslor som hon bearbetar i samtalen med Malin. Genom Camilla kommer också Anna och Krister på kristerapi till Malin. Föräldrars skuldkänslor inför det som drabbar deras barn är ett genomgående tema.

Anna och Krister reagerar mycket olika på den svåra situationen. Anna mest med sorg och oro för Fanny som fortfarande ligger medvetslös och som även om hon överlever sannolikt kommer att ha livslånga skador samtidigt som Krister är mycket mer upptagen av hämndkänslor, det måste finnas någon som är ansvarig för Fannys svåra olycka och han blir allt mer besatt av att ta reda på vem det kan vara.

Malin själv är numera skild och brottas med att få ordning på sin nya tillvaro med barnen Erik och Tyra varannan vecka, ingen helt enkel relation till exet Niklas, ingen permanent bostad och en rätt svag ekonomi.

Seriens andra huvudperson, kommissarie Stefan Lindgren, har växande problem som han inte inser själv. Han tvingas bort från den mordutredning som han just nu ansvarar för eftersom hans chefer bedömer att han är psykiskt labil och inte klarar av sitt jobb. De tvingar honom att ta ”semester” för att ta hand om sina problem. Han är själv besluten att bevisa att de har fel och hans metod för att komma på fötter är att åka till ett stenhårt fysiskt träningsläger, en camp på en militäranläggning ute i skärgården.

Huvudberättelsen rullar på via rätt korta kapitel ur olika rösters perspektiv samtidigt som vi då och då får besöka Stefan och de människor han träffar på skärgårdsön.

Jag följer få serier, prioriterar hellre författare som jag inte läst tidigare med undantag för en del stora favoriter, men nu råkar det vara så att jag läst alla de tre fullängdsböckerna i serien om psykologen Malin Dahl (det finns också en kortroman mellan ettan och tvåan som jag inte läst). Det finns ett visst värde i det, att följa en författares utveckling över tid, och när det gäller den här författaren var jag klart imponerad över utvecklingen från ettan till tvåan. Den psykologiska trovärdigheten hos huvudkaraktärerna Malin Dahl och Stefan Lindgren var mycket bättre. Ettan innehöll för många fel, både språk och logik, som var borta i tvåan. Författarens hemmaplan är människors sätt att tänka, reagera och agera i samband med olika svåra utmaningar i livet och det hade utvecklats positivt från ettan till tvåan. Del två hade också en mycket intressant, originell och intelligent grundtematik: vad händer med människor och deras närmaste omgivning när de mitt i livet får en diagnos som berättar att de snart kommer att dö.

Den här positiva utvecklingen fortsätter tyvärr inte i trean (vilket sannolikt förklarar varför den blivit liggande i högen med lästa böcker som jag inte skrivit om). Här finns återigen för många fel, både språk och logik. Här finns till exempel en syster som både är äldre och yngre än sin bror och en man som reagerar på en händelse innan han får reda på den. Den här typen av logikfel är vanligare än man kanske kan tro; de kan enkelt uppstå i den omfattande redigeringsfas med många omskrivningar som de flesta manus går igenom innan tryckning. Så småningom blir felen osynliga för författaren själv som efter lång tid med en omfattande text blir hemmablind; det är därför som förlagens textgranskningsprocess är så viktig.

Stefan Lindgren är en man i fyrtioårsåldern som fortfarande tror att han är arton, vilket inte alls är ovanligt, det är trovärdigt, men framför allt i ettan var han alltför barnsligt korkad för att det skulle kunna vara förenligt med att han också är en mycket skicklig kriminalkommissarie. Det här var bättre i tvåan och nu i trean får hans historik rätt stort utrymme vilket bygger en del förklaringar till hans märkliga beteende. Det är kanske inget större fel på den skildringen men det blir en alltför fristående sidoberättelse som bara rätt krystat knyts samman med huvudberättelsen mot slutet.

Cliffhangers är en vanlig och effektiv teknik inom spänningslitteratur. I den här boken inser alla läsare tidigt att någonting har hänt på kvällen innan Fannys olycka. Vad var det egentligen som hände är en bra cliffhanger. Men när samma cliffhanger upprepas på olika sätt genom hela boken blir det till slut rätt tråkigt och samtidigt blir det omöjligt att uppfylla läsarens upptrissade förväntningar på ett tillräckligt bra sätt.

Den här berättelsen uppehåller sig en hel del i högstadiemiljö vilket är en tacksam värld för spänningsberättande; jag har mött den i många böcker under senare år. Det är en brutal värld där några klarar sig rätt bra, lär sig förhoppningsvis också en hel del som de har nytta av resten av livet, några lär sig att bli tyranner eller supporters av tyranner, vilket kommer att skada en del av dem för resten av livet, och några lär sig att bli offer vilket också det kan ge livslånga skadeverkningar. Men här används denna tacksamma värld på ett alltför svagt sätt.

Själva grundtemat i trean håller inte alls den intelligenta och originella nivå som fanns i ettan och framför allt i tvåan; just den här berättelsen har vi mött på likartade sätt många gånger tidigare. Jag kan naturligtvis inte berätta om upplösningen, det blir en spoiler, men den håller inte. Roande mig nyligen med att titta på en gammal Poirot-film där han i en scen är oerhört upprörd över hur man i en teaterpjäs konstruerat en lösning av mysteriet i sista akten på ett helt orimligt sätt. Någonting liknande kände jag i denna läsning.

Så denna text överraskade mig negativt. Men alla författare kan ha en svacka och det är bara att hoppas att hon studsar tillbaka till högre nivåer i nästa bok.

Författaren

Viktoria Höglund bor i Nacka med sin man och tre barn. Hon har studerat ekonomi och psykologi och ägnar arbetsdagarna åt att hjälpa entreprenörer och eldsjälar att utveckla sina företag, främst utifrån rollen som styrelseordförande. På fritiden är hon gärna vid familjens lantställe i Roslagen, allra helst på en solig kobbe med en bok i handen eller i en roddbåt tillsammans med barnen och ett fiskenät.

Hon debuterade skönlitterärt hösten 2019 med spänningsromanen Den som haver barnen kär. I maj 2020 kom en uppföljare i form av kortromanen Oduglingen, i augusti samma år kom Den som lämnas ensam kvar, den andra fullängdsboken i serien om psykologen Malin Dahl, och i september 2021 kom den tredje, Den som inget känner mer.

Anders Kapp, 2022-01-18

Bokfakta

  • Titel: Den som inget känner mer.
  • Författare: Viktoria Höglund.
  • Utgivningsdag: 2021-09-28.
  • Förlag: Southside Stories.
  • Antal sidor: 398.

Länkar till mer information

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *