Spännande drönare av tre olika slag

Att händelser i barndomen kan få dramatiska effekter i våra vuxna liv vet vi, och det är något som norska stjärnan Unni Lindell riktigt skickligt demonstrerar i prisbelönta spänningsromanen Drönaren som nyligen kom ut på svenska. Det är imponerande hur hon klarar av att skriva fram ett antal mycket olika karaktärer med olika bakgrundstrauman och de konsekvenser som detta får när de möts i nutid. Det här är spänningsläsning på högsta nivå där du får möta drönare i tre olika former. Men jag mötte ett oväntat problem.

Drönaren svävar fram över granarna i naturområdet utanför Oslo. Solen är på väg att gå ned och skogen verkar öde. En bit bort studerar en man drönarbilderna, plötsligt syns ett tält. En kvinna kommer ut genom öppningen. Mannen inser att hon slagit läger exakt på den plats där Evie Thorn knivmördades fem år tidigare.

I sviterna efter en olycka arbetar kriminalinspektör Marian Dahle nu med cold case-fall. Men när hennes chef Cato Isaksen ber henne att återuppta utredningen av mordet på Evie Thorn förändras hela hennes tillvaro.

Det är några utgångspunkter för denna berättelse som rör sig framåt i successivt växande spänning i olika tidsperspektiv och med olika berättarröster som kompletterar varandra. Det är snabbt uppenbart att denna text är skriven av en av nordens mest professionella mästare på att bygga en obehaglig spänning som hela tiden fylls på med nya detaljer. När det gäller intrig och berättarteknik är det svårt att skapa något bättre än detta.

Titelordet Drönaren används i tre betydelser. Drönare som fjärrstyrd luftfarkost har en central betydelse i handlingen, både i nutid och dåtid, både i användning och utveckling/tillverkning. Drönare är också en insektshanne, ordet används mest för bin men även för andra steklar som myror och getingar. Drönarna utvecklas ur obefruktade ägg och deras funktion är att befrukta drottningen; de utför inget arbete och har ingen gadd. Ett av mordoffren, Eilert Kvam, är entomolog och både han och hans äldsta dotter Agnes är passionerat intresserade av insekter som också de spelar en stor roll i berättelsen. I en överförd betydelse från insekternas värld används ordet drönare också som en beskrivning på människor i betydelsen lat, svag, ofarlig, ointressant; en betydelse som också lever i texten. Denna ordlek med titeln tycker jag är både kul och intelligent. Leken fungerar på norska, svenska och engelska men Lindell ges ut på fler språk än så och jag undrar om det fungerar för alla? Jag vet inte.

Unni Lindell är också en mycket skicklig karaktärsbyggare. Drönaren är Unni Lindells tolvte fristående bok i denna serie. Från början var Cato Isaksen huvudperson men även om han fortfarande är hennes chef har Marian Dahle tagit över huvudrollen i de senaste böckerna. Jag har absolut inte läst alla men hon är en riktigt intressant huvudperson. Ibland lätt galen när hennes intuition ser vägar som ingen annan ser, vägar som hon envist följer trots att alla i omgivningen skriker ”Stopp! Du får inte!”, vägar som leder till svar men som också utsätter henne för stora faror. Ibland skadad och skygg, brottandes med sina demoner drar hon sig undan till ensamheten. I den här boken är hon mer skadad än vanligt men samtidigt har hon kanske hittat kärleken hos grannen Heine? Även om hon kanske ibland balanserar på dramatikens trovärdighetsgräns är det knappast någon läsare som är oberörd av henne. De poliskolleger som finns runt henne bleknar en smula i hennes strålglans men i Drönaren dyker det upp flera andra intressanta karaktärer.

Agnes Kvam växer fram som en viktig person i berättelsen och här har Lindell verkligen lyckats bra med att skriva fram en på många sätt skadad tonårstjej som trots sin anorexi och andra problem har många inneboende styrkor. Här visar sig Lindells erfarenheter från de ungdomsböcker som hon också skriver.

En annan viktig karaktär är länge namnlös i boken. Han är funktionell autistisk savant och i nutid är han i 45-årsåldern. Det är riktigt svårt att sätta sig in i en sådan människas sätt att tänka och reagera, men jag tycker länge att Lindell gör ett fantastiskt jobb med att ge oss som läsare en inblick i hans hjärna. Inledningsvis använder hon också ett särskilt språk i det delar där han är berättarrösten som gjorde mig riktigt imponerad, men jag upplever att den särprägeln successivt klingade av genom berättelsen.

Negativt och förvånande är det ojämna språket. Till stora delar är det fantastiskt med ett härligt flyt och starkt inkännande med olika typer av människor, men bitvis försvinner flytet och läsningen blir hackig och obekväm utan att det finns någon berättarteknisk avsikt med detta. Jag har inte läst den norska originaltexten så jag kan inte veta om det handlar om denna eller om översättningen, men jag blev förvånad. Det är heller inget som jag kan komma ihåg från andra böcker jag läst av henne.

På totalen ligger Drönaren ändå i toppskiktet av nordisk spänningslitteratur och det är inte förvånande att den blivit utsedd till bästa kriminalroman i Norge och att den därmed också var nominerad till Glasnyckeln för bäst i Norden 2019.

Författaren

Unni Lindell är född 1957 i Oslo. Efter att ha avlagt en fil kand i franska arbetade hon som journalist i fem år innan hon skrev sin första bok och hon har även arbetat som översättare. Hon debuterade 1986 med ungdomsromanen Den grønne dagen och sedan 1989 har hon varit författare på heltid. Hon är mycket produktiv och närmar sin 100 utgivna böcker inom olika genrer och för olika åldrar. Hon är också mycket framgångsrik: har sålt mer än sex miljoner böcker på mer än 20 språk och har tilldelats många priser.

Kriminalbokserien om Cato Isaksen och Marian Dahle inleddes 1996 med Slangebæreren. I de första tio är Cato huvudperson och i de senaste två har Marian tagit över den rollen. Sex av böckerna har filmatiserats. Både Drömfångaren (1999) och den nu aktuella Drönaren belönades med Rivertonpriset för bästa norska kriminalroman.

Anders Kapp, 2020-04-09

Bokfakta

  • Titel: Drönaren (Dronen, 2018, översättning Margareta Järnebrand).
  • Författare: Unni Lindell.
  • Utgivningsdag: 2020-03-24.
  • Förlag: Piratförlaget.
  • Antal sidor: 410.

Länkar till mer information

  • Du kan läsa mer om boken här.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *