Ondskans mekanismer

Har under en lång frukost i morgonsolen avslutat ”När duvorna försvann” av Sofi Oksanen som kom på svenska förra året. Borde kanske läst den då, hon är ju fantastisk, men var just då inte lockad av ämnet; den växlande ockupationen av Estland från öst, sedan från väst (Tyskland under kriget) och sedan från öst igen som del av Sovjetunionen. Kändes som ett ämne jag läst nog om, men det visade sig naturligtvis att jag hade fel.

Boken laborerar med tre tidsperspektiv; Estland som en del av Sovjetunionen i början av 40-talet, den tyska ockupationen 41-44 och händelser i början av 60-talet då Estland sedan länge åter ockuperats av Sovjetunionen.

I centrum av handlingen finns kusinerna Edgar och Roland, men också en hel del andra människor, inte minst Juudit, Edgars hustru i ett sällsynt olyckligt äktenskap. Framför allt är det Edgar vi följer som berättarjag även om han under åren byter identitet flera gånger; en kameleont som hela tiden skiftar färg i en anpassning till rådande maktförhållanden. Runt dessa människor och ett myller av verkliga händelser bygger Oksanen sin roman och ger i alla fall mig helt nya insikter om detta historiska skeende. Som vanligt är den subjektiva fiktionen, den riktigt goda skönlitteraturen, på många sätt både ”sannare” och mer effektiv än det påstått dokumentära.

Oksanen har en fantastisk teknik i att lägga huvuddelen av berättelsen i de knappt uttalade bisatserna på ett sätt som gör mig som läsare verkligt delaktig; arkens tryckta ord antyder mer än de uttalar, berättelsen växer i min läsning. Både effektivt och skickligt!

Oksanen berättar också något väldigt generellt om ondskans mekanismer; om feghetens och rädslans anpasslingar, om människor i avsaknad av förmåga att leva efter en egen moralisk kompass, om den föraktliga ambitionen att i aktiv underdånighet handla efter maktens uttalade, eller ännu oftare, antagna, preferenser. Jag tror vi alla känner igen dem från vår vardag i dag, dessa skapare av en rädslans, feghetens och falskhetens trista glastaksvärld, även om konsekvenserna sällan är så dödliga som i den miljö Oksanen här skildrar.

Sofi Oksanen är utan tvekan en av dagens bästa nordiska författare. Läs henne!

Anders Kapp, 2014-07-17

Bokfakta

  • Titel: När duvorna försvann. (Kun kyyhkyset katosivat. Översättning: Janina Orlov.)
  • Författare: Sofi Oksanen.
  • Utgivning: 2013.
  • Förlag: Bonniers.
  • Antal sidor: 363.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *