Dags för ytterligare en av årets många svenska spänningsdebuter, nu Isberg av Niklas Turner Olowson, som tar oss med till en liten fiktiv by väster om Leksand i Dalarna samt till Luleå i Norrbotten. Isberg är en väl vald titel, det är en liten del av isberget som syns, det mesta är dolt under ytan, och detsamma gäller för människor. Det finns så mycket som är dolt och det är ett grundläggande tema i denna berättelse. Men det finns mycket annat som osäkerheter kring sexualitet, relationer i små samhällen, fördomar och andra förutfattade meningar, konsekvenser av etiketteringar i ungdomen och våra svårigheter att hantera olikheter. Författaren erbjuder oss även del hopp; även när livet ser hopplöst ut kanske någon oväntad dörr kan öppna sig. Även om jag kan gnälla över en del småsaker tycker jag i grunden väldigt mycket om den här berättelsen, starten på det som ska bli Doldasviten.
Handlingen drivs av fyra berättarröster (plus ett par till i epilogen) och vi tar dem i den ordning de dyker upp i handlingen:
Lars-Inge Erkers var i ungdomen begåvad tecknare, kom till och med in på Konstfack i Stockholm, men tiden där avslutades abrupt och han vände hem till barndomens Tassby i Dalarna. Han närmar sig sextio, lever nu ensam med hunden Ziggy i sitt föräldrahem sedan hustrun Anki lämnade honom för åtta år sedan. Han försörjer sig, knappt, som målare med tillfälliga uppdrag, och umgås fortfarande en del med Lennart Storåker och Sören Andersson, framför allt går de alltid på Leksands hemmamatcher tillsammans. De tre var för länge sedan en pojktrio med en tydlig hierarki där Lennart fanns i toppen, Sören i mitten och Lars-Inge i botten. Så är det fortfarande, Lennart driver företaget Siljansbygg som många i byn är beroende av, inte minst Lars-Inge har de flesta av sina måleriuppdrag genom honom. Från sitt hem på norra sidan av Byrviken (södra Siljan) kan han se över till en herrgårdsliknande byggnad på den södra sidan som han och hans mamma hade en del relationer till för länge sedan. Huset har stått tomt länge men en dag ser han ljus från en del fönster, någon verkar ha flyttat in.
Ungefär jämnårig med Lars-Inge är Liss-Kulla Andersson som i sina egna och en del andras ögon är ledare för Tassby, hon har koll på allt och alla (en del andra betraktar henne som en skvallerkärring som ska lägga sig i allt). Hon bestämmer mycket och är den som håller predikningar / tal under byns nästan obligatoriska fredagspubar som äger rum hemma hos Lennart och hans fru i deras ombyggda lada. Hon är gift med Sören, som hon mest betraktar med förakt, och de har vuxna sönerna Micke och Andreas. Utan tvekan är Micke den stora favoritsonen, omtyckt av alla i ungdomen och i dag framgångsrik ägare av en reklambyrå i Stockholm. Han har fru och barn, Liss-Kulla håller tät kontakt med honom och ser fram emot deras besök över julen som kommer snart. Andreas har hon alltid tyckt vara konstig, hade svårt för honom redan när han var barn och de har knappast någon kontakt alls. Det blir stort pådrag i byn när en thailändsk bärplockare anmälts försvunnen. Liss-Kulla tycker sig ha sett Lars-Inge ute den aktuella natten, tycker att han alltmer blivit en kuf, misstänker honom och ringer polisen.
Trettiofemåriga Elin Stålnacke är ensamstående mamma till femårige Elliot. Det finns en hel del som är bra i hennes liv, hon är en skicklig och omtyckt operationssköterska på Sunderby sjukhus utanför Luleå, hon har vänner, en affär med snygge kirurgen Karim (visserligen gift men ändå) och en hel del annat. Hon tog sin examen vid Uppsala universitet för drygt sex år sedan och flyttade tillbaka till barndomsstaden Luleå sedan hon blivit gravid. Hon har jobbigt med sin mammaroll, visst älskar hon Elliot men har så svårt att förstå honom, han är så speciell. Kanske finns där någon sorts diagnos men de tankarna slår hon ifrån sig. Allt oftare frågar han vem som egentligen är hans pappa och hennes förklaringar om en provrörsbefruktning i Köpenhamn köper han inte. En dag ringer de från förskolan och berättar att Elliot är försvunnen. Hennes liv slås i spillror.
Andreas heter numera Zander i efternamn, han bytte för att ta avstånd från sin familj. Till skillnad från sin storebror Micke var han allt annat än populär i ungdomen då han var utstött och mobbad. Men samtidigt begåvad, särskilt inom matematik, han har savantnära egenskaper; gick ut från gymnasiet med strålande betyg och rätt länge gick det riktigt bra på KTH där all fritid ägnades åt nästa stora svenska spelidé som skulle göra honom förmögen, nästa Minecraft. Men den sagan tog ett abrupt slut och under de senaste fyra åren har han försörjt sig (knappt) som taxichaufför i Luleå. Relationer till kvinnor har han inte alls, över trettio är han näst intill oskuld och odlar sitt kvinnohat på incelorienterade forum på nätet. Han tycker alla behandlat honom illa och på något sätt vill han hämnas, oklart riktigt på vad eller vem, kanske på en orättvis värld; letar på nätet efter information om hur man kan bygga en bomb.
Gräv där du står är nog det vanligaste råd som finns till blivande författare och det är ett klokt råd; att använda de kunskaper och erfarenheter man redan har minskar behovet av research och ger bättre trovärdighet och närvaro. Det är råd som den här författaren verkligen tagit till sig. Han har sedan ungdomen ett stort intresse för ishockey, sitter fortfarande i styrelsen för Luleå Hockey, och trots att mitt personliga intresse för ishockey är mycket mindre än hos en del av karaktärerna fungerar de scenerna även för mig. Hans fiktiva Tassby ligger bara en liten bit norrut från hans nuvarande bostad i Dalarna och den andra spelplatsen Luleå har han stor kunskap om från uppväxten vilket märks i miljöskildringarna. En av karaktärerna driver en kommunikationsbyrå i Stockholm precis som han själv gör. Det finns säkert fler exempel. Smarta val av författaren som resulterar i läsglädje för oss andra.
Att skriva en roman kan jämföras med att komponera en symfoni, bland annat i den meningen att samma tempo hela vägen blir urtråkigt. Variationer kan göras bra på olika sätt, man kan arbeta med vågor mellan lugn och intensitet, man kan skriva Bolero med en konsekvent rörelse från lugn till ökat tempo till ett våldsamt crescendo och det finns säkert många andra sätt att skapa variation. Här använder författaren Bolerometoden och även om jag älskar just det musikstycket så finns en skillnad: musiken varar trots allt bara minuter samtidigt som läsningen varar timmar. Det blir väl segt under de första timmarna. Långsamhet kan vara ett effektivt sätt att skriva spänning, min absoluta favorit på det området kommer nog alltid att vara John le Carré som i sina större verk bygger den verkliga historien under ytan; den dyker upp som antydningar i bisatser. I Isberg kompenseras de långsamma inledande partierna dels genom uppenbara cliffhangers, dels genom klassiska skräckinslag (det är mörkt, kallt, blåsigt och regnigt när det dyker upp konstiga ljud och skuggor och liknande). Det fungerar ok men inte fantastiskt.
Klagar sällan på texters längd men tror att berättelsen på 535 sidor kunde ha blivit snäppet bättre genom att redigera bort runt tio procent, särskilt den första delen innehåller en del dödkött.
Den trista språkliga flertalet/fåtalet-epidemin har drabbat även denna författare men eftersom det verkar gälla nästan alla just nu skulle det vara orättvist att klaga på det just här,
Efter den fantastiskt snygga och dramatiska upplösningen kommer en epilog. Jag är sällan förtjust i epiloger som ska lägga allt tillrätta och förklara för mig vad som hände sedan. Den här är ovanligt bra, men kanske kan det ändå vara bättre att överlåta detta till läsarens egen fantasi?
Trots en del gnäll tycker jag faktiskt väldigt mycket om denna debut som på ett välskrivet sätt behandlar intressanta och viktiga teman, utvecklar starka, komplexa och berörande karaktärer i levande miljöer, och skickligt håller i min lästlust fram till den underbara upplösningen.
Författaren
Niklas Turner Olovzon är född 1976 och uppvuxen i Norrbotten. Under uppväxten spenderades mycket tid på hockeyrinken och det stora hockeyintresset lever kvar efter hans egen aktiva tid, han finns i dag med i styrelsen för Luleå Hockey även om han inte längre är bosatt i norr. Efter studier inom ekonomi och marknadsföring i Stockholm startade han där 2002 företaget Passion Lab, en byrå som framgångsrikt arbetar med marknadsföring, organisation och liknande för idrott och näringsliv med ca tjugofem anställda. Han är fortfarande VD för detta Stockholmsföretag men är inte längre bosatt där. Numera bor han med sin familj i den lilla byn Västanvik, strax väster om Leksand i Dalarna och alldeles söder om hans fiktiva Tassby där huvuddelen av handlingen i den nya boken utspelar sig (där verklighetens Fornby ligger). Han har skrivit mycket hela sitt liv men aldrig tidigare skönlitterärt, Isberg är hans debut och inledningen på serien Doldasviten. I nästa del lämnar vi tydligen Tassby för att hamna på ett semesterparadis. Jag längtar dit.
Anders Kapp, 2022-11-26
Bokfakta
- Titel: Isberg.
- Författare: Niklas Turner Olovzon.
- Utgivningsdag: 2022-09-29.
- Förlag: HarperCollins.
- Antal sidor: 535.