Var sugen på Mikael Yvesands debut Häng City redan när den kom i januari, men det dröjde en stund innan den blev läst. Bland mycket annat är det en fantastisk nostalgitripp till den där sommaren efter sexan, innan det skrämmande högstadiet väntade, när världen blivit närmast oändlig tack vare cyklarnas magi och måttligare föräldrakontroll, då inget projekt var alltför korkat för att inte med hopplös entusiasm genast genomföras och efter det givna fiaskot omedelbart kasta entusiasmen på nästa idiotiska företag. Skildringen av tre pojkars öden och äventyr denna sommar är sanslöst träffsäker med många skratt i alla katastrofer; en text fylld av minnesvärda oneliners vilket räcker bra för att applådera debuten och förlåta förekomsten av några onödiga komponenter som mått bättre i papperskorgen.
När berättelsen börjar är det skolavslutning för 6B i Ormbergsskolan i Luleå. ”Johan Anderssons pappa står på parkeringen och fotar insidan av sitt linsskydd.” Berättelsens jag har inte klätt upp sig till avslutningen, betydligt äldre syrran har flyttat hemifrån, farsan är utomlands så han får klara sig själv med hjälp av en hygglig matkassa. Han skejtar hem till suterränghuset på Björkskatan, stadsdelen där han bott hela sitt liv. Det är en bra bit till Midvinterstigen där bästa kompisarna Jocke och Davve bor mitt emot varandra. Davve är jämnårig, ska också börja sjuan till hösten, och är den som oftast tar ledningen när de ska genomföra olika vansinniga projekt. Jocke är två år yngre och sannolikt galnast av dem. Det är den trion som vi följer genom berättelsen och det är en underhållande resa.
Det finns ingen egentlig handling, det är inte en resa som för oss från A till B, och det är en styrka. Denna sommar är oändlig, på gott och ont, friheten är total, det finns inga måsten, bara tråkigheten som blir den drivkraft som tvingar fram handling. Elda upp saker är kul och spränga något med smällare är ännu roligare. Bygga upp scenarier för att kunna stjäla snus på affären är spännande. Allt förbjudet är till för att testas. Den totala lättjan varvas med obeskrivlig energi och uthållighet för att stjäla samman material till deras avancerade kojbygge.
Det är en tid när tjejer börjar bli spännande och han tänker ofta på Jessi Svedberg, men hon är fjorton och ouppnåelig och har en pojkvän som går i nian och han får tunghäfta när han kommer i närheten av henne. Men kanske … ”De flesta kvällarna i mitt liv har varit ingenting, växelvis moln och lågtryck inifrån, men de första timmarna av den 20 juni 1999 är vi ensamma tillsammans. Jag vill att nån ska se oss. Jag vill att alla ska se oss. Ta min hand, samt även mitt liv.”
Det dyker också upp en del minnen: ”En måndag 1991. Det är krispig vinter och man går till dagis med fruset snor. Det luktar mannagryn och parfymfri tant och man springer genom kuddis med halksockar, skriker ledmotivet till ´Räddningspatrullen´ och sen kommer man hem och morfar har dött.”
Den prepubertala positionen där man kan allting, dialoger med spiksäkra påståenden som konstaterar fullständiga vansinnigheter, fångas klockrent, liksom det grabbiga språket med dess försök till självsäkerhet som kanske kan dölja de rädslor och osäkerheter som egentligen finns därinne. Språket, tonfallet och den skruvade humorn är galet imponerande. Det är lysande, jag har svårt att hitta exempel på någon som gjort just detta lika bra.
Avslutningen fungerar sämre. Att berätta detaljer skulle vara att spoila, men författaren stoppar in element av magisk realism som jag tror hade fungerat riktigt bra som kompletterande teknik genom hela berättelsen, på sätt och vis lever ju pojkarna i en skruvat magisk värld denna sommar, men det blir konstigt när det plötsligt dyker upp mot slutet. Det här är inte en handlingsdriven berättelse som egentligen behöver någon upplösning; i stället för en avslutning skulle den ha kunnat fejda ut i nervositeten över att sjuan närmar sig.
Det finns också en parallellhandling, ett mordfall där en hel familj på Midvinterstigen dödats, och vi får då och då inblickar i den utredningen. Riktigt varför denna sidoberättelse finns med förstår jag aldrig.
Förklaringen till titeln: ”För några år sen öppnade en snabbmatsrestaurang vid systembolaget. De valde det oambitiösa namnet Mat City, vilket ledde till att vi därefter började kalla saker efter dess utmärkande egenskap följt av city. En gång sa Davve till exempel att vi borde åka till diskot på Örnäset eftersom det kommer vara Röv City. Vindstilla kvällar är i regel Mygg City. Vid vårdcentralen bredvid Jocke och Davve ligger Häng City.”
Författaren
Mikael Yvesand är född 1986 och uppvuxen i Luleå. När debutboken utspelar sig, sommaren 1999, är han alltså själv i samma ålder som bokens huvudperson och mycket är baserat på hans egna minnen. I Luleå var han bland annat trummis i bandet Park hotell ett tag och 2011 släppte han en solo-EP, Hyperbole, under namnet Good grief. Under några år har han arbetat i Berlin, där merparten av debutromanen är skriven, och bor numera i Stockholm.
Anders Kapp, 2022-03-08
Bokfakta
- Titel: Häng City.
- Författare: Mikael Yvesand.
- Utgivningsdag: 2022-01-10.
- Förlag: Polaris.
- Antal sidor: 310.