Med högt burna huvuden avvisar de stordåden

Kontraster som hoppar hage. Intellektuell lekfullhet möter desperat vardagsrealism. Poetiskt vackra omslag med hemska innehåll. En berättelse som glider mellan myter och verklighet. Allt kan gälla som beskrivningar på Ola Nilssons nya roman ”Isidor och Paula”.

Gasparov heter en av Sveriges mest kända dressyrhästar genom tiderna med deltagande i två OS (1960 och 64) och far till många framgångsrika hästar (sant). Bland annat till Isidor (inte sant) som långt ifrån framgångsrik ”förspillde sitt liv” tillsammans med Paula, ”en sällskapshäst på väg till slakt, men som räddats i sista minuten”. Kontrasterna är stora mellan den mytiskt upphöjde halvguden och fadern Gasparov och den realistiskt påhittade och misslyckade Isidor. Om paret Isidor och Paula säger Nilsson: ”Tillsammans avvisar de stordåd med högt burna huvuden. Som om det vore en ännu större bedrift, ännu ädlare, att bara vara. Så ogrekiskt ändå!”

Orfeus och Eurydike är en antik grekisk myt som ofta använts i litteratur, musik, teater, opera och även här i Nilssons roman. Halvguden Orfeus är gift med nymfen Eurydike som dör av ett ormbett. Orfeus sjöng och spelade så vackert att han kunde beveka vem som helst, till och med underjordens Hades som för en enda gångs skull låter en människa vandra tillbaka upp ur dödsriket. Enda villkoret var att Orfeus skulle leda henne upp till livet utan att se sig om. Vilket han ändå gör och förlorar Eurydike för alltid.

Kusinerna Andreas och Elin är som barn på semester på en ö i Stockholms skärgård. Där finns bland annat ett gammalt stall där det nu bara finns de två tomma spiltorna där Isidor och Paula en gång fanns. Där gömmer sig kusinerna undan de ständigt och våldsamt bråkande mödrarna, systrarna Agnes och Bibbi, och de kontrollerande mormodern Iris. Barnen är utsatta för en grym dressyr och särskilt Elin far illa; ”saker och ting hade kunnat vara enklare, eller i alla fall väldigt annorlunda, om man bara fick vara häst”. Så blir de Isidor och Paula som följs åt under uppväxten, sammanväxta i en kärlek som aldrig riktigt blir försöker de hjälpa varandra.

Som vuxen blir Isidor / Andreas / Orfeus en tunnelbaneförare som dagligen kör upp och ner i underjorden. Paula / Elin / Eurydike lever i missbruk och ångest, även hon i underjorden, i en primitiv liten källarlokal utan fönster (när hon inte är inlagd på psykvård). Isidor håller ständig kontakt med sin Paula, bankar på plåtluckan ner till källarlokalen för att försöka locka henne upp i ljuset. Men hon vill stanna där hon är, vara kvar i sin kokong.

Kanske är den en aning överkonstruerad men det är väldigt skickligt genomfört och boken är imponerande välskriven. Absolut värd att läsa.

Detta är Ola Nilssons sjätte bok. Mest känd är han för den prisbelönta trilogin ”Hundarna”, ”Änglarna” och ”Kärleken glömmer minnet”.

Anders Kapp, 2015-02-01

Bokfakta

  • Titel: Isidor och Paula
  • Författare: Ola Nilsson.
  • Utgivning: 2015.
  • Förlag: Natur & Kultur.
  • Antal sidor: 150.

Länkar för mer information

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *