Både hemskt och kul med J K Huysmans nattsvarta ironi

Hemskt kul. Lika mycket av bägge dessa ord. Så kanske man kan sammanfatta en resa med J K Huysmans ”Mot strömmen” från 1884, nyöversatt till svenska 2013 av Elias Wraak.

Det mest dekadenta som skrivits, Dorian Grays fickbibel i Oscar Wildes roman, ett studieobjekt för huvudpersonen i Michel Houellebecqs utforskning av vad som kan komma efter Upplysningen i nya ”Underkastelsen” som jag skrev om för några dagar sedan. Det var också med anledning av det senare som jag letat reda på och läst ”Mot strömmen” och Huysmans är oändligt mycket mer intressant än Houellebecq!

Huysmans verkligen hatar moderniteten, Upplysningens liberala skapelse, bourgeoisiens industrialism och marknadsekonomiska kapitalism, amerikaniseringen av världen med all dess värdelöshet, förakt för egentliga värden, där värden ersätts med triviala nyttor i utilitaristisk mening.

”Mot strömmen” är en sorts nattsvart ironi, en absurd revolutionsroman mot moderniteten som kanske är ännu mer aktuell i dag än när den skrevs, i dag när vi kan se så många sådana revolter av många olika slag runt om i världen, bland annat väldigt obehagliga sådana som driver dagens stora flyktingströmmar.

Des Essientes är huvudpersonen i denna roman. Den sista grenen på ett anrikt släktträd. Mycket bildad. Mycket rik. Efter år av ett liv i Paris centrum fyllt av de mest exklusiva och vällustiga nöjen drar han sig tillbaka till en eremittillvaro i ett hus utanför staden. På sätt och vis går han i landsflykt. Skapar en piedestal från vilken han ensam kan betrakta världen utifrån ett elitistiskt förakt på en nivå som emellanåt blir väldigt kul.

Han hatar det mesta och de flesta. Tar heder och ära av oräkneliga författare och konstnärer från en mycket hög bildningsnivå. Även musiken har han mycket synpunkter på även om det är besvärligare; för att kunna lyssna på konserter eller operor måste han ju beblanda sig med andra människor och det vill han absolut inte. Är expert på många andra områden på en lätt obegriplig detaljnivå: parfymtillverkning, botanik, ädelstenar, inredningsdetaljer, alkoholhaltiga drycker är några exempel.

Han är besatt av att på alla plan ersätta det naturliga med det artificiella. Under en period lägger han väldigt mycket pengar på att låta tillverka mycket exakta kopior av exotiska blommor ända tills han kommer på nästa steg: att köpa de mest exklusiva importerade drivhusblommor som finns för att sedan försöka få dem att se artificiella ut. För en exklusiv matta behöver han en dekoration som han gärna vill ska röra på sig. Han köper en stor sköldpadda, låter förgylla hela skalet och fylla det med exklusiva ädelstenar. Tyvärr dör sköldpaddan under tyngden.

Han hatar adel, präster, borgare och pöbel. Mest bourgeoisien och minst prästerna även om han betraktar sig som sekulariserad ateist.

Han är djupt försjunken i det religiösa latinet. Har läst det mesta, tycker illa om det mesta men återkommer ändå till vissa delar, mest till inkvisitionens sadistiska excesser i våld och tortyr.

Han vänder sig mot det rationellt naturliga för att söka det artificiellt eller abstrakt symboliska. Blir på många sätt en del av den kristna medeltid som han så intensivt läser om.

Eremittillvaron håller inte, han blir alltmer sinnesförvirrad och sjuk och ordineras att återvända in i staden, åter in i den meningslösa och fördummade modernitet, den medelmåttighetens flodvåg han hatar. Sista stycket skrev Huysmans om väldigt många gånger. Den landar i en bön till Gud: ”Herre förbarma dig över den kristne som tvivlar, över skeptikern som vill tro …” Så blir det också, Huysmans blir en aktiv medlem av katolska kyrkan några år senare.

Houellebecqs svar på vad som kommer efter Upplysningen följer alltså Huysmans och då kan man väl lika gärna läsa originalet. Som är mycket roligare. Och emellanåt vidrigt hemskt. Och riktigt intressant litteratur som verkligen hjälper oss att reflektera över vår samtid.

Anders Kapp, 2015-10-12

Bokfakta

  • Joris-Karl Huysmans
  • Mot strömmen (A rebours, 1884, översättning av Elias Wraak)
  • Alastor Press, 2013
  • Svenska 252 s.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *