I dag är det dags för en ny svensk debut; Astrid Billengren har skrivit massor under nästan två decennier som journalist men i dag romandebuterar hon med En av oss kommer dö ung: ett relationsdrama med sorg och humor, om vad som händer när bästa bästa vännen väljer att ta livet av sig, att kasta sig ut från sin balkong, att falla mot en ögonblicklig död. Hur kan den som blir kvar, den som fortfarande lever, verkligen leva vidare med denna blytunga skuld? Eller måste hela livet omprövas, hela denna långa vänskapsrelation omförhandlas? Och i så fall med vem, hon finns ju inte kvar? Det är också en roman om en plats; även om både Stockholm och Österlen finns med så är den geografiska huvudkaraktären Malmö där också författaren själv växte upp, där också hon tvingades leva med smärtan när en nära vän tog livet av sig (”begick självmord” är en så fattig omskrivning). Att använda egna erfarenheter, utan att gå in i den rätt trista autofiktiva fållan, bidrar till fiktionens realism och styrka. Det är en riktigt imponerande och berörande debut, också språkligt beundransvärd, jag har egentligen bara en enda liten invändning, men den är bokstavligen riktigt liten.
I går var det fredag men ändå helgdag, första maj (2015 är berättelsens nutid), Matilda och Pierre var ute med treåriga sonen Hjalmar och tittade på demonstrationstågen. Väl hemma i Aspudden i Hägersten hade de en fin kväll, när Hjalmar somnat tittade de på en film tillsammans, Matilda lyckades hålla sig vaken ända till slutet, hon är mitt i graviditeten, Hjalmar ska få ett syskon. Denna lördagsmorgon står hon och kokar gröt åt sin hungriga pojke när telefonsamtalet kommer; det är Hedvig som ringer för att berätta att Ellen är död, hon har tagit livet av sig, hon hoppade från sin balkong. ”Taket rasar, golvet rämnar, hela Aspudden dråsar ihop, hela Hägersten, med Vinterviken och Uppenbarelsekyrkan och Ica och allt.”
Matilda och Ellen träffades för första gången på fritids, ett par veckor innan de skulle börja i ettan. De blir bästisar och vi får följa allt som händer under deras uppväxt parallellt med det som händer i nutid. De är väldigt nära varandra men samtidigt finns det en hel del skillnader. De växer upp i samma område i Malmö, Matilda är ensambarn i en välordnad familj, föräldrarna Yvonne och Severin har goda ekonomiska resurser, Ellen och hennes lillebror Tom växer upp i en rätt bohemisk familj med en ensamstående konstnärligt intresserad mamma, Rafaela. Ellen tillbringar väldigt mycket tid hos Matildas familj när de är små, sover ofta över där. Matilda tar sig fram genom livet utan större problem hela vägen genom utbildning, familjebildning, en stabil relation, ett bra journalistjobb men för Ellen blir hela den resan mer stökig. De har varit nära vänner under tjugosex år när det tar slut med Ellens död. Hela denna skildring är oerhört välskriven och levande; inte minst hur bilden av denna gemensamma historia successivt förändras i nutidshandlingens sorg är riktigt stark.
I nutid rasar Matildas liv samman, hon är uppfylld av sorg men också av vrede, hon blir maniskt utåtagerande i sin jakt på svar på alla dessa frågor: Varför tog Ellen sitt liv? Exakt hur gick det till? Vad var det som hon inte gjorde som skulle ha kunnat rädda vännens liv? Hennes tankar yr i alla riktningar, i texten är Ellen ”du” vilket förstärker febrig närhet i språket.
Matilda åker naturligtvis till uppväxtstaden Malmö för begravningen, och för att träffa olika människor, inte minst Bahar och Hedvig som under uppväxten kompletterade henne och Ellen till en kvartett tjejer som gjorde mycket tillsammans, som fortsatt att hålla kontakten in i den nutid när de passerat trettio.
De blir äldre: ”Ekorrhjul, nya linjer i huden, varje dag som en snitslad bana utan sidospår. Vi visste inte när det skett, men möjligheterna som en gång hade tyckts vara obegränsade hade blivit färre.” Snyggt!
På Matildas jobb (TV 4?) bestämmer man sig för att ha en temavecka om självmord. Sedan en deltagare hoppat av tar Matilda själv plats i en morgonsoffa för att dela med sig av sina erfarenheter. Det blir en total katastrof som naturligtvis är sorglig men också väldigt rolig, det finns mycket humor i denna text. Det finns något både sorgligt och roligt över en allt mer höggravid kvinna på en manisk och fåfäng jakt efter svar på omöjliga frågor.
Så till min enda invändning: Språket förändras ständigt, det är ett faktum som vi har att leva med, men det hindrar inte att mitt hjärta ofta blöder för utrotningshotade ord. Som alla vi läsande människor vet pågår just nu ett krig mot det lilla lilla infinitivmärket ”att” och jag undrar ofta över vad det gjort för ont, varför det utsätts för denna förföljelse, varför det inte får finnas med på omslaget till denna bok. Dess utelämnande känns faktiskt smärtsam. Och smärtan blir inte mindre av att titeln är ett citat från en låttext.
På alla andra sätt är detta en riktigt läsvärd debut!
Författaren
Astrid Billengren är född 1982 och växte upp i Malmö. Hon har arbetat som nyhetsjournalist i närmare tjugo år, bland annat på Dagens Nyheter och TV4-nyheterna. Nu är hon nyhetschef på Aftonbladet, bland annat med ansvar för tidningens kriminaljournalistik. Bosatt i Stockholm sedan länge, nu i Segeltorp i Huddinge. En av oss kommer dö ung är hennes debutroman.
Anders Kapp, 2024-03-11
Bokfakta
- Titel: En av oss kommer dö ung.
- Författare: Astrid Billengren.
- Utgivningsdag: 2024-03-11.
- Förlag: Forum.
- Antal sidor: 396.