Med överskruven som segervapen

Jan Arnald / Arne Dahl har runt trettiofem utgivna böcker bakom sig och Jonas Moström drygt tjugo så det handlar om både omfångs- och framgångsrik erfarenhet som möts när de två vännerna nu debuterar som parskrivare. Uppenbart har de haft hejdlöst roligt under skrivandet, berättarglädjen transformeras också till läsglädje; Skaparen, starten på serien True Fiction, skiljer sig radikalt från vad de skrivit tidigare: det här är skruvad metafiktion i flera lager, svart humor, bisarra karaktärer, stor konspiration, halsbrytande kurvor och minnesvärda scener. De två busar på sin egen hemmaplan: huvudperson är den världsberömda deckarförfattaren Tom Borg som fastnat i svårartad skrivkramp när han personligen kastas in i den dramatiska händelsekedja som han just försöker skriva om. Boken kommer ut på riktigt först om en vecka, men eftersom jag ska prata med författarna om den under en förhandsrelease på Vängåvans bokhandel i Sundsvall i morgon 18.30 skriver jag om den redan idag. Kolla gärna om det finns någon biljett kvar om du skulle råka befinna dig i Sundsvall så kanske vi ses där.

S:t Johannes kyrka, mitt i Stockholm city, är välfylld i bokens öppningsscen. Församlingen sjunger Blås på mig, skaparvind (psalm 368 av Anders Frostenson från 1969, en referens som kommer att återkomma i berättelsen). Det går en flämtning genom kyrkan när den falske prästen i predikstolen håller sin pistol mot tinningen på en liten flicka i sjuårsåldern och vrålar: Domedagen är kommen!

Det var exakt tre månader sedan som den avslutande scenen i kyrkan spelades in och det har gått tre år sedan boken kom ut, Big Bang Blues, Tom Borgs största internationella succé hittills; alla skriker efter något nytt men inom honom finns ingen skaparvind alls: ”Han ville skriva en thriller som med full kraft fick läsarna att ta klimatkrisen på allvar, men orden fattades honom.”

Tidigt får vi möta en annan viktig karaktär: ”Poeten, uppfinnaren, Akademiledamoten, kvinnokarlen, sanningssägaren och solitären. Lennart Stagnelius.” Han är Toms bäste vän, bosatt i en rätt exklusiv husbåt utmed Nybrokajen och tar sig mest omkring med sin trimmade elrullstol som går alldeles för fort. Tom är ditbjuden på middag och nationaldagen till ära har Lennart hissat Republiken Jämtlands flagga. Förklaringen till hans framgångar bland kvinnorna var bland annat hans ”distingerade, väderbitna ansikte där det sneda leendet – enligt honom själv – var sprickan i muren där ljuset hittade in”. (Hela texten vimlar av underhållande referenser, just denna kommer från Leonard Cohens Anthem 1992: ”There is a crack, a crack in everything / That’s how the light gets in”.)

I samband med en boksignering träffar Tom en ung vacker kvinna, Nicole, som berättar att hon just håller på att skriva en C-uppsats i litteraturvetenskap om hans författarskap. Han följer med henne hem och senare på kvällen till en svartklubb där hon dansar för att dra in pengar under studietiden. De hamnar i en jacuzzi, hon mördas och Tom inser att han kommer att bli huvudmisstänkt för mordet. Han flyr. Det enda han hittills fått ur sig i sin nya bok är en blodig öppningsscen i en jacuzzi på en strippklubb. Han upplever sin egen berättelse. Livet blir en mardröm.

En annan viktig karaktär är polisen Olivia Woolf, en dubbelnatur på flera olika sätt. Dels rent biologiskt, hon bär sin egen tvilling inom sig, har ett blått och ett grönt öga. Dels går hon i hemlighet långt utanför sin polisroll, hatar verkligen män som skadar kvinnor och bestraffar dem som rättssystemet inte kommer åt. Har blivit känd som Ronda när hon med hjälp av sin kompetens inom MMA misshandlar dessa män svårt. Hittills känner polisen till nio attacker, men ingen vet att Olivia och Ronda är samma person.

När polisen får larmet om en dödsskjutning på en strippklubb som heter Club Zenit 69 är det Olivia och hennes närmaste kollega, kriminalinspektör Nazrin Halabi, som rycker ut.

Det hela kompliceras ytterligare när Olivias dotter Alice och Toms son Alexander finner varandra, blir ett par.

Tidigt kommer också en anonym karaktär in i berättelsen, ”mannen med det hängande ögonlocket”, någon sorts äldre eminens som tycks ha en kontrollerande funktion och är omgiven av schackreferenser.

Det är massor av andra personer som dyker upp i ett förlopp som hela tiden skruvas upp med allt mer fantasirika förvecklingar. Utöver alla referenser finns även massor av textdelar som är värda att citeras vidare, ett exempel: ”Som de flesta partners verkade vara i förälskelsens rus, en av evolutionen tidsbestämd psykos på ett och ett halvt år – en tidsrymd exakt avpassad för att barn skulle hinna alstras och överleva koltåldern. Det var ungefär lika lång tid som det tog att skriva en roman.”

Mitt i all denna lekfullhet finns också några allvarliga delar; klimatkrisen naturligtvis men också skickligt invävda delar om dagens hot mot demokratin.

Jag har stött på några närliggande försök att ge sig på denna typ av överskruvat berättande men det är faktiskt riktigt svårt och jag tror aldrig jag mött några som lyckas lika bra som dessa författare. Det ska bli riktigt intressant att se hur författarna går vidare med sin nya serie.

Anders Kapp, 2024-04-16

Bokfakta

  • Titel: Skaparen.
  • Författare: Arne Dahl och Jonas Moström.
  • Utgivningsdag: 2024-04-23.
  • Förlag: Bookmark.
  • Antal sidor: 411.

Länkar till mer information

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Please reload

Vänta ...