Fallvind på Doggerland – härlig läsning

Äntligen dags att få resa till Doggerland igen, med Maria Adolfsson som ciceron. I nya Fallvind, som kommer ut idag, får vi återse kriminalinspektör Karen Eiken Hornby, som nu fått älskade dottern Selma, och alla andra intressanta karaktärer som befolkar landet. När vi nu hunnit fram till den femte Doggerlandsboken fortsätter författaren att lägga till nya detaljer i sin spännande önation; vildhästarna hross tror jag till exempel inte vi träffat på tidigare. Förväntningarna är numera höga på denna författares böcker och även om jag hittade en liten fläck är jag mer än nöjd. De är få författare som bokstavligen bygger sin egen värld och dessutom gör det med dessa höga nivåer av skicklighet och fantasirikedom. Jag fick också lära mig vad ”fallvind” betyder. Nu återstår bara att längta till nästa års resa.

I förra boken, Spring eller dö, var huvudpersonen Karen Eiken Hornby höggravid och nu är hon föräldraledig med dottern Selma. Hon är i femtioårsåldern och trivs med dagarna med dottern, längtar inte alls tillbaka till polisjobbet. Hennes yngre sambo, Leo Friis, har tomt på spelningar under pandemin, men har gått in i ett stort projekt; tillsammans med Karens ”bonusdotter” Sigrid Smeeds, hennes man Keris Gudmundson, och de tre vännerna Tore Traavad, Brynn Englund och Gordon Englund har de tagit över en gammal nedlagd fiskerifabrik, Martens prima helkonserver, på Njords udde i huvudstaden Dunker. De ska bygga om byggnaderna till restaurang, konsertlokal och hotell och jobbet med detta tar det mesta av Leos och de andras tid.

Karens mamma Eleanor har återvänt till Doggerland med sin ”pojkvän” Harry Lampard och de har skaffat ett hus alldeles i närheten av dottern i Langevik, fyrtio minuter norr om Dunker. En natt vaknar Eleanor av det brinner, båda hinner ut utan skador, men huset är totalförstört. På kort sikt finns ingen annan lösning än att de får flytta in hos Karen och Leo, men det kommer inte att fungera i längden, inte minst på grund av pandemin; de regler som gäller är bland annat att alla över sjuttio ska vara isolerade. Men i anslutning fabriksområdet på Njords udde finns en stor gammal disponentvilla kvar där Sigrid och Keris bor och kanske kan Karen, Leo och Selma flytta dit provisoriskt under en tid?

Karens kollega Karl Björken får rycka ut i gryningen, klockan är bara halv fem när han kommer till Holländarparken. Två killar i tjugoårsåldern har hamnat i parken efter sent festande och upptäckt en död kropp som ligger framstupa över den låga kanten till fågeldammen med huvudet i vattnet. Klänningen är uppdragen till midjan och trosorna har slitits av. Först tror man på ett sexualbrott, men det är det inte. Det är knappt tjugoåriga Felicia Halle som strypts till döds.

Personalsituationen är besvärlig hos polisen under pandemin och när en ung man dagen efter hittas död i vattnet nedanför kajen i Vesterhamn blir det ännu värre. Så småningom tvingas polischefen Jounas Smeed vädja till Karen om att hon ska avbryta föräldraledigheten för att i stället återgå i tjänst. Motvilligt accepterar hon och rätt snart hittar de samband mellan de två dödsfallen, det hela blir en gemensam utredning som hela tiden växer i nya och oväntade riktningar.

Som vanligt är detta väldigt välskrivet, det är en fröjd att en gång om året få göra en resa till Maria Adolfssons Doggerland. Utöver fallet händer det mycket i de olika karaktärernas liv. I den här boken får Karens kollega Astrid Nielsen en ovanligt stor roll och författaren visar upp stor skicklighet när det gäller att beskriva komplexa skeenden kopplade till psykiska problem.

Finns det något att klaga på? Grundkonceptet för själva spänningshistorien, fallet, är bra men också mycket flitigt använt, så välanvänt att det börjar bli rätt slitet. Försonande är att det är mycket välskrivet med egna och kreativa detaljer och med en dramatisk och scenisk upplösning. Och faktum är att jag med förtjusning skulle kunna läsa Doggerlandsböckerna utan något fall alls även om det skulle bryta mot genrereglerna, så bra är dessa texter.

Fallvind

Jag hade faktiskt inte hört talas om begreppet fallvind tidigare så jag fick slå upp det. Den kallas även regnfallvind och det är en vind som skapas av nederbördskyld luft som är riktad mot marken men efter att den träffar marken sprids utåt i alla riktningar. Vinden kan nå orkanstyrka och skapa ödeläggelse. En bra bild för mycket starka känslor.

En variant av fallvind kallas katabatisk vind som med hjälp av gravitationen bär luft med högre densitet nedför en sluttning. Den är vanligast över glaciärområden när luften kyls och därmed ökar i densitet. När luften sätts i rörelse och börjar rinna ner från glaciären kan mycket stora vindhastigheter uppstå. Det svenska vindrekordet, 81 meter per sekund, kommer från en sådan vind, uppmätt den 20 december 1992 vid Tarfala forskningsstation. Vilket som är det doggerska vindrekordet vet jag inte.

Anders Kapp, 2022-02-08

Bokfakta

  • Titel: Fallvind.
  • Författare: Maria Adolfsson.
  • Utgivningsdag: 2022-02-08.
  • Förlag: Wahlström & Widstrand.
  • Antal sidor: 398.

Länkar till mer information

2 Kommentarer on “Fallvind på Doggerland – härlig läsning

    1. Hej. Kul! Lyssnar på Levande begravd just nu 🙂 Nej, har aldrig varit med i något band, bara entusiastisk publik. Ska lyssna på nestorn Iggy Pop när han kommer till Stockholm juni. I andra änden av skalan har vi i Sundsvall (där jag bor) unga Hårdgnissel som är riktigt bra.
      Allt gott! Anders

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Please reload

Vänta ...