Lysande text om förlust och frigörelse

Hörde talas om amerikanska Julia Phiilips succédebut med Disappearing Earth, som nu sprider sig över världen, och när jag såg att översättningen till svenskans Försvinnande värld hanterades av Amanda Svensson, någon som fullkomligt saknar förmågan att snubbla på bokstäverna, blev den självklar på läslistan. Det blev en helt underbar resa till för mig helt okänt land: Kamtjatkahalvön i östligaste Ryssland, en mycket speciell värld vid de nordligaste delarna av Stilla Havet. Också en resa in i en underbar text präglad av sällsynt kvalitet och originalitet, en årscykel med tolv mer eller mindre fristående månadskapitel växer successivt samman till en helhet som blir så mycket större än den spänningstråd som håller delarna samman. Bästa resan på länge!

Det är en amerikansk författare, men det är också en rysk roman och som sig bör när det gäller de senare inleds den med en förteckning av personer och familjer som förekommer i berättelsen samt en karta som hjälper oss att förstå den geografi som texten rör sig i. Riktigt bra!

Berättarformen är ovanlig, på sätt och vis skulle man kunna jämföra den med Gösta Berlings saga, alltså en text där varje kapitel är en hel berättelse, men som ändå inte är en novellsamling; kapitlen bygger så småningom en helhet. En viktig skillnad är att när Selma Lagerlöfs berättelse domineras av en man är det i Phillips text olika kvinnor som dominerar kapitlen, berättarrösterna är kvinnor i olika åldrar och livssituationer, en del vita ryssar och en del från de olika ursprungsfolk som finns på halvön. Det gemensamma för dessa kvinnor är att de alla brottas med förluster av olika slag. Det finns också individer och händelser som återkommer i olika kapitel, men som då betraktas ur nya perspektiv. Det är en både intelligent och fascinerande konstruktion.

Det börjar i augusti med elvaåriga Aljona som leker med åttaåriga lillasyster Sofia vid stranden i utkanten av Kamtjatkas huvudstad Petropavlovsk-Kamtjatskij. De träffar en man som gjort illa sig i foten. Han kan knappt gå och systrarna hjälper honom till hans bil på parkeringen i närheten. Som tack för hjälpen erbjuder han sig att köra systrarna hem. Flickorna sätter sig i bilen, han kör, men inte till deras hem. Golosovskajaflickornas försvinnande blir en stor nyhet under lång tid, dyker upp på något sätt i alla kapitel, men flickorna själva förblir försvunna.

I decemberkapitlet får vi träffa Ksiusja Adukanov, en intelligent och ambitiös universitetsstudent i huvudstaden som läser ekonomi, hon ska bli revisor. Hon var stor stjärna i gymnasiet och kunde gå vidare till universitetsstudier tack vare ett stipendium. Hon är even, kommer från Esso, tolv timmars bussresa norrut, och där finns pojkvännen Ruslan kvar. Han är orolig, kontrollerande och övervakar henne med ständiga telefonsamtal och textmeddelanden. I huvudstaden mobbas hon en del för sitt evenska ursprung av de vita ryssarna, men hon finner ändå sammanhang som är bra för henne, inte minst i en danstrupp som fler kvällar i veckan tränar på traditionella danser. Där träffar hon Tjander som är korjak från Palana längst upp i norr. Han är lika smart som henne, men har hunnit längre, är på väg att doktorera. I sina långa samtal förenas de bland mycket annat av konflikten mellan deras traditioner, evenernas renskötsel på tundran och korjakernas fiske i havet, och det moderna liv de är på väg in i. Det är så vackert skildrat, tankarna på ”nätterna hon tillbringat på tundran, när hon var yngre och modigare och sov ensam, när hennes värld var tydlig och doftade rök och gräs, och tusentals renar passerade förbi.” Och så kommer Ruslan på ett överraskande besök.

På vägen dyker det upp ett annat försvinnande som inträffat för tre år sedan, evenska Lilia som försvann från Esso, ett försvinnande som inte alls fick samma uppmärksamhet. Hennes mamma, Alla Innokentievna, brottas med sin förlust samtidigt som hon sliter som chef för ett kulturcenter i staden. Många i hennes omgivning menar att myndigheternas ointresse beror på att Lilia är even, men Alla tror mer på korruption. När hon slutligen träffar Golosovskajaflickornas mamma Marina vill hon veta hur mycket hon betalat, vilka hon mutat, för att få så pass stora insatser till stånd, även om de varit resultatlösa. Marina blir inte alls upprörd över frågan, den är naturlig. Hon är journalist, en gång i tiden en riktigt skicklig grävande journalist, men när samhället snabbt hårdnade i Ryssland blev det alltför farligt. Numera försörjer hon sig på att skiva propaganda, ”hon skrev lögner åt partiet, och det betalade räkningarna”, hon kan allt om korruptionen och lögnerna.

Balansgången mellan att vårda olika typer av kulturella traditioner och samtidigt frigöra sig från delar av traditionerna dyker flera gånger upp som ett av många fängslande teman. Det blir väldigt tydligt i relationerna mellan ursprungsbefolkningarna och den vita majoriteten men författaren är mycket mer generell än så. Ibland är avståndet mellan önskad frigörelse från något och oönskad förlust av något mycket liten, ibland kan också positionerna skifta på oväntade sätt, det tillhör tillvarons komplexitet och har sällan skildrats så intelligent som i denna text.

En del drömmer sig tillbaka till Sovjettiden med mer av ordning och reda. Alla har på olika sätt påverkats av de dramatiska förändringarna från unionens fall, perioden av osäkerhet, förvirring, kaos, men också förhoppningar om andra sätt att leva, fram till dagens hårda och korrumperade Putinkapitalism. Just denna moderna historia, dramatiska samhällsförändringar som starkt påverkar människors livsförutsättningar, är en av de fondväggar framför vilken berättelserna utspelar sig. En annan är halvön själv med sin dramatiska natur och skarpa skiljelinjer av olika slag.

Under hela resan kan vi njuta av ett underbart språk, varmt tack för det Julia Phillips och Amanda Svensson, och ännu mer tack för en av årets bästa läsupplevelser hittills! Till delar är det en spänningsroman kring mysteriet med de tre försvunna flickorna, till delar är det en feministisk text om kvinnors livsvillkor, till delar är det en upptäcktsresa till en för de flesta okänd värld, till delar är det ett utforskande av förlusternas vånda men tillsammans är det helt enkelt riktigt bra litteratur vi får möta i denna Försvinnande värld.

Platsen

Kamtjatkahalvön är något större än Sverige, men har bara ungefär 320 000 invånare varav nästan 200 000 bor i huvudstaden Petropavlovsk-Kamtjatskij. Den är svårtillgänglig, det finns fortfarande ingen bilväg dit, den norra delen som binder halvön till ryska fastlandet består av höga berg, så man kan bara ta sig till halvön med flyg eller båt. Under stora delar av sovjettiden, 1945-1989 var Kamtjatka isolerad som en militär zon.

Halvön har världens största koncentration av vulkaner (flera aktiva), gejsrar och varma källor. De mycket speciella geologiska och klimatologiska förutsättningarna har givit upphov till en mycket rik flora och fauna. Bland många udda exempel kan nämnas ett världsrekord i förekomst av brunbjörn och lax vilket hänger samman, björnarna äter gärna lax.

Majoriteten av befolkningen utgörs av invandrade ryssar, men det finns också en ursprungsbefolkning av flera olika slag, den största gruppen är cirka 13 000 korjaker, men även renskötande evener (kallas ibland också tunguser men det är inte deras egen beteckning), lamuter och jakuter.

Författaren

Julia Phillips är född 1989, bosatt i Brooklyn, New York, och utöver författandet skriver hon för tidningar som The New York Times, The Atlantic och The Paris Review. Hon undervisar också inom en masterutbildning för kreativt skrivande vid Randolph i Virginia.

Under hennes egen universitetsutbildning studerade hon rysk litteratur, tillbringade en termin i Moskva och fick ett allt större intresse för Ryssland. Efter avslutad utbildning kunde hon med hjälp av ett Fulbrightstipendium åka till Kamtjatkahalvön under ett år för att studera hur utländska investeringar och turism påverkade samhället. Särskilt engagerade hon sig i vardagslivet för kvinnor med olika former av utsatthet.

Utöver flera olika artiklar i ämnet började hon också skriva på det som efter en nästan tio år lång process skulle bli hennes debutroman, Försvinnande värld, som gjorde stor succé när den kom ut i USA 2019. Den nominerades till National Book Award och National Book Critics Circle John Leonard Prize för årets bästa debutroman. Boken har hittills översatts till över tjugo språk.

Anders Kapp, 2021-04-21

Bokfakta

  • Titel: Försvinnande värld (Disappearing earth, översättning Amanda Svensson).
  • Författare: Julia Phillips.
  • Utgivningsdag: 2021-03-10.
  • Förlag: Norstedts.
  • Antal sidor: 345.

Länkar till mer information

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Please reload

Vänta ...