Sedan debuten 2016 har Frida Andersson Johansson kommit ut med flera böcker av olika karaktär. När hon nu med nya Sågverk startar serien Gryckviksmorden har hon kortat namnet till Frida Ajo. Det hela inleds med en kort kursiv prolog, det är natt i skogen, någon anonym person verkar vara rädd: ”Grenar av björk och fur sträcker sig efter mig”. Det blir ingen bra start för mig, tallar och björkar måste vara rätt unga för att den formuleringen ska kunna fungera, varför inte i stället välja granar som också måste vara frekventa i området? Men läsningen tar sig efter en trevande start, vi får ett försvinnande och ett styckmord som klaras upp samtidigt som vi får lära känna seriens miljö i södra Dalarna, rätt många karaktärer, en omfattande historik och en hel del element som bygger grunden till seriens långa historia. Kanske blir det väl mycket, det är inte så lätt att hänga med hela vägen till upplösningen.
Seriens huvudperson Klara Gård har hastig lämnat Borås, hoppat av under sista terminen av polisutbildningen, hennes sambo sedan två år, Hjalmar Stenberg, också kurskamrat, visade sig ha en hemlighet, en son på tio år, en Max som han inte alls vill kännas vid, som han vägrar betala underhåll för, har visat sig vara en man som hon inte vill ha något med att göra så hon gjorde slut. Då krävde han att hon skulle hoppa av utbildningen och flytta därifrån för annars skulle han avslöja hennes stora hemlighet.
Hon och Hjalmar var de äldsta på utbildningen, hon har hunnit bli trettiofem, har inga pengar, ingen bostad, ingenstans att ta vägen. Den enda lösning hon kan komma på är farmors gamla sjuttiotalsstuga som hon och storebror Vidar fått ärva. Så i inledningen kör hon norrut från Borås mot Gryckvik i södra Dalarna (fiktiv ort i närheten av Hedemora som är centrum för den nya serien). Hon har inte varit där på fem år, vill inte åka tillbaka men kan inte se någon annan lösning.
Både hon och Vidar har en hel del fina barndomsminnen från somrar med farmor i stugan men det var länge sedan. När deras pappa körde ihjäl sig hade farmor gått ner sig rejält; alltför mycket alkohol kompletterades så småningom med demens, hon tvingades till ett boende där hon senare dog. Stugan har inte fått se något underhåll på många år, Vidar har hyrt ut den då och då, vill helst att de ska sälja, men just nu behöver Klara den.
Området verkar helt öde den här septembertorsdagen när hon flyttar in så hon blir förvånad när hon får besök. Det är en sextonårig kille som uppenbart har någon sorts diagnos. Han heter Sam och bor tillfälligt hos sin farfar Agne Nygren; de bjuder hem henne på fika, Agne berättar en del om vad som händer i Gryckvik, en del känner Klara till, en del är nyheter.
Återvändaren är en extremt vanlig karaktär inom genren och även om man smalar av till den ofrivilliga återvändaren är Klara Gård en av många. Kanske inte så originellt alltså men att positionen är så vanlig beror på att den skapar ett tacksamt och effektivt utgångsperspektiv.
Som sig bör möts Klara av olika trauman och mer eller mindre önskvärda bekanta från förr. Hennes familjehistoria har gott om elände. Hennes pappa var bara trettiotvå när han dog i bilolyckan, då var Klara tolv och Vidar fjorton. Mamma Erika och syskonen flyttade till en lägenhet i Hedemora, livet var inte så enkelt men det gick hyggligt innan lillasyster Natalie föddes och Erika blev arbetslös. Så småningom träffade hon en ny man, Lars Brinkengren, en man med god ekonomi, eget företag, hus i ett av Faluns finaste områden. De gifte sig, flyttade till Falun, Erika tog med sig Natalie men Klara, som då skulle fylla arton, och Vidar blev kvar i Hedemora.
Så småningom visade sig Lars vara något helt annat under den fina ytan, en man som misshandlade sin fru och förgrep sig på sin minderåriga styvdotter. Natalie mådde allt sämre, när hon blev äldre flydde hon ofta och bodde hos Klara, ibland också hos sin farmor. För fem år sedan, när hon var sjutton, försvann hon och har inte återfunnits. Klara, och många andra, var helt övertygade om att Lars måste vara ansvarig, gjorde allt för att sätta fast honom, passerade också en del gränser på den vägen och lyckades delvis. Han dömdes för ett antal olika brott men inte för Natalies öde. Erika vägrade vittna mot sin man, en av flera anledningar till att Klara inte haft någon kontakt alls med sin mamma sedan dess.
När Klara nu flyttar tillbaka kommer också mardrömmarna om Natalie åter, det blir inte bättre när hon får veta att Lars ska friges från fängelset. Än värre blir det när Sam anmäls försvunnen, historien upprepar sig, alla hjälps åt med sökandet men utan resultat.
Klara är en dominerade berättarröst men hennes storebror Vidar har också en del kapitel. Han är lokalpolis i området, delar ett litet kontor med kollegan Basil ”Basse” Hadad, de är en del av ett projekt för att polisen ska komma närmare medborgarna, skulle det hända något allvarligare får de stöd från Avesta eller Falun.
Och något allvarligare händer faktiskt, en man hittas styckmördad. När han så småningom identifieras vet Klara mycket väl vem han var, kommer ihåg honom från ungdomen, var ingen bra person då och verkar inte ha blivit bättre med åren.
Successivt återser Klara vänner och bekanta från förr, får reda på vad som hänt i deras liv, försöker förstå vad det är som händer, blir rätt naturligt en sorts privatdetektiv som försöker lösa fallet.
Klara måste hitta något jobb för att dra in några pengar. Via ungdomskompisen Bettina får hon tips om att Hedemora gymnasium söker en vikarierande kurator på deltid. Trots att hon inte har en sådan utbildning får hon jobbet och hennes kontakter med ungdomarna, särskilt Amanda Börjesson, blir en viktig del av berättelsen. Hon lär känna en del av kollegerna på skolan, särskilt idrottsläraren Frans Andersson, här finns kanske en spirande attraktion?
Det är väldigt mycket som händer på vägen mot upplösningen, Klara hamnar i flera svårigheter, utsätts för hot, och vi rör oss mellan de aktuella fallen och de olika delarna av Klaras personliga liv. Vi lär känna många intressanta karaktärer i levande skildrade miljöer. Här finns en kreativ skrivglädje. Mitt huvudproblem med boken är att påsen är så överfylld, det är för mycket av allt och till slut blir det rätt rörigt. Men med mer fokus och lite färre sidospår kan det här säkert utvecklas till en intressant serie.
Författaren
Frida Andersson Johansson (numera med författarefternamnet kortat till Ajo), är född 1975 i Lund, bodde ett par år i Vänersborg innan familjen flyttade till Borlänge där hon växte upp. Hon har bland annat studerat litteraturvetenskap i Uppsala, journalistik i Göteborg och har gått kurser i skrivande av tv-manus. Hon har under ett antal år arbetat som journalist. Efter att ha publicerat en del noveller romandebuterade hon 2016 med Dränkt som finns inom spänning / skräck. Hon har kommit ut med böcker av olika slag, bland annat en fortsättning på Olov Svedelids klassiska serie Sagan om Catarina (historisk feelgood / romance), romanen Ek (historisk skräck) och en del i serien Kunglig kärlek om prinsessan Märtha av Sverige och kronprins Olav av Norge (biografisk romance). Hon är numera bosatt med sin familj i Segeltorp i Huddinge, sydväst om centrala Stockholm, men besöker ofta släktens stuga utanför Hedemora. Där, bland södra Dalarnas skogar och gamla bruksorter, hittar hon inspirationen till miljön i nya serien Gryckviksmorden som nu startats med första delen Sågverk.
Anders Kapp, 2025-05-13
Bokfakta
- Titel: Sågverk.
- Författare: Frida Ajo.
- Utgivningsdag: 2025-05-12.
- Förlag: Bokfabriken.
- Antal sidor: 389.