”Och när illamåendet till sist sköljer fram hinner Laura bara precis bort till diskhon innan morgonens äggröra och avokado kommer upp i en kaskad av ångest.” Efter en lång och spikrak karriär som framgångsrik kriminalpolis, först i New York och sedan femton år i Stockholm, har den lysande stjärnan dalat, efter katastrofen mår Laura Casassa riktigt uselt, när hon flydde från Stockholm till familjens lägenhet i italienska Ligurien fanns ångesten med i bagaget och en månad senare har den inte släppt henne. Igår skrev jag om Martin Sjögrens fantastiska debut, techthrillern Karmanlinjen, som mycket baseras på hans egna kunskaper och erfarenheter, har förverkligar uttrycket att gräva där han står. Exakt detsamma gör Anna Martinengo med ett helt annorlunda men lika bra resultat; hon har tjugofem års erfarenhet av att leva i en svenskitaliensk familj och just kontrasterna mellan olika världar ger hennes debut Ambassadörens dotter ett alldeles eget och fängslande tonfall. Inte sällan blir texter förlagda till vackra turistiska platser, som här Ligurien, överdrivet devota, fånigt gulliga, men så är det inte alls här; de mörka sidorna av den italienska verkligheten vävs också in i berättelsen. Ytterligare en av ovanligt många riktigt imponerande debuter detta år.
I ett inledande kapitel träffar vi artonårige Malek Nasri, fattig, hungrig, smutsig på väg mot turisttäta Diano Marina i Ligurien, på den italienska Rivieran, inte så långt från gränsen till Frankrike. Han är en illegal invandrare, flykting från Tunisien. På uppdrag av en äldre landsman, Achraf, säljer han billigt krafs till turisterna vilket inte ger honom några större inkomster, men i alla fall något. Han blir kissnödig, stannar vid en klippskreva och samtidigt som han kissar ser han en konstig symbol på klippväggen, målad i rött; det måste vara nyligen för den har inte torkat. Han får syn på två fötter bakom ett stenblock, går fram, ser en kropp, en ung kvinna arrangerad som om hon skulle vara korsfäst, nederdelen av magen och underlivet är fullkomligt massakrerade. Malek kräks, blir attackerad av en äldre dam som kommit fram till platsen, får panik och flyr, glömmer sin ryggsäck med allt han skulle sälja.
Det Malek inte vet är att det också finna narkotika i hans ryggsäck vilket kommer att komplicera saker och ting. Vi följa vad som händer i hans liv, han äger berättarrösten i egna kapitel.
Vi rör oss några kilometer västerut till Imperia där vi får träffa berättelsens huvudperson Laura Casassa, del av en svensk-italiensk familj sedan länge, svenska mamma Marika, tidigare stor stjärna som skådespelerska och italienska pappa Filippo, välkänd kriminalpolis i New York; separerade sedan länge men inte skilda. Själv är Laura gift med svenska John Erencrona, de har sextonårige sonen Oliver tillsammans. De bor normalt i Stockholm, John veckopendlar till jobbet i Bryssel och Laura är stjärnutredare på riksmordgruppen eller snarare var, ingen stjärna alls just nu, knäckt efter en utredning om en pedofil och barnamördare, hon var på väg att slå ihjäl gärningsmannen när de hittade honom. Så just nu tar hon en paus, tjänstledig i familjens lägenhet i Ligurien, har varit där en månad, oklart hur länge hon ska stanna, Oliver trivs bra där och John kan lika gärna pendla till Bryssel därifrån som från Stockholm.
Kanske hon ska försöka förverkliga en bokidé, skriva en biografi om farfar Marcello Casassa, en viktig man i hennes barndom som dog när hon var tolv, en man med en intressant historia. Känd för sin antifascistiska kamp i Italien i unga år, flyttade till New York efter kriget; från ingenting byggde han ett stort fastighetsimperium, Laura har hittat en del artiklar om honom från tidningar i USA.
Vi får också träffa Mattia Russo, femtiosexårig kriminalkommissarie vid landets nationella mordkommission, normalt bosatt i Genua, som väcktes tidigt av kommissionens högsta chef med order om att omgående ge sig av till Imperia. Den döda unga kvinnan identifierades snabbt, hon hade en legitimation i en handväska som hittades på platsen, hon var sjuttonåriga Thea Steen, dotter till svenska ambassadören Fredrik Steen och med tanke på fallets karaktär var det självklart att nationella resurser direkt måste ta över ledningen av utredningen från den lokala polisen. Mattia Russo har också sina egna kapitel.
Vi får successivt lära känna denna allt annat än sammansvetsade ”polisfamilj” rätt väl, ett gäng blandade kolleger som inte alltid stöttar varandra, skildrat på sätt som bidrar till läsglädje.
Thea bodde med sin pappa och storebror Charlie i ett hus i närbelägna byn Cervo. Hennes italienska mamma dog i en olycka för åtta år sedan, hennes morfar är den kände italienske tidningsmogulen Franco Liberatti, det är han som äger huset i Cervo där familjen Steen bor, pappa Fredrik veckopendlar till jobbet vid ambassaden i Rom.
Snart kommer ett telefonsamtal till Laura från hennes chef i Stockholm, Eric Hasselblad, som vill att hon ska kliva in i utredningen som kontaktperson för den svenska polisen. Laura gillar sin chef, det var också han som rekryterade henne till riksmordgruppen för femton år sedan när hon just flyttat till Sverige efter en framgångsrik tid som utredare vid New York-polisens mordrotel. Hon är ändå tveksam men säger till slut ja; hennes chef säger att hon bara behöver vara kontaktperson, att det är långt ifrån någon heltid. Så blir det naturligtvis inte, Laura träffar kommissarie Russo och är snart helt uppslukad av utredningen.
Lauras personliga liv har en viktig roll i berättelsen med familj och släktingar, både i nutid och historiskt. Här dyker det upp oväntade nyheter som förändrar sådant som hon tidigare tagit för givet, inte alltid behagliga förändringar, men definitivt delar som bidrar till textens höga läsvärde. Det dyker också upp en del kopplingar mellan fallet och Lauras släkt.
Det är en ovanligt väl komponerad resa som författaren bjuder oss på genom denna utredning där många överraskningar och vändningar dyker upp på vägen. Finns det något att vara kritisk mot så handlar det om ett hotande överdåd, mer är inte alltid bättre, det kan vara klokt att inte fylla påsen för mycket i kommande delar, då riskerar berättelsen att bli svårgenomtränglig.
Men det här är en stark debut där språk, miljöer, berättarteknik, intrig, karaktärer och tempovariation imponerar. Och så finns den där svensk-italienska tonen som skapar något speciellt, något som sticker ut i genrens strida flod vilket är sällsynt. Det börjar bli riktigt trångt i toppen bland de bästa svenska spänningsdebuterna i år.
Författaren
Anna Martinengo är född 1973 och har främst arbetat som skrivande journalist och mediechef. Tankar på att skriva en bok har hon burit länge. Hon är ingift i en italiensk släkt och har de senaste decennierna tillbringat mycket tid i det landet. ”Första gången jag besökte Ligurien förklarade jag halvt på skämt, halvt på allvar, för min halvitalienske pojkvän att min framtida roman skulle utspela sig exakt just där. Vyerna, gränderna, havet. Förälskelsen var ögonblicklig.” Det var för tjugofem år sedan. Kärleken till platsen finns kvar, men har nyanserats. Mannen finns också kvar, pappa till hennes barn, och nu finns debutromanen Ambassadörens dotter ute, den första delen i den svensk-italienska kriminalserien Brottsplats Ligurien. Hon är bosatt med sin familj i den lilla byn Högsta norr om Uppsala.
Anders Kapp, 2025-05-26
Bokfakta
- Titel: Ambassadörens dotter.
- Författare: Anna Martinengo.
- Utgivningsdag: 2025-05-26.
- Förlag: Nona.
- Antal sidor: 412.