Skarp öppning men kroknar på upploppet

Att kalla Helena Dahlgren för en debutant är rätt löjligt, sedan debuten 2016 har hon kommit ut med en hel del, men hennes nya bok Skarp är hennes första thriller för vuxna och dessutom är hon ny för mig, jag har inte läst henne tidigare. Vi får möta litteraturvetaren Emma Wijkman som är besatt av författaren Beata Skarp, kan hennes texter nästan utantill och vill skriva sin doktorsavhandling om henne trots att Skarp blivit alltmer bortglömd; hyllad succéförfattare som dog ung under mystiska omständigheter i slutet på nittiotalet. Det finns en hel del att verkligen gilla i den nya boken; den präglas av stor kärlek till litteraturen, kärlek till den norrbottniska miljö där mycket av handlingen utspelar sig, den innehåller ett i många stycken levande porträtt av huvudpersonen Emma och det är en språkligt sett mycket välskriven text. Men som psykologisk thriller håller den inte riktigt.

Berättelsen öppnar med en artikel från Expressen 3 juli 1998 som berättar att författaren Beata Skarp hittats död i Kalixälven. Hon hann skriva ganska få böcker, gjorde stor succé med debuten Mörk skörd 1992 och Augustnominerades för romanen Getingsommar 1994. Hon var trettiofem år när hon dog. Polisen misstänkte inget brott.

I berättelsens nutid har Emma Wijkman precis fyllt just trettiofem. Hon började läsa Beata Skarps böcker i tonåren, när författaren dött, och hennes tonårskärlek till dessa texter har aldrig gått över. Hon har läst litteraturvetenskap, fått en doktorandtjänst på Stockholms universitet och hennes projekt handlar om Beata Skarps författarskap. Det går uselt, hon har slutat gå till sitt lilla rum på universitetet och handledarens frågor via e-post svarar hon aldrig på.

Hennes liv är i kaos. Skilsmässan har tagit hårt. Ekonomin är bedrövlig, hon får in en del genom att jobba timmar då och då på en förskola i närheten. Hon dricker för mycket, är på krogen för mycket, tar alldeles för ofta hem okända män. Hon älskar verkligen sin dotter Saga och försöker skärpa sig de dagar dottern ska bo hos henne. Det går så där. Exmannen Sebastian litar inte alls på henne längre.

Den här öppningen på berättelsen är riktig stark, huvudpersonens kamp med att få ordning på sitt liv blir väldigt levande, bitvis också med hjälp av en välfunnen galghumor: ”Okej, jag dricker för mycket vin. Okej, min vagina börjar bli rena rama Piccadilly Circus. Men jag har lyckats hålla mig borta från det värsta mörkret. Visst har jag?” Här finns också en hel del om hennes bakgrund som bidrar till att bygga en stark, trovärdig och levande karaktär.

Hon väntar på svar på sin ansökan till Beata Skarps stipendiefond som hanteras av författarens efterlevande släktingar, främst hennes bror Aron Skarp. Hon får till sist ett positivt svar, det är ett vistelsestipendium, med start vid midsommar ska hon under minst en månad få bo ensam på den gård i Norrbotten som var Beatas hem fram till sin död. I stipendiet ingår alla kostnader förknippade med vistelsen.

Gården i Svartforsen ligger relativt ödsligt vid älven men Aron bor i ett modernare hus några minuter bort tillsammans med hustrun Diana och vuxna dottern Disa (samma namn som en huvudkaraktär i en av Beatas böcker). Målet med vistelsen för Emma att skriva klart sin avhandling. Naturligtvis hittar hon en del i Beatas hem som är mystiskt och som förändrar bilden av författaren och hennes liv. Det här är platsen för huvuddelen av berättelsens handling som drivs framåt av levande miljöskildringar välskrivna dialoger, främst från samtal med Aron och hans familj samt en hel del intressanta inre dialoger.

Det finns gott om litterära referenser, främst till texter i Skarps böcker (vilket är ett kul grepp), men också andra, som ger mycket värde till läsningen. Det framgår tydligt att författaren sedan länge är en verklig boknörd.

Det finns ett embryo till att låta de två karaktärerna Emma och Beata flyta samman, ett litterärt grepp som ofta kan bli riktigt intressant; skrev om det nyligen i en text om Nina Wähäs senaste bok Babetta. Det fungerar rätt bra även om den delen inte riktigt når den potential som finns.

Huvudproblemet är den psykologiska thrillerns kärna. Själva idén känns rätt given för alla som läst liknande böcker inom genren, men den är ändå helt okej. Däremot uppfyller den inte det oskrivna kontraktet mellan författare och läsare. Enligt kontraktet är parterna överens om att detta är fiktion, konstruktionen är en fantasi. Men inom denna fantasi måste konstruktionen vara hållbar, de olika komponenterna måste hållas samman på ett trovärdigt sätt, läsaren har rätt att kräva en inomkonsistens i konstruktionen. Och det uppfylls inte här, en hel del detaljer är oförenliga med varandra, och då blir läsaren besviken. (Det går inte att skriva om dessa detaljer utan att spoila.)

Författaren bjuder på mycket läsglädje på vägen, men kanske är inte den psykologiska thrillern rätt arena för henne?

Författaren

Helena Dahlgren debuterade skönlitterärt 2016 och har sedan dess skrivit böcker för såväl barn som vuxna, nu senast de två första delarna i den historiska romance-serien Ellens val. 2021 vann hon en Kids’ Book Choice Award i kategorin Best Fantasy World Builder för sin populära serie om Ödesryttarna, som finns på snart tio språk. Hon är även verksam som översättare, har ett förflutet som litteraturvetare och polisanställd och var en av kvinnorna bakom sajten Bokhora.se. Helena bor utanför Stockholm med barn, katter och en alldeles lagom stor boksamling. Hon tillbringar även mycket tid i en by i Norrbotten, där idén till Skarp väcktes.

Anders Kapp, 2022-04-20

Bokfakta

  • Titel: Skarp.
  • Författare: Helena Dahlgren.
  • Utgivningsdag: 2022-04-13.
  • Förlag: Forum.
  • Antal sidor: 299.

Länkar till mer information

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Please reload

Vänta ...