Det är vinter och fem vänner från studietiden återförenas på Hemön utanför Islands södra kust för att närvara vid begravningen av en gemensam vän. En fin tanke kanske, med det hela utvecklar sig till en katastrofal mardröm som rör sig mellan en hemsk nutid och en universitetsfest då allt gick fel sju år tidigare. Glöm mig aldrig är andra delen i Yrsa Sigurðardóttirs pågående serie med poliserna Týr och Karólína i centrum. Även rättsmedicinaren Iðunn får mycket att göra, det blir en hel del kroppar att ta hand om, både nyligen döda och äldre, och hon som hoppats att aldrig tvingas återvända till den lilla ö där hon växte upp. Författaren är ju en stjärna och hon levererar bra läsning.

Handlingen utspelar sig från torsdag 23 januari till fredag 31 januari plus en epilog något senare. Vi hoppar en hel del fram och tillbaka mellan dagarna. Vi befinner vi oss alltså på Hemön, den enda bebodda av Västmannaöarna på södra sidan av Island.

I torsdagens öppningsscen är fem personer på en färja på väg mot ön för att gå på begravningen av en gemensam vän. På grund av en konferens var alla boenden bokade på ön, men en av dem hade lyckats låna ett helt nyrenoverat hus av en god vän där de ska bo tillsammans några dagar. Huset ligger vacker på en udde, Stórhöfði. Redan på färjan möts gruppen av ett första hot och det kommer att bli värre under dagarna som följer.

De fem har en gemensam historik från universitetet i Reykjavik, sju år tidigare fanns de på samma studentboende, vänner som då bodde i samma korridor men som inte haft mycket kontakt sedan dess. De är också jämnåriga, alla ska fylla trettio i år. Ari är ekonom på en stor bank, Leifur har haft en rätt misslyckad karriär som programmerare och har ett stort intresse för alkohol, Ragnhildur, som kallas Ragga, hade valt en teknisk inriktning och arbetade nu för en större energibolag (liksom författaren), Sigridur, som kallas Sigga, är redan framgångsrik advokat på en stor byrå och Trausti, som läste medicin, har nu rest hem från sina doktorandstudier i USA för att träffa vännerna och delta vid begravningen.

Det är Gudbjörg som dött, kallades alltid Gugga bland vännerna, bodde för sju år sedan också i samma studentkorridor, ett år äldre än de andra. För en tid sedan tog hon kontakt med de övriga, berättade att hon drabbats av cancer i bukspottskörteln. Hon frågade också om någon av dem skulle kunna hälsa på henne, uppenbart en ensam människa. Det hade ingen av dem gjort.

Vi hoppar fram till måndagsmorgonen och träffar Ásta Jónsdóttir på väg i bil till udden Stórhöfði där hon ska rasta sin hund, Móri. Hon ser brandrök på stranden, lämnar huden i bilen och tar sig ner för klipporna för att ta reda på vad det hela handlar om. Hon hittar en brinnande kropp, uppenbart en död människa, och skymtar en annan som sitter mot en sten. Hon blir rädd, skriker, springer uppför stigen, ramlar och slår sig. Hör ett ljud och tänker att det kanske är en bil som kommer. Men det är en robotdammsugare som rör sig på vägen ner mot samhället. Rätt typiskt för den här författaren som inte sällan väver in absurda inslag i sina texter. Vi inser alltså tidigt att någon katastrof inträffat i gruppen som rest till begravningen.

Rätt tidigt får vi veta att det finns en förklaring till att gruppen splittrades; under en studentfest hade Gudrún försvunnit för att aldrig återfinnas och mycket av handlingen ägnas åt att ta reda på vad som egentligen hände den kvällen och vad de olika vännerna möjligen haft för roller i denna katastrof. Spänningsfältet rör sig alltså mellan två katastrofer med sju års mellanrum. Ett rejält oväder tvingar gruppen att stanna kvar på ön längre än de tänkt sig och det har ödesdigra konsekvenser.

Efter larmet om Ástas fynd på måndagsmorgonen chartrar polisen ett plan för att snabbt få personal på plats. Med finns seriens huvudpersoner, poliserna Týr och Karólina, och en del kriminaltekniker. Med finns också rättsmedicinaren Iðunn som har en stor roll, uppväxt på Hemön och vill inte alls återvända dit. Där bor hennes förmögna pappa som hon inte vill träffa, de har inte haft kontakt på många år, och hans två döttrar, hennes halvsystrar. Vi får följa utredningen under några dagar fram till fredagen när de kan lämna ön, inte minst Iðunn får mycket att göra, det kommer att bli en hel del kroppar att ta hand om.

Berättarteknik och intrigkreativitet ligger på riktigt hög nivå. Vi får också ett helt gäng med överraskande twister på vägen genom läsningen när mycket vänds på ända, hela vägen till upplösningarna.

Jag inser att det är enklare, och därmed sannolikt billigare, att fixa översättningar från engelska än från isländska men är det verkligen en bra idé att översätta översättningar?

Anders Kapp, 2025-11-27

Bokfakta

• Titel: Glöm mig aldrig (2022 Gættu þinna handa. Översatt 2025 av Jesper Larsson från den engelska översättningen The Wake).
• Författare: Yrsa Sigurðardóttir.
• Utgivningsdag: 2025-09-25.
• Förlag: HarperCollins.
• Antal sidor: 351.

Länkar till mer information

• Kapprakt om Yrsa Sigurðardóttir inklusive ytterligare länkar.
• Läs vad andra skriver om boken.