Om personerna A och B erfar fenomenet C skulle man intuitivt kunna gissa att erfarenheterna AC och BC var identiska men jag tror att de flesta av oss sedan länge insett att så inte är fallet, vi uppfattar och tolkar samma saker på olika sätt. Skillnaderna kan vara av olika storlek och därmed också de konsekvenser som skillnaderna kan medföra. Ibland kan konsekvenserna bli dramatiska och eftersom dramatik är något vi söker inom spänningsgenren kan det här vara en bra teknik för att åstadkomma detta, särskilt om man inför fler bokstäver, människor och fenomen av komplex art, och dessutom leker en smula med de grundläggande begreppen tid och rum så kan det bli riktigt bra. Det är just vad Victor Pavic Lundberg gör i nya Den fjärde väggen, en helt fristående spänningsroman som kommer efter hans framgångsrika trilogi med journalisterna Loa Bergman och Danijela Mirkovic i centrum. Det är bara en aspekt som jag är förundrat kritisk till och det hänger samman med titeln.

Det här är en berättelse som har ganska stor omfattning i tid och rum, med många karaktärer, händelser och vändningar. Med samtidigt är det rätt få personer som dominerar:

Sebastian Krantz (från början Gustavsson) är den mest frekventa berättarrösten. Han växte upp med sin mamma Nora, visste aldrig vem som var hans pappa. I juni 1985 var han femton år och då knivmördades hans mamma i sin säng på natten, ett mycket blodigt dåd. Han hade tidigt drömmar om att göra film, efter många svårigheter lyckades han få göra en lågprisproduktion 2004; Kvinna i rött gjorde internationell succé, Woman Murdered på engelska, han blev en kändis och tjänade mycket pengar. Filmen handlar om mordet på mamman, hans släkt blir mycket upprörd och säger upp bekantskapen med honom. Han lyckas inte upprepa succén, tjugo år senare tillbringar han det mesta av sin tid i nybyggda lyxhuset i Saltsjöbaden, känner sig rätt misslyckad, särskilt i jämförelse med sin framgångsrika fru. I nutid är han drygt femtio.

Annie Krantz hade en helt annan uppväxt än Sebastian, som diplomatdotter hade hon flyttat runt mellan kontinenterna, gått på exklusiva privatskolor. De två träffades på festen efter Guldbaggegalan när Sebastians debutfilm tagit hem det mesta. Sju månader senare gifte de sig 2005 på ambassaden i Rom för att sedan fortsätta på bröllopsresa i Toscana; vår lyckligaste tid i livet, tänker de många år senare. Samtidigt som Sebastians karriär gått i stå går Annie från framgång till framgång, som stor chef i internationella koncernen Inkivator reser hon runt i världen och tjänar massor av pengar. Men kanske håller det på att vända igen? I berättelsens nutid har hon problem som hon håller hemliga samtidigt som hon kan se hur en entusiastisk Sebastian pendlar till Hollywood för diskussioner om ett nytt avtal. Hon fyller femtio 1 juni 2024, en glittrande kändisfest som inte blir av.

Klara Smith var en mycket framgångsrik kriminalpolis ända fram till den stora katastrofen som innebar att hon blev paria i polishuset och förlorade sitt jobb. Hon startade eget som privat utredare och det gick bra, hon är riktigt skicklig på sitt jobb, och anställer Mali Saetang, en mycket smart thailändsk kvinna som tagit sig ur relationen med en obehaglig svenska man. Vi träffar henne första gången 8 oktober 2024 när hon har ett möte med Sebastian, han har anlitat henne för att ta reda på om Annie är otrogen. Hon får en stor roll i de många turer som följer.

Gabriel Nordberg är en granne i Saltsjöbaden som är drygt sextio och som bott i samma hus i hela sitt liv. Han är huvudansvarig för att det tog ett antal år innan paret Krantz kunde bygga sin nya lyxvilla, han protesterade intensivt mot bygget på alla tänkbara sätt men i nutid får han en del kontakt med Annie. Han får också en egen berättarröst i begränsad omfattning.

Berättelsens nutidshandling äger i huvudsak rum under 2024 med någon scen i januari 2025. Det kan vara klokt att hålla koll, författaren leker en del med tidslinjen och det kommer en del hopp. Det finns också en hel del tillbakablickar.

Texten är uppdelad i fyra delar:

1. Upptakt. Spelplanen presenteras.
2. Stegring.
3. Crescendo.
4. Extramaterial.

Delarnas rubriker stämmer väl, författaren bygger skickligt upp olika spänningsmoment som successivt blir allt starkare.

I ingressen diskuterade jag en berättarteknik som använder det faktum att relationen mellan tänkande, sinneserfarenhet och verklighet är genuint komplex, en av de eviga gåtor som inte har ett accepterat svar, och den här författarens skickliga användande av dessa förhållanden. Jag vet inte om denna berättarteknik har ett namn, en del tekniker har inga svenska namn, bara engelska beteckningar; jag har aldrig sett någon använda ”klipphängare” för den teknik som jag använde i ingressens sista mening. Men vad jag vet finns det bara en teknik som nästan alltid ges en tysk beteckning.

Titeln till den här boken, Den fjärde väggen, har författaren hämtat från Bertolt Brecht; han använde ofta det begreppet i diskussioner kring den verfremdungseffekte som han ofta arbetade med (ibland översatt till distanseringseffekt eller alieneringseffekt men den tyska versionen används oftast). Det är inte Brecht som ”uppfann” denna berättarteknik, den har använts av Shakespeare och många andra tidigare berättare, men den förknippas ändå ofta med Brecht eftersom han, mer än någon annan, utvecklat teorier kring denna teknik (han själv refererade främst till kinesiskt berättande som en inspirationskälla). Den handlar om att bryta mottagarens emotionella bindning till berättelsen och dess karaktärer, mottagaren ska vara medveten i sin analys och i sina reaktioner på berättelsen, inte bara omedvetet försjunken i de emotioner som berättelsen framkallar. Konkret genomförs detta ofta genom tillfälliga avbrott i fiktionen där någon av karaktärerna direkt tilltalar publiken, man bryter den fjärde väggen, den vägg som annars finns mellan berättelsen och publiken / mottagarna.

Det är exakt denna teknik som Sebastian Krantz använder som en del av sin stora succéfilm, debuten med Kvinna i rött. ”I den sista scenen bröt sonen mot den så kallade fjärde väggen, den osynliga gräns som finns mellan scenen och publiken, och den outtalade regeln att inte bryta mot magin, illusionen av fiktion. Han tittade rakt in i kameran och talade direkt till filmpubliken … Det handlade bara om några korta meningar men draget blev flitigt diskuterat efteråt.”

Författaren framställer detta som om det vore något nytt vilket är en uppenbar och förbryllande lögn. Och varför han inte lägger in någon sorts referens till sin uppenbara källa är svårt att förstå.

Just denna punkt tycker jag är trist i en annars mycket välskriven text; har är en riktigt skicklig författare och här sätter han kanske någon sorts rekord när det gäller volymen av oväntade twistar och multipla upplösningar.

Författaren

Victor Pavic Lundberg är född 1987 och är uppvuxen i Mariestad. Redan som sextonåring började han skriva för lokaltidningen. 2008 flyttade han till Stockholm för ett jobb på Aftonbladet där han fortfarande är kvar, under åren har han haft olika roller på redaktionen. Han är gift och bosatt i centrala Stockholm. Den som överlever var hans debut som författare 2022. Den utsågs till Årets deckardebut av Crimetime Awards och nominerades till samma pris av Svenska Deckarakademin. Den följdes av En förlorad sommar och Bergets drottning. Serien har sålts till flera andra länder. Jag vet inte om detta är en avslutad trilogi eller om han kommer att ta upp den serien igen. Men nya Den fjärde väggen är uppenbart en helt fristående berättelse, möjligen skulle Klara Smith kunna gå vidare som fullt tänkbar huvudperson i egen serie.

Anders Kapp, 2026-03-14

Bokfakta

• Titel: Den fjärde väggen.
• Författare: Victor Pavic Lundberg.
• Utgivningsdag: 2026-03-13.
• Förlag: Bonniers.
• Antal sidor: 335.

Länkar till mer information

• Kapprakt om Bergets drottning.
• Kapprakt om En förlorad sommar.
• Kapprakt om Den som överlever.
• Läs vad andra skriver om boken.