Det finns en poäng med att förvandla något normalt sett roligt och vänligt till något obehagligt; hemska clowner har vi stött på då och då men det gäller också för dockor. Caroline Engvalls bok Dockleken och Erik Axl Sunds pågående trilogi Maras barn är ett par exempel och i dag kommer norska Unni Lindells tredje bok med Lydia ”Snø” Winther i huvudrollen ut i svensk översättning; titeln Dockan i repet innebär att vi direkt kan gissa att de förekommer någon obehaglig docka i handlingen. Det besannas redan i prologens första mening: ”Dockan hängde i tallen bakom garaget, i ett rep med en tjock knut runt halsen.” I närheten finns en knappt sexårig flicka tills hon inte finns där längre, hon försvinner. Trettio år senare försvinner en annan flicka i samma ålder ur samma släkt. I närheten hänger en likadan docka i ett rep. Dockorna har ett streck över magen. På flera sätt ett klassiskt upplägg för genren, knappast författarens bästa bok men karaktären Snø är underbart läsvärd.

Snø var bara tjugotvå när hon med hjälp av ett arv från farmor kunde köpa en lägenhet i St. Hanshaugen, en av de finaste stadsdelarna i den västra delen av centrala Oslo. Ett år senare gick hon ut från polishögskolan som en av de yngsta någonsin. Nu är hon tjugofem, vi möter henne först på morgonen 11 juli, som vanligt arbetar hon under semesterperioden. Hon jobbar på Centrum polisstation men de senaste två somrarna har hon varit inlånad till det stora polishuset där hon varit med och löst viktiga fall (de två tidigare böckerna i serien). Något sådant har inte hänt denna sommar och hon vet inte riktigt om hon vill; där jobbar Hay (Hans Arnold Ytrefjord) och separationen från honom gör fortfarande ont.

Parallellt med Snøkapitel får vi i också kapitel med en anonym förövare som förbereder ett brott. Det verkar vara en ung kvinna som trivs bäst i spelvärlden, överviktig men gejmingstolen fungerar bra, är obekväm bland verkliga människor. Hennes mamma är inlagd på sjukhus så hon bor för tillfället ensam. Marie ”Maisen” Carling, en äldre kvinna som är deras enda granne, får syn på henne när hon testar sin förklädnad med mycket smink och en stor peruk. Hon lurar ner Maisen i hennes källare och låser in henne. Sedan kan hon fortsätta med förberedelserna; leta reda på rätt sorts docka, köpa ett lämpligt rep, hämta ut hyrbilen och allt annat.

Tisdag 16 juni är Snø på väg till jobbet. På Centrum arbetar hon med försvinnanden tillsammans med poliskommissarie Marit Nilsen, hon trivs inte jättebra med henne eller jobbet. Den här dagen får de in ett larm, för en och en halv timma sedan försvann knappt sexåriga Lucy Hammer från en sommaröppen förskola i Oslo, Verdens Gang har redan snappat upp nyheten, våldsroteln har tagit över fallet, Marian Dahle har återigen lånat in Snø för att hjälpa till med utredningen.

Anledningen till den extra stora uppmärksamheten är bakgrunden: 1994 försvann Lucys mormor Karin, då tjugofyra år gammal, och hennes femåriga dotter Toya på ett liknande sätt. Toya hade två systrar och Lucy är dotter till den yngsta av systrarna. Redan nu rekommenderar jag dig som ska läsa boken att börja rita upp ett släktträd för det här kommer att bli allt krångligare under läsningens gång.

Upplägget är extremt klassiskt för genren: elände i dåtid som slår tillbaka i nutid samt oklara släktförhållanden har använts massor av gånger, här kanske mer skruvat än vanligt, men få originalitetspoäng.

Den stora behållningen av läsningen är Snø, ett riktigt imponerande karaktärsbygge, en mycket speciell ung kvinna med speciella förmågor och ett maniskt rättspatos som kan bli fullständigt gränslöst.

Författaren

Unni Lindell är född 1957 i Oslo. Efter att ha avlagt en fil kand i franska arbetade hon som journalist i fem år innan hon skrev sin första bok. Hon har även arbetat som översättare. Hon debuterade 1986 med ungdomsromanen Den grønne dagen och sedan 1989 har hon varit författare på heltid. Hon är mycket produktiv och närmar sig hundra utgivna böcker inom olika genrer och för olika åldrar. Hon är också mycket framgångsrik: har sålt mer än sex miljoner böcker på fler än tjugo språk och har tilldelats många priser.

Spänningsserien om Cato Isaksen och Marian Dahle inleddes 1996 med Slangebæreren. I de första tio är Cato huvudperson och i de senaste tre har Marian tagit över den rollen. Sex av böckerna har filmatiserats. Både Drömfångaren (1999) och Drönaren (2018) belönades med Rivertonpriset för bästa norska kriminalroman.

Serien med Lydia ”Snø” Winther i huvudrollen (Marian Dahle finns med även här) inleddes 2020 och aktuella Dockan i repet är den tredje delen.

Anders Kapp, 2026-05-15

Bokfakta

• Titel: Dockan i repet (Dukken i tauet 2024, översatt av Marianne Mattsson).
• Författare: Unni Lindell.
• Utgivningsdag: 2026-05-15.
• Förlag: Piratförlaget.
• Antal sidor: 416.

Länkar till mer information

• Kapprakt om Kvinnogården.
• Kapprakt om Drönaren.
• Läs vad andra skriver om boken.