De levande ljusen speglas i den blankputsade mässingen, stigande värme driver den enkla turbinen, änglarnas långsamma rotation, det vackra ljudet från klockorna. Änglaspelen kommer från Tyskland på tidigt nittonhundratal, slog igenom i Sverige på allvar femtio år senare och ett av dem fanns i mitt hem när jag växte upp, fascinerade mig varje jul; Tina Frennstedt väckte ett starkt och fint barndomsminne till liv hos mig med Ängladåd, sjätte delen i hennes serie Cold Case, även om ett änglaspel här slutar sorgligt. Det förekommer många änglar i den här texten, inte bara i titeln, riktigt varför blir jag aldrig klok på men man behöver ju inte begripa allt här i världen. Seriens huvudperson, kriminalinspektör Tess Hjalmarsson, chef för CC-gruppen i Skåne, har en del utmaningar: hon har drabbats av en riktig skitchef och krympande resurser, hemma i huset i Gislövshammar har hon älskade sambon Sandra Edding som blir allt mer manisk, kanske var det inte så smart att ta tjänstledigt från polischefsjobbet i Helsingborg för att pröva annat i livet, och ute är det värsta vintern på väldigt länge, snön vräker ner och kylan biter i kinderna. Men för oss läsare blir det läsglada timmar.

En sen fredagskväll i februari 2026 får vi träffa rätt nytillträdda nattreceptionisten Christel Stenmark på Hotel Svea i Simrishamn. Tidigare under kvällen hade det varit en fest i Piratensalen men nu har alla gått, det är lugnt och tyst, det är bara ett rum uthyrt. Hon tänker: ”Bara han dyker upp i morgon så kommer det hela vara över. Sedan ska hon säga upp sig från hotellet och återvända till Spanien och solen.” Citatet väcker läsarens funderingar vilket är bra.

Tess har vaknat innan sex på lördagsmorgonen och kunde inte somna om, går upp, avundsjuk på Sandra som ligger kvar i i sängen och sover gott. Så hon är uppe när telefonen ringer. Det är Jesper Sund på krimjouren inne i Malmö, en kvinna har hittats död nere i ett källarvalv på Hotel Svea i Simrishamn, Tess har inte jour men hon är klart närmast, har bara några kilometer in till Simrishamn så hon åker, har fått reda på att den döda är Christel Stenmark som jobbat som receptionist på hotellet.

Språket är en levande materia med successiva förändringar som man inte alltid förstår. Vi som är äldre fick lära oss en tumregel om hur man behandlar tal i text: 0-12 skrivs med bokstäver och större tal med siffror i löpande text. Det har successivt förändrats, allt fler skriver ut de flesta siffror med bokstäver men Frennstedt håller sig till de gamla reglerna. Läsarögat reagerar faktiskt negativt när hon skriver att mordet påminner om ett dubbelmord för 16 år sedan, tror inte jag skulle ha reagerat alls för ”sexton”.

Men faktum kvarstår: här finns detaljer som talar för samband med mordet på Rune och Berit Hultgren på gården i Grevlunda på Österlen 2010. (Och som dessutom påminner om ett verkligt dubbelmord; liksom i övriga delar i serien låter sig författaren inspireras av verkliga kalla fall.)

Efter granskningen av brottsplatsen i Simrishamn åker Tess in till polishuset i Malmö dit hennes närmaste kollega Marie Erling också kallats. Tess och Marie har helt olika bakgrunder och personligheter; samspelet mellan de två är en viktig del av läsglädjen i denna serie.

Deras enhet för kalla fall är underställd Grova brott i Malmö där Ola Makkonen nyligen tagit över som chef och sedan dess ”har rädslor och maktspel kilat sig in i alla vrår”. Han ger inte mycket för Tess teorier om samband med det nya och det gamla fallet. Tess lilla grupp utreder dubbelmordet och Makkonen med kolleger tar hand om mordet på Christel Stenmark, att driva utredningarna separat går naturligtvis illa, det inser vi läsare från början, men korkade chefer är ofta tacksamma ingredienser för läsglädje.

Utöver nutidshandlingens polisutredningar bjuder författaren på tre andra spår. Ett är historiskt, handlar om det som hände 2010 och de andra introducerar två delspecifika karaktärer. En av dem är den mycket framgångsrika spänningsförfattaren Lasse Thamm vars böcker om kriminalinspektör miss Roos säljs i stora upplagor i många länder, särskilt populär hos kvinnor, den kända skådespelarstjärnan Kate Sands spelar huvudrollen i serien på HBO som hittills producerats i tre säsonger. (Kul detalj: Kate, eller Katarina som hon hette under uppväxten i Stockholm, hade också en stor roll i Sista bilden, seriens fjärde del, då bosatt med sin familj i ett mycket exklusivt hus i närheten av Ravlunda på Österlen, och utsatt för farliga hot.)

Fyrtiofemåriga Lasse bor med sin familj i Brösarp. Trots sitt kändisskap är han en ganska privat person vilket är ovanligt inom genren; hans agent och hans fru är överens om att han måste synas mer i media men hans försök att följa deras råd slutar i katastrof.

Den andra viktiga karaktären med egna kapitel är Tua-Lisa Magnusson, kanske Simrishamns mest kända original som haltar runt med sin klumpfot, syns på sina fasta platser, ständigt med sin kundvagn där hon samlar pantburkar, trakasserad av en del ungdomar. Hon är inte riktigt bostadslös, för arton år sedan när hennes döda mammas hus revs flyttade hon, med markägarens godkännande, över till ett litet plåtskjul på ängen intill där hon sedan dess bott under mycket primitiva förhållanden, bland hennes få ägodelar finns änglaspelet och en del andra änglar. I hörlurarna finns ofta berättelserna om miss Roos.

Både Lasse och Tua-Lisa bär på en hel del hemligheter och naturligtvis finns det samband mellan dem och mordutredningarna.

I berättelsen ingår en pseudonym som enligt författaren är ett anagram, alltså en omkastning av bokstäver. Jim Morrison använde till exempel bokstäverna i sitt eget namn för att skapa en person i en låttext: Mr. Mojo Risin. Det är ett riktigt anagram, både den riktiga och den fiktiva personens namn innehåller exakt samma bokstäver. Men så är det inte i den här texten, det verkliga namnet och pseudonymen innehåller inte samma bokstäver, det är inte ett riktigt anagram. En bagatell naturligtvis, men ändå störande; ögonen ser de två namnen och i tanken skapas misstro, kan det här verkligen stämma, läsflytet stannar av, en kontroll bekräftar felet, en viss irritation uppstår och det dröjer ett tag innan läsningen flyter igen. Även detaljer är faktiskt viktiga.

På den negativa sidan finns också en rätt tunn motivbild för en förövare, men annars är det här underbar läsning. Här finns riktigt starka karaktärer, särskilt Tua-Lisa tror jag alla läsare bär med sig i starkt minne, fantastiskt levande miljöer, igenkänningsfaktorn är hög för mig som tillbringat mycket tid i området, och intrigintelligensen, inte minst med det spännande och utdragna upplösningsförloppet, finns på högsta nivå. Hon väver dessutom snyggt in den aktuella frågan om DNA-baserad släktforskning som en del av polisutredningar.

Författaren

Tina Frennstedt är född 1969, uppväxt i Lund och med lång erfarenhet som kriminalreporter med ett förflutet på flera stora tidningar och teveprogram. Hon har specialiserat sig på cold cases och har omfattande kunskap om vad olösta trauman kan göra med familjer och andra berörda. 2006 debuterade hon som författare med dokumentärromanen Diplomatdottern om en svensk kvinna som åkte fast i Bangkok med 6,8 kilo heroin i resväskan. Hennes skönlitterära debut och den första boken om kriminalinspektör Tess Hjalmarsson, Cold Case: Försvunnen, belönades med Crimetime Award 2019 för Årets deckardebut och blev en stor försäljningsframgång. Serien såldes till tiotalet länder och det skånebaserade produktionsbolaget Anagram köpt rättigheterna för att utveckla böckerna till en teveserie. Hon är aktuell med seriens sjätte del, Ängladåd. Hon bor idag i Nacka, Stockholm men för några år sedan tog hon över familjens hus utanför Brösarp på Österlen och tillbringar mycket tid även där.

Anders Kapp, 2026-09-26

Bokfakta

• Titel: Ängladåd.
• Författare: Tina Frennstedt.
• Utgivningsdag: 2026-09-09.
• Förlag: Norstedts.
• Antal sidor: 333.

Länkar till mer information

• Kapprakt om Dödens klackar.
• Kapprakt om Sista bilden.
• Kapprakt om Skärseld.
• Kapprakt om Väg 9.
• Läs vad andra skriver om boken.