Tiden läker inte alla sår

Julhelgen närmar sig med tid för deckare, som julklappar och/eller som egen läsning. Här kommer tips om tre som kommit ut i år och som jag läst den senaste tiden: Anders de la Mottes Vintereld, Anders Roslunds Tre timmar och En högre rättvisa av Michael Hjorth och Hans Rosenfeldt. De har bland annat en sak gemensamt: tiden är en viktig faktor på lite olika sätt. Det är också ett återkommande element i många böcker i olika genrer som jag läst det här året. Ofta handlar det om händelser för länge sedan; bortglömda, förträngda, hemlighållna, förljugna, som kommer tillbaka och drabbar oss med katastrofala resultat.

De har också några fler saker gemensamma. Det handlar om otroligt framgångsrika författare som säljer stort i många länder, i flera fall har eller ska böckerna filmatiserats och priserna har regnat över dem. Något annat rätt ovanligt har de också gemensamt, alla är män trots att det svenska deckarundret förefaller domineras av kvinnor.

Alla tre är riktigt bra, väl värda att läsas, och jag tar dem i den ordning jag själv rankar dem.

Vintereld av Anders de la Motte

I Vintereld är tidsperspektivet 30 år (exakt detsamma som i Sharon Boltons fantastiska Hantverkaren som jag skrev om tidigare i höst). 1987 dör en ung kvinna i en våldsam brand på lucianatten. Det är en byggnad i en stugby i Skåne som brinner ner. Konsekvenserna för alla relationer i byn blir dramatiska. Misstankarna förgiftar allt. Till slut erkänner en ung man. Men är han verkligen skyldig?

30 år senare sitter den åldrande och alkoholiserade ägaren till den numera förfallna stugbyn, Hedda Aulin, på bryggan och tänker på alla de år som gått. Alla lögnerna, alla dessa hemligheter, det hon nyligen upptäckt om händelserna för länge sedan, vad hon ska göra – tänk om hon skulle våga ringa Laura …

Men Hedda dör och Laura Aulin får ärva stugbyn av sin faster. För30 år sedan var hon med om branden och för första gången sedan dess återvänder hon till byn. Vad ska hon göra åt sin egendom? Hennes ankomst rör upp känslor som varit begravda sedan länge. Flera nya bränder anläggs och fiendskap blossar också upp på flera håll. Hon prövar sina minnen av branden; vad var det som hände egentligen? Och varför?

Jag tycker att Anders de la Motte hela tiden växer i sitt författarskap. Inte minst är det imponerande hur han kunnat utveckla olika sätt att skriva, olika berättartekniker. Och här finns en riktigt överraskande twist i avslutningen, Varför inte värmas av hans Vintereld under helgerna?

Vintereld är den tredje fristående delen i Anders de la Mottes årstidskvartett. Liksom de två tidigare delarna nominerad till Svenska Deckarakademins pris för årets bästa svenska kriminalroman.

Anders de la Motte

Anders de la Motte Foto: Thron Ullberg

Anders de la Motte är före detta polis och säkerhetschef men är författare på heltid efter stora framgångar med tidigare böcker.

Han fick Svenska Deckarakademins pris för årets bästa debut när han 2010 kom ut med [geim]. Den var första delen av en trilogi som följdes av [buzz] 2011 och [bubble] 2012. Trilogin såldes till 30 länder. Franska Gaumont arbetar med en internationell TV-serie baserad på trilogin.

2014 inleddes en ny kortserie med thrillern MemoRandom som följdes upp av UltiMatum 2015. Även den har sålt stort, ska bli amerikansk TV-serie producerad av filmbolaget 20th Century Fox och UltiMatum tilldelades Svenska deckarakademins pris för årets bästa svenska kriminalroman 2015.

2016 inleddes den pågående årstidsserien med Slutet på sommaren som följdes upp av Höstdåd 2017 och i år alltså nya Vintereld. Kanske kan det bli ett ”Våroffer” nästa år? Alla tre har nominerats till Deckarakademins pris.

Bokfakta

  • Titel: Vintereld.
  • Författare: Anders de la Motte.
  • Utgivningsdag: 2018-10-24.
  • Förlag: Forum.
  • Antal sidor: 375.

Tre timmar av Anders Roslund

I uppföljaren av Tre sekunder och Tre minuter är det uppenbart att tiden spelar en viktig roll även i Tre timmar. Den har en annan betydelse än i Vintereld. Exakt vilken ska jag inte avslöja mer än ett citat: ”Tre sekunder, eller tre minuter, är en evighet om du kontrollerar tiden själv. Medan tre timmar är alldeles för kort när någon annan kontrollerar dem.”

Vi återser Siw Malmkvist-fanatikern, den äldre, slitne kommissarie Ewert Grens med alla sina egenheter. På många sätt en klassisk polishjälte i svensk kriminallitteratur. Intressant är att Grens i amerikansk filmatisering av Tre sekunder spelas av en framstående hip hop-artist, vältränad, svart och runt fyrtio.

Vi återser också Piet Hoffmann som försöker lämna sitt farliga liv för att kunna ge familjen, hustrun Zofia och de två pojkarna ett tryggare liv. Men just nu arbetar han med ett farligt FN-uppdrag i Afrika där han skyddar konvojer av livsnödvändig mat till stora flyktingströmmar.

Ett väldigt omaka par som ändå hittar något sätt att lita på varandra. Deras skillnader är en viktig komponent i det spänningsfält som finns i texten. Här finns också en effektiv dramaturgi där vi som läsare rör oss mellan olika perspektiv, olika berättarjag. Dessutom finns spänningsfältet mellan vad som egentligen är gott och egentligen ont. Tillsammans fungerar det väldigt väl för intensiv bladvändning under helgerna.

Historien inleds när Grens kallas till ett bårhus där man hittat en död man för mycket; en kropp som plötsligt dykt upp i ett låst rum.

Temat är människohandel, inte alls ovanligt, men som vanligt mycket skickligt genomfört med stor dramatik och spänning samt det största massmordet någonsin i Sverige?

Anders Roslund Foto: Emil Eiman Roslund

De två tidigare delarna skrev Anders Roslund tillsammans med Börge Hellströms som avled förra året. Den nya delen skriver Roslund själv. Under Svenska Deckarfestivalen i år hade vi ett seminarium just om parskrivande. Det sker på mycket olika sätt. Vissa skriver faktiskt tillsammans. Men vissa par har en rollfördelning som innebär att samarbetet fokuserar på upplägget, historien, samtidigt som det är en av parterna som står för själva skrivandet (till exempel samarbetet mellan Mons Kallentoft och Anna Karolina i Herkulesserien). Så var det också med Roslund & Hellström där det var Roslund som skrev. Som läsare kan jag inte se någon större förändring i den nya boken, jämfört med de tidigare.

Kapprakt om Anders Roslund

Bokfakta

  • Titel: Tre timmar.
  • Författare: Anders Roslund.
  • Utgivningsdag: 2018-05-02.
  • Förlag: Piratförlaget.
  • Antal sidor: 460.

En högre rättvisa av Michael Hjorth och Hans Rosenfeldt

Även i denna bok har tiden en viktig betydelse; inte riktigt lika långa tidsperspektiv som i Vintereld eller Hantverkaren men ändå händelser från förr som återvänder och skapar katastrofer.

Här kan vi för sjätte gången återvända till kriminalpsykologen Sebastian Bergman och teamet på Riksmordkommissionen med Torkel, Vanja, Ursula och Billy som de centrala karaktärerna. På många sätt är denna series grundkomposition rätt typiskt för svenska polisromaner. Mycket bygger på relationerna inom den grupp, de fem olika karaktärerna som var för sig vuxit sig starka, alla med sina problem och egenheter, med sina individuella och gemensamma historier och med olika typer av komplexa relationer. Möjligen skulle de kunna få liv i en egen bok, utan något brott, i en relationsroman? Även om kompositionen är rätt klassisk genomför Hjorth/Rosenfeldt det bättre än de flesta, fyra miljoner sålda böcker runt om i världen talar sitt tydliga språk.

I denna bok jobbar Vanja tillfälligt i Uppsala, har mer eller mindre flytt från Sebastian som ägnar sig åt en föreläsningsturné om sina böcker, sin vana trogen kombinerat med tillfälligt sex i olika städer. Torkel, Ursula och Billy är upptagna med annat.

På Vanjas bord hamnar en våldtäkt, en till och snart står det klart att det är en serievåldtäktsman som härjar i Uppsala. Även om ledningen för utredningen blir kvar i Uppsala behöver de hjälp från Riksmordkommissionen så teamet samlas igen; personliga problem och interna konflikter försöker man, med måttlig framgång, att lägga åt sidan.

I utredningen ställs de inför många frågor. Är offren slumpvis utvalda eller finns det något samband mellan dem? I så fall vilket? Och varför drar gärningsmannen en säck över huvudet på offren innan övergreppet fullbordas? Och varför är det så många i utredningen som ljuger?

Hans Rosenfeldt och Michael Hjorth

Michael Hjorth och Hans Rosenfeldt Foto: Kajsa Göransson

Michael Hjorth, född 1963, är manusförfattare och en av grundarna till produktionsbolaget Tre Vänner. Han har skrivit manus till film och tv, och varit producent på ett antal långfilmer, bland annat filmatiseringen av Snabba cash.

Hans Rosenfeldt, född 1964, är manusförfattare, bland annat skapare av den hyllade tv-serien Bron, men också känd som programledare i tv. Han hörs också flitigt i På minuten. Hans Rosenfeldt var nöjeschef på SVT 2003-2005.

De två träffades på SVT Drama, där de båda arbetade som manusförfattare. De hade en idé om en TV-serie om Sebastian Bergman & Co som SVT tackade nej till och så blev det i stället en bok. Ja inte bara en bok, En högre rättvisa är den sjätte i den mycket framgångsrika serien: Det fördolda, 2010, Lärjungen, 2011, Fjällgraven, 2012, Den stumma flickan, 2014, De underkända, 2015 och så alltså En högre rättvisa i år.

Bokfakta

  • Titel: En högre rättvisa.
  • Författare: Michael Hjorth och Hans Rosenfeldt.
  • Utgivningsdag: 2018-10-31.
  • Förlag: Norstedt.
  • Antal sidor: 407.

Anders Kapp, 2018-12-11

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *