Det är lite som Millenniumserien; konceptet är för bra och lönsamt för att kunna läggas ner. Men den här gången handlar det om Jussi Adler-Olsens framgångsrika dekalogi om Avdelning Q vid Köpenhamnspolisen som ”avslutades” med tionde delen Sju kvadrat med lås för att redan nu väckas till liv igen. När det gäller Millennium var jag skeptisk till fyran men hade fel, David Lagercrantz gjorde ett riktigt bra jobb (men efter sexan har det gått utför). Likaledes skeptisk var jag inför läsningen av elfte boken om Avdelning Q; Jussi Adler-Olsen finns kvar på omslaget men Döda själar sjunger inte har huvudsakligen skrivits av Line Holm och Stine Bolther, erfarna spänningsförfattare som även har parskrivit tidigare, flera titlar finns översatta till svenska. En bit in i läsningen faller min skepsis en hel del, det här är en sällsynt välskriven text och exemplariskt översatt av Leif Jacobsen (kul att han är tillbaka som översättare för serien), men när berättelsen är slut efter närmare femhundra sidor känner jag ändå att något saknas.

I prologen får vi träffa tioårige Jakob Solvig. Han har haft en jobbig uppväxt som sladdis, yngst av tre bröder i en familj som inte alls förstår honom, har bara hånat denna rätt späda pojke som inte alls liknar de andra.

När han var nio kom han plötsligt till himmelriket, han blir antagen med fullt stipendium till Laurentiskolan i Fredensborg på nordöstra Själland. Skolan är inget internat, i stället har de värdfamiljer och Jakob hamnar hos apotekarparet Asger och Lise som ger honom kärlek och uppmuntran, han blir lycklig.

Skolan har en gosskör på absolut elitnivå, en kör som ofta turnerar i andra länder. Hit antas bara pojkar som har fantastisk talang, oftast blir de kvar ända till nian, en tid när målbrottet gör slut på deras sångkarriär, i alla fall i en gosskör. Bland denna elit blir Jakob snabbt den solklara stjärnan, han är bäst, han får alla de viktigaste solopartierna.

Detta föder en enorm avundsjuka hos andra pojkar, särskilt hos de som tidigare haft ledande roller i kören. Han utsätts för en hel del mobbing men avundsjukan exploderar i november 1989 när de är på en lägerskola i närheten; fyra pojkar utsätter honom för grov misshandel, han är nära att dö, överlever men nästa dag är rösten borta. Ingen tror på hans berättelse om vad som hänt, utan sångröst dras hans stipendium in, han tvingas lämna skolan och sin värdfamilj, hans liv är förstört.

Många år senare ska han hämnas; han förlorade sitt liv och de som tog det ifrån honom ska straffas, det är vad denna berättelse handlar om. Det här är inte att spoila, konceptet förstår vi läsare efter några få sidor. Det är alltså en klassisk intrigidé, Jakob har föregångare som Edmond Dantes och många många andra, hämndmotivet fungerar väl.

På Avdelning Q är chefen Carl Mørck borta, han fängslades i förra boken och nu, tre år senare, är han fri och ägnar sig med möda åt sin författarkarriär (det är nu han skriver om sina gamla fall, alltså den här seriens böcker). Han hälsar ändå på sina gamla kolleger.

Gordon Taylor har gjort karriär, fått ett chefsjobb i ett annat polisdistrikt, men dyker upp i periferin under berättelsens gång. Kvar är bara de underbara karaktärerna Hafez el-Assad och Rose Knudsen; utan formell chefsroll är det Rose som bestämmer och Assad som utför. Det är länge sedan de löste något riktigt viktigt fall och de, i alla fall Rose, misstänker att deras lilla källaravdelning snart kommer att läggas ner. Hon har alltid varit rätt kantig men nu är det värre än vanligt, dessutom mår hon svårbegripligt dåligt.

Inte blir det bättre av att chefen Terje Ploug tilldelar avdelningen en ny medarbetare, Rose är mycket misstänksam mot nytillskottet Helena Henry. Helena är i stort sett jämnårig med henne själv, fyrtiofyra, kommer från Frankrike, med fransk pappa, polischef, och dansk mamma vilket innebär att hon kan danska, nästan flytande. Hon har en imponerande poliskarriär, har under senare år främst arbetat med organiserad brottslighet, men har nyligen bestämt sig för att flytta till Danmark. Hennes mamma dog redan när hon var fem och till hushållet kom Nanna från Danmark. Nanna blev kvar i familjen i många år men har numera flyttat tillbaka till Danmark. Helena har aldrig släppt kontakten, älskar henne och vill hjälpa till när Nanna nu börjar bli gammal och skröplig.

Till skillnad mot Assad är Rose allt annat än välkomnande, hon litar inte på Helena, trots sin enorma kunskap på området har hon riktigt svårt att gräva fram någon egentlig information om hennes historik.

Ett av många glädjeämnen i serien har alltid varit Assads förhållande till språket, hans missuppfattningar av danska ord och uttryck har alltid varit riktigt roligt. Nu blir det ännu roligare med två personer som inte har danska som modersmål, särskilt när de rättar varandra på vansinniga sätt.

Efter ett av alla författarsamtal som Carl motvilligt medverkat i kommer en kvinna och söker upp honom med en gammal inspelning från en telefonsvarare. Gry har sedan många år arbetat vid vård- och omsorgsnämnden. Vid en personalfest nyligen var alkoholen på väg att ta slut och deras korkade chef Kevin hade beordrat henne att ta fram nycklarna till ”vinkällaren”. Egentligen handlar det om ett kontorsrum som trotjänaren Gunvor haft i många år innan hon hösten 2019 plötsligt fick sparken av Kevin som då var nytillträdd som chef. Sedan dess hade rummet bara använts som förråd och där finns både rödvin och bubbel.

Gunvor hade varit ansvarig för kommunens demensvård och drev bland annat ett projekt med en speciell form av larm; bara genom att trycka på en knapp på en brosch ringde larmet upp ett särskilt nummer där man kunde prata med larmpersonal. Kevin sparkade Gunvor och stängde hela projektet, det var alldeles för dyrt; utan att informera brukarna gick larmsamtalen därefter till en telefonsvarare som ingen bevakat. De råkar trycka på en knapp och ett larmsamtal från 16.28, den tionde november 2019 spelas upp. Kevin blir nervös, beordrar Gry att förstöra inspelningen och hålla tyst, annars kommer hon också att få sparken. Men det gör Gry inte alls, hon gömmer undan inspelningen och ger den senare till Carl.

Efter att ha lyssnat vänder sig Carl till kollegerna på Avdelning Q. Den kvällen i november för nästan fyra år sedan hade en äldre dement kvinna hittats fastbunden vid en säng i en källare. Jette Horsten var knappt vid liv och fyra dagar senare hittades hennes man död, hängande från en kran. Polisens slutsats var utvidgat självmord, Ola Horsten måste ha försökt ta livet av sin fru för att sedan ta sitt eget liv. Inspelningen talar för något annat, de börjar titta på fallet och snart kan Rose bevisa att Ola Horsten mördades.

Från polisernas perspektiv är detta upptakten till ett fall som bara kommer att växa. I en fantastiskt välskriven text rör vi oss under hösten 2023 snyggt mellan många olika berättarperspektiv fram till en dramatisk upplösning. Språkligt är det nog till och med bättre än Adler-Olsen själv som ibland kunde bli väl yvig. Här finns också en lång räcka fantastiskt läsvärda scener.

Det jag ändå saknar är vidden av Adler-Olsens underbart skruvade galenskap; tycker mig på vägen se några öppna mål som bara väntar på en läcker skruvboll men berättelsen bara går förbi, de får stå kvar där, alldeles tomma. Jag saknar också komplexiteten, även om den nya texten har en utvecklad och intelligent struktur handlar kärnan om en rätt enkel och rak berättelse; det finns inte heller egentligen något större internationellt sammanhang. I förlagstexten talas det om en ”ny riktning” för serien men jag kan inte se det nya. En av huvudpersonerna har bytts ut men annars är riktningen densamma, bara i en något tamare version.

Författarna

Stine Bolther, född 1976, har varit kriminalreporter i över tjugofem år och även varit teveprogramledare. Hon har givit ut femton böcker tidigare, varav tre tillsammans med Line Holm i kriminalserien om Maria Just.

Line Holm, född 1975, var journalist i närmare tjugo år på Berlingske Tidende och är numera författare på heltid. Hon har utgivit sex böcker tidigare.

Jussi Adler-Olsen, född 1950, arbetade som tryckare, bokhandlare, journalist och förläggare innan han debuterade som författare 1997. Den första kriminalromanen i serien om avdelning Q kom tio år senare. Adler-Olsen har tilldelats en rad litterära utmärkelser, bland annat danska De Gyldne Laurbær och Skandinaviska Kriminalsällskapets Glasnyckeln. Hans böcker utkommer i fler än fyrtio länder världen över och flera har filmatiserats.

Anders Kapp, 2025-10-13

Bokfakta

• Titel: Döda själar sjunger inte. (Døde sjæle synger ikke, översatt av Leif Jacobsen).
• Författare: Stine Bolther, Line Holm och Jussi Adler-Olsen.
• Utgivningsdag: 2025-10-13.
• Förlag: Polaris.
• Antal sidor: 496.

Länkar till mer information

• Kapprakt om Sju kvadrat med lås.
• Kapprakt om Offer 2117.
• Kapprakt om Natriumklorid.
• Jussi Adler-Olsens hemsida.
• Stine Bolthers hemsida.
• Läs vad andra skriver om boken.