Serien om privatdetektiven Cormoran Strike av Robert Galbraith (aka J. K. Rowling) har hittills sålts i mer än tjugo miljoner exemplar i fler än femtio länder. De tre första delarna kom ut på originalspråk 2013-15 och gavs ut i svensk översättning av Wahlström & Widstrand 2013-16. Den fjärde delen kom ut på originalspråk 2018 men kommer först i dag i svensk översättning med titeln Den vita döden och nu är det Mius förlag som ger ut den (har även givit ut nyutgåvor av de första tre böckerna). På engelska kommer serien i år ut med sin åttonde del av planerade tio. Den nya boken är naturligtvis välskriven, J. K. Rowling är nog just nu världens mest framgångsrika författare, även om de närmare sex hundra sidorna sannolikt är onödigt många, med en intelligent intrig och riktigt starka karaktärer som rör sig i alla samhällsklasser ända upp till regeringens korridorer.
Berättelsen utspelar sig i London sommaren 2012, en plats som just då präglas av OS-yra, startar under alla förberedelser och slutar när spelen är över.
En viktig del av denna series långa berättelse är det komplexa relationerna mellan trettiosjuåriga Cormoran Strike och hans närmaste medarbetare tjugoåttaåriga Robin Ellacott. I prologen, ett år tidigare, har han sparkat henne, de har inte haft kontakt på ett bra tag, hon längtar tillbaka, älskar arbetet tillsammans med honom även om det ibland kan vara farligt, hon har ett stort är på underarmen som bevisar det. Överlycklig över att hon inte arbetar där längre är Matthew Cunliffe, han och Robin har varit ett par i evigheter och nu gifter de sig med pomp och ståt.
Matthew blir riktigt irriterad när Cormoran dyker upp på bröllopet och han syns verkligen, ”stor, kraftig, mörk och med en naturligt vresig uppsyn som förde tankarna till en boxare. I dag kunde han ha kommit direkt från ringen.” Han har en hel del skador, kostymen är skrynklig och han haltar fram på sin benprotes (tidigare elitsoldat som fått halva högerbenet bortsprängt). Han passar definitivt inte in bland alla andra gäster.
En del av dem känner ändå igen honom med beundran, han har varit i media en hel del efter gripandet av Uppskäraren från Shacklewell, deras största fall hittills, en berömmelse som lett till många nya uppdrag. Cormoran och Robin försöker bägge få någon tid att prata avskilt men det är svårt, först mot slutet av festen får de en liten stund där de kommer överens om att hon ska komma tillbaka till jobbet och en kram som de bägge kommer att komma ihåg, som visar att de bägge nog egentligen vill mycket mer än så. Det här spänningsfältet mellan de två, de konstanta bråken mellan Robin och Matthew, den allt mer infekterade relationen mellan Cormoran och hans flickvän Lorelei, tar en hel del utrymme i berättelsen.
Ett år senare jobbar de tillsammans igen, har fått så många uppdrag att detektivbyrån nu har några fler anställda, men ekonomin är fortfarande inte så bra.
Det aktuella fallet i den här boken inleds med att en ung man kommer in på kontoret, han är klädd i trasor, luktar illa, Cormoran konstaterar snart att han måste vara psykiskt sjuk, hans sekreterare Denise blir rädd för honom och vill ringa efter polisen. Den unge mannen säger sig heta Billy och berättar att han sett ett barn mördas, strypas, för länge sedan när han själv var ett barn. Det väller fram en massa osammanhängande detaljer som är svåra att förstå. Han flyr när han genom dörren hör hur Denise ringer till polisen. Cormoran kan inte glömma hans historia och försöker ta reda på mer.
Några dagar senare får de ett samtal från landets kulturminister Jasper Chiswell (uttalas Chizzle). Under ett möte berättar han att han är utsatt utpressning, han vill inte tala om vad utpressningen handlar om, men han vill ha byråns hjälp att undersöka utpressarna. Han är en rätt otrevlig person, men det är ett stort och välbetalt uppdrag så de accepterar. Undersökningarna växer, bland annat jobbar Robin ett tag under cover som praktikant på regeringskansliet.
Dessa två utgångspunkter växer ut med många spår och många karaktärer, både i nutid och historiskt; naturligtvis visar det sig så småningom finnas samband mellan Billys berättelse och kulturministerns uppdrag, det kräver genrelogiken. Bland mycket annat får de ett mycket utstuderat mord att försöka lösa.
Det är en intelligent intrig, möjligen komplex i överkant och någon tråd blir hängande rätt lös. Det är en klart läsvärd text om än väl omständlig.
Författaren
Robert Galbraith är pseudonym för J. K. Rowling, den bästsäljande författaren till Harry Potter-serien.
JK Rowling började skriva under pseudonym för att böckerna om Cormoran Strike skulle bedömas för sina egna kvaliteter och för att hon ville skilja serien från övrig utgivning i sitt författarskap.
Cormoran Strike-serien har länge toppat internationella bästsäljarlistor och har även producerats som tv-serie. De tre första delarna är översatta till svenska: Gökens rop, Silkesmasken och Karriär i ondska. Fjärde delen, Den vita döden, kom ut i svensk översättning juni 2025 och den femte delen Långa skuggor utkommer hösten 2025.
Anders Kapp, 2025-08-20
Bokfakta
- Titel: Den vita döden (Lethal White 2018, översättning Ylva Mörk).
- Författare: Robert Galbraith.
- Utgivningsdag: 2025-08-20.
- Förlag: Mius.
- Antal sidor: 596.