”Förhistorien till Ragnar Jónassons hyllade böcker om Hulda Hermannsdóttir!” Så står det på omslaget till Hulda som just kommit ut i svensk översättning. På sätt och vis är det sant men det är ingen prequel i normal mening; när serien startade 2015 var Hulda sextiofyra, skulle snart gå i pension, för varje del har hon blivit yngre och när vi nu kommit fram till den fjärde delen är hon trettiotvå, både hennes man Jón och dottern Dimma lever fortfarande. Nutidshandlingen pågår under några novemberdagar 1980. Hulda kämpar på som ung kvinnlig polis i en organisation som fortfarande domineras helt av män. Hon har fått en ny chef, Sölvi, som verkar bra, som ser hennes skicklighet och han ser till att hon får sitt första riktiga fall. Tjugo år tidigare, på julafton 1960, hade knappt ettårige Jón försvunnit från sitt hem. Det blev ett mycket uppmärksammat fall men några svar kom aldrig fram, den lilla pojken hittades aldrig, varken död eller levande. Men nu har hans nalle, som också försvann då, hittats på en helt annan plats, i en fiskestuga i det lilla samhället Blöndudalur på nordvästligaste delen av Island.

I prologen träffar vi Atli som varit ute och handlat tillsammans med sin lille son. Han är en lycklig man som tycker sig ha allt i livet, allt är mycket bättre än han kunnat föreställa sig under sin mycket enkla uppväxt. Han hade träffat Emma och de blev ett par till omgivningen förvåning; hon har en helt annan bakgrund, ensambarn i en mycket välbärgad familj, välutbildad och smartare än honom. De hade fått tag på en tomt i ett bra område nära Reykjavik och byggt ett eget hus, Atli är stark och händig, van vid att ta i. En del hjälp hade de fått på vägen av svärföräldrarna. Lagom till inflyttningen kom så underverket, deras fantastiske son.

När de kommer tillbaka från handlingen är det många bilar parkerade på den lilla gatan, en av grannarna har tydligen många gäster på julafton så Atli måste parkera en bit bort. Han får med sig pojken och ett par kassar hem till huset och Emma men kvar i bilen finns det viktigaste, en låda juläpplen som han vet att Emma verkligen längtat efter. En stund senare när pojken sover och Emma tar ett bad går han bort till bilen för att hämta äpplena. När han kommer tillbaka är det någon som har låst dörren, han kommer inte in. Han ringer på, bankar allt hårdare, men Emma hör inte från badet. När hon slutligen öppnar är Jón och hans nalle borta. En dörr mot trädgården på baksidan står öppen, det är där förövaren måste ha försvunnit.

Den som ledde polisutredningen då för tjugo år sedan var David Stefánsson. Han gick senare över till politiken, är sedan länge ledamot i Alltinget och har varit ordförande för flera viktiga utskott. Efter att ha läst på en del av utredningsmaterialet söker Hulda upp honom i sällskap med Álfrún som chefen Sölvi tilldelat henne som hjälp i utredningen. Hulda är måttligt förtjust över den hjälpen, Álfrún är rätt nyanställd, en tjugofemårig skönhet, Hulda hade heller skött allt själv. Spänningsfältet mellan de två kvinnorna blir läsvärt boken igenom.

David har inte så mycket att tillföra men han vet en del om det som hände efteråt. Förhållandet mellan Atli och Emma sprack snart efter katastrofen, bägge fick problem med missbruk, Emma riktigt illa. Hennes föräldrar tog med henne till någon sorts behandlingsklinik utomlands men hon dog tre år efter försvinnandet. David har haft en del kontakt med Atli under åren; han tog sig ur missbruket men hans liv krossades ändå, har tydligen aldrig klarat av att arbeta igen, lever som någon sorts förtidspensionär, ensam i svärföräldrarnas stora villa.

Hulda besöker Atli som tycker det är helt onödigt med någon ny utredning, han är helt övertygad om att sonen är död och att förövaren aldrig kommer att hittas. Han vill att Hulda ska sluta att riva upp gamla sår, är helt resignerad, vill knappt prata med henne.

Men dagen därpå åker ändå Hulda och Álfrún norrut mot Blöndudalur. De är en rätt lång bilresa, det är kallt, blåsigt och snön yr. Álfrún har bokat rum åt dem i en bondgård i närheten och de åker först dit där de träffar värdparet Kári och Cerise som verkar vara i sjuttioårsåldern. Hulda föreslår att de direkt ska åka till kvinnan som hittat nallen men Álfrún mår dåligt så Hulda åker själv. Det är bara några minuter hem till María som bor själv, en av medlemmarna i den lilla fiskeförening som äger fiskestugan och hon har tagit på sig att städa stugan då och då för en liten ersättning från föreningen.

Stugan används sällan vid den här tiden på året, slutet av november, senast var under en vinterfest för ett par veckor sedan, det är knappast någon som varit där sedan dess, inte innan María gick dit för att städa för ett par dagar sedan. Som avslutning på städningen kollade hon bakom kylskåpet; det gör hon alltid, Káris hund brukar gömma sina fynd där. Hon hittade nallen just där och blev snabbt övertygad om vilken nalle det handlade om; hon följde fallet då, kommer ihåg det väl och pojkens namn fanns broderat på nallen. Därför tog hon kontakt med polisen men har inte sagt det till någon annan.

Föreningen utgörs av fyra familjer med fastigheter som ligger intill varandra, de delar på fiskerättigheterna i älven som ger en hel del intäkter. Närmast María är det Kári och Cerise, därefter Óskar och Vala samt slutligen Eilífur, en gammal och alkoholiserad man som bor själv. Det var också de som var med på festen när stugan senast användes, då sannolikt nallen hamnat där. Deltog gjorde också Orri och Ísak, vuxna söner Ísak och Cerise, Orri bor inne i ett närliggande samhälle och Ísak har en egen liten gård i anslutning till föräldrarnas.

Det tillkommer några fler men dessa är de är de karaktärer som dominerar berättelsen. Inom föreningen finns en del konflikter, särskilt María och Kári är direkta fiender i frågan om ett planerat kraftverk i närheten. Ytterligare en karaktär är som vanligt den isländska miljö, karg och dramatisk, här särskilt i form av ett våldsamt oväder som slår ut både el och telefoni, som nästan isolerar dessa människor.

Parallellt med fallet får vi en del om Huldas privatliv, hon saknar innerligt älskade dottern Dimma, sex år, nu är hon är bortrest och litar inte riktigt på att Jón ska fixa allt själv, äktenskapet knakar i fogarna, Hulda blir alltmer förtjust i Ísak.

Det händer en hel del fram till en överraskande upplösning. Visst är det här bra läsning men inte på nivå med de extrema hyllningar som förlaget citerar från olika internationella medier.

Anders Kapp, 2025-11-16

Bokfakta

• Titel: Hulda (Hulda, översatt av Arvid Hordh).
• Författare: Ragnar Jónasson.
• Utgivningsdag: 2025-11-12.
• Förlag: Romanus & Selling.
• Antal sidor: 230.

Länkar till mer information

• Kapprakt om Ragnar Jónasson inklusive ytterligare länkar.
• Läs vad andra skriver om boken.