Pia Hagmar har sedan debuten 1991 kommit ut med cirka nittio böcker av olika slag men Dy är faktiskt hennes debut inom spänning för vuxna. Den kommer inte ut förrän i slutet på april men efter att ha läst ett förhandsexemplar kan jag inte riktigt hålla mig så jag skriver om den redan nu. På ett plan finns den här boken i mittfåran av svensk spänning; här finns landsbygden, återvändandet och händelser från förr som slår tillbaka i nutid – tre av de absolut vanligaste standardkomponenterna – så min förtjusning härstammar inte alls från någon sorts originalitet. Det som är speciellt är i stället ovanligt starka porträtt av fyra kvinnor i sextioårsåldern. De har något gemensamt; de har alla varit huvudansvariga för att deras olika familjer skulle fungera till priset av dem själva, hanterat sina olika män som är usla på väldigt olika sätt, försökt navigera bland farliga skär, farit illa av detta, kan med ålderns rätt konstatera att alla uppoffringar varit meningslösa, det gick rätt illa ändå. Författaren gör ett fantastiskt jobb med att skriva fram olika sorters relationsproblem och olika sorters kvinnliga erfarenheter på trovärdiga och berörande sätt. Så det kan vara en bra idé att titta in hos din lokala bokhandel 28 april, då ska Dy finnas på spänningshyllan.

Berättelsen inleds sent i augusti och avslutas några veckor innan jul. På vägen kommer en hel del tillbakablickar där vi får veta mer om de centrala karaktärernas historik.

Först ut är femtionioåriga Lovisa Lindh som bor i Göteborg. Hon har ljusa minnen från många av sin barndoms somrar hos mormor och morfar i torpet i utkanten av byn Kättilstorp nära Falköping. Det har funnits länge i släkten, mormor och hennes åtta syskon växte upp här, ett fattigt helårsboende som så småningom blev ett fritidshus men nu har det stått tomt i tjugofem år på grund av en del otrevliga arvskonflikter mellan hennes mamma och moster Esther. Nu har Esther dött, mamman vill att torpet ska säljas och uppdraget har gått till Lovisa, hennes två äldre bröder vill inte ha med det hela att göra och är bättre än henne på att säga nej.

Hon ska träffa mäklaren för en värdering men han ringer om problem med bokningen, han kan inte komma förrän nästa dag. Lovisa blir irriterad men det är för långt att åka hem igen, hon är nästan framme vid byn och bestämmer sig för att sova över i torpet.

Tre veckor senare har hon sålt lägenheten i Göteborg och löst ut resten av familjen från torpet som nu är hennes; trots att hon betalade i överkant av mäklarens värdering har hon rätt mycket pengar kvar till renovering, lägenheten var värd mycket mer. Det är många känslor som snurrar runt, en glädje och stolthet över att hon äntligen vågat ta ett stort steg för förändring i livet, en sorg över den svaga relationen till vuxna barnen My och Hampus, många tankar efter skilsmässan från Steven, de var gifta i trettiofem år, bekymrad inför skrivkrampen just nu när hennes författarskap äntligen tagit fart. Efter tolv barn- och ungdomsböcker och tre romaner som gått så där hade hennes försök med en psykologisk thriller slagit riktigt bra. Men nu vill förlaget ha en uppföljare så snart som möjligt och det går inte bra.

När vi först träffar Merit Norrman är hon ute och plockar svamp en av de sista dagarna i augusti och det går bra; det ena gula kantarellfältet efter det andra dyker upp och hon börjar tappa kollen på var i skogen hon befinner sig när hon halkar och faller i en brant sluttning; hon rullar nerför, slår sig illa innan hon fastnar i en stor ny rotvälta. Hon tror att hon ska dö men vaknar till så småningom och ser över sina skador, bland annat kan hon konstatera att höger fotled är bruten. Hon tar tag i en gren för att kunna dra sig upp på knä när hon hör sig själv skrika. Det är ingen gren, det är ett mänskligt finger och hon ser resten av kroppen nere i gropen.

Hon har lämnat mobilen hemma, har ingen möjlighet att ringa efter hjälp, vet också att rätt nya kärleken Greger är iväg på ärenden. Hon biter ihop, kämpar sig fram krypande genom skogen, fryser i regnet, försöker tänka bort smärtan och lyckas ta sig till räddningen, får så småningom hjälp till sjukhuset i Skövde.

Hon var tidigare gift med Bernt under fyrtio år, de har vuxna döttrarna Amanda och Cissi som inte förekommer så mycket i handlingen. De skilde sig för två år sedan och sedan träffade hon Greger som flyttade in i hennes hus. De har köpt en husbil som han håller på att renovera, de planerar att sälja huset och ge sig av på långresor när hon går i pension nästa år.

Kerstin Hansdotter var en gång i tiden gift med Tommy Andersson, en relation som förvånade alla i deras omgivning, Tommy var i sina unga år efterfrågad av alla tjejer, Kerstin var inte alls på hans nivå, men hon lärde sig snabbt att det bakom den populära ytan fanns en annan Tommy som inte alls var så enkel att leva med. Tommy försvann för trettiotre år sedan och då var deras son Mattias så liten att han inte alls kommer ihåg sin pappa. Däremot har han saknat och längtat efter sin pappa i hela livet; nu knappt fyrtioåriga Mattias är den manliga karaktär som tar mest plats i berättelsen, en osäker och ganska rädd man, en besvikelse för hustrun Sandra, de har döttrarna Mira och Sophia tillsammans. Den enda som verkligen älskar honom är mamma men inte heller det klarar han av, hennes kärlek är kvävande, ”hon vill svälja honom hel”.

Kerstin är sextiotvå och rätt sliten, haltar med sin dåliga höft. För tio år sedan bytte hon ut Tommys efternamn Andersson till ett eget, Hansdotter, hennes pappa Hans var allt hon hade hoppats att Tommy skulle vara.

Den mansgestalt som fanns mest i Mattias uppväxt var grannen Jarmo Karlsson som ofta var hemma hos dem, han har aldrig riktigt förstått vad han och mamma Kerstin har för relation. Numera är Jarmo dessutom hans chef, Mattias är anställd grävmaskinist i Karlssons Gräv & Transport, ganska rädd för chefen men det är han inte ensam om, Jarmo är en otrevlig och illa omtyckt person. Just nu är det rätt kaotiskt i företaget, chefen försvann i slutet av juni, det är Jarmos kropp som Merit hittade i rotvältan i skogen.

Sextioåriga Ingrid Sundström är gift med tio år äldre Jerker och de har en gård i området. Gården härstammar från Kerstins familj men det är Jerker som är engagerad, Kerstin är totalt ointresserad av annat jordbruk än vackra blomsterrabatter. Hon är bibliotekarie och har läst flera av Lovisas böcker så de kan prata en del om litteratur. Jerker säger med stolthet att han aldrig läst en bok i hela sitt liv. Deras relation har varit rätt dålig under lång tid men blivit mycket sämre på den senaste tiden, ibland blir hon rädd för sin man. Lovisa får två kattungar av Kerstin innan Jerker hunnit slå ihjäl dem.

Det dyker upp en del ytterligare karaktärer. Lovisa behöver hjälp med renoveringen, får kontakt med ett litet lokalt företag och knappt trettioåriga Saga Knutsson hälsar på; hon driver företaget tillsammans med sin pappa Lasse. Lovisa tänker bo där permanent och de går igenom vad som absolut måste göras innan vintern. De prioriterar taket och att dra in vatten och avlopp, Saga erbjuder sig att prata med Karlssons Gräv & Transport om de grävarbeten som måste göras. Snart har Lovisa dagligt sällskap av Saga och Lasse samt Mattias och hans kollega Joel från grävfirman. Lasse är änkling och så småningom växer det fram en attraktion mellan honom och Lovisa.

In i handlingen kommer också Stina Erixson, en polis i femtioårsåldern som ansvarar för utredningen av Jarmo Karlssons död tillsamman med en ung polisassistent, Sigge Åker. De får mycket att göra, det är fler som dör.

Berättelsens geografiska nav finns i byn Kättilstorp, två mil sydost om Falköping, och en del andra orter i denna den östligaste delen av Västra Götaland förekommer. Författaren använder ofta begreppet Skaraborg som beskrivning av området vilket förvånar mig. På ett plan är det korrekt, det var namnet på ett län som fanns 1634-1998 och som omfattade merparten av ytan mellan Vänern och Vättern. Jag har en viss relation till området, min far växte upp i utkanten av Falköping. Jag kan inte komma ihåg att han eller olika släktingar hade någon relation till detta begrepp, de betraktade sig inte som ”skaraborgare”. Däremot hade alla en stark relation till landskapsnamnet, de var alla stolta ”västgötar” (med ett speciellt uttal), ett begrepp som författaren inte använder alls (tror jag).

Titelns dy syftar på olika saker. I lilla Kättilsstorp finns förvånande stora företaget Gyllensvaans Möbler som grundades 1946 av Nils Gyllensvaan och nu har 240 anställda där och dessutom 650 anställda i dotterbolaget Ecolor som ligger utanför Cluj-Napoca i Rumänien. Bland annat en rätt stor underleverantör till IKEA, inte minst massor av Billybokhyllor. Det har absolut inget alls med dy att göra, några av karaktärerna jobbar eller har jobbat där, men annars nämner jag det bara för att jag blev förvånad över denna för mig nya kunskap. Byn har också haft en annan rätt stor industri, en torvströfabrik som startades 1906 och lades ner nittio år senare, en torvbrytning som lämnat stora spår efter sig, breda vattenfyllda fåror i myrar där torven grävdes upp, brunt dyvatten som döljer bottenlösa hålor där vad eller vem som helst kan försvinna, något som illustreras på bokens omslag. Det har också en bildlig betydelse där drömmar om ett lyckligt liv förvandlas till ett tröstlöst trampande i dyn.

”Äldre kvinnors tankar och känslor är i det närmaste osynliga. Vi räknas inte. Eller hur? Det finns oerhört starka idealbilder fur hur relationen till vuxna barn ska se ut.” ”Det han ville var att bygga ett fängelse. Åt henne.” Barnen ”har förstås aldrig sett hans ynklighet eftersom hon stått emellan den och skymt sikten.”

Bakgrunden till Lovisas skilsmässa var att hennes man Steven, bland allt annat hypokondriker, var övertygad om att han hade prostatacancer. Från undersökningarna på Sahlgrenska fick han, förutom det vanliga beskedet att han inte var sjuk alls, med sig urologen Liv André, hans nya kärlek. Men han var så rädd för omgivningens reaktioner så han bad Lovisa ljuga och säga att det var hon som begärt skilsmässan vilket hon accepterade (med mycket trista konsekvenser för sig själv). För många läsare är detta sannolikt helt orealistiskt men det är det faktiskt inte alls. Decenniers relationsnötning kan skapa absurda men samtidigt fullt trovärdiga resultat. Men förmodligen skulle det vara svårt för en ung författare att kunna skriva fram detta.

Men den här författaren är fullkomligt lysande när det gäller att skapa denna typ av scener. Jag grät nästan i läsningen av en erfarenhet där en mamma förbjuder ett barns efterlängtade födelsekalas; det är mannen / pappan som vägrar ha en massa ungar i hemmet men han kräver att kvinnan / mamman ska implementera hans beslut vilket innebär att hon också får bära hela skulden. Jag tror mig veta hur länge minnet av en sådan händelse kan leva kvar hos barnet (= för alltid).

Det finns en eskalerande process när det gäller detaljerna i relationernas olika hemskheter vilket är en naturlig dramaturgi som dock i några fall går för långt, det blir onödigt groteskt utan att tillföra någonting. Det finns också ett onödigt sockersött epilogliknande element. Men annars är jag bara imponerad efter läsningen av en text som kombinerar en kärlek till berättandet med en förmåga att berätta, som kan kombinera någonting genregenerellt med något karaktärsoriginellt, som kan förena relationsinsikter med spänningsdriven läsglädje.

Författaren

Pia Hagmar är född 1961, uppväxt i Göteborg, under tjugofem år bosatt i Dalsland och är sedan tio år tillbaka bosatt på en mindre gård tillsammans med sin man i byn Kättilstorp (Falköpings kommun) där nya boken Dy utspelar sig. Hon har en bakgrund som journalist men debuterade som författare redan 1991 och har en omfattande produktion bakom sig, omkring nittio böcker av olika slag, kanske mest känd för sina barn- och ungdomsböcker som också prisbelönats flera gånger; här finns bland annat många hästböcker och ungdomsdeckare. För vuxna har hon tidigare skrivit två romaner och en reportagebok. Nya boken Dy är trots allt hennes debut inom spänning för vuxna. Ensamhet, rädsla och en känsla av utanförskap är teman som hon arbetat med tidigare och de återkommer här där de kompletteras av täta porträtt av några kvinnor i hennes egen ålder.

Anders Kapp, 2026-02-10

Bokfakta

• Titel: Dy.
• Författare: Pia Hagmar.
• Utgivningsdag: 2026-04-28.
• Förlag: Romanus & Selling.
• Antal sidor: 379.

Länkar till mer information

• Läs vad andra skriver om boken.