Länge genom läsningen vacklar jag fram på egendomliga stigar bland egensinniga karaktärer i ett mystiskt landskap; är det här bara konstigt eller är det en riktigt bra och originell text? Jag landar i en tydlig slutsats: det här är fantastiskt och det är jag uppenbarligen inte ensam om att tycka, rättigheterna till Per Moritz Stenborg spänningsdebut Anne Karjala har redan sålts till tiotalet andra länder. Det som omedelbart slår läsaren är författarens mycket speciella språkvärld; här finns en språkmelodi som ibland kan kännas ålderdomligt stillsam, en distanserad hållning i vilken det hemska förstärks, meningar där ord möts som nog aldrig träffats förut. Tycker du dig se ett stavfel så har du förmodligen fel, det handlar sannolikt om ovanliga ord eller egendomligt sällsynta ordformer. Märkliga upprepningar kan irritera innan man inser att de fungerar ungefär som de droppar som kan urholka stenar. Man kan ana någon inspiration från David Lynchs mystiska världar men det här är ändå något alldeles eget som den här författaren äger själv.
Tiden är uttalad, handlingen utspelar sig vårvintern 1983 och då är författaren själv bara fem år. Jag är betydligt äldre, 1983 föddes mitt fjärde barn, så jag kan känna igen mig i den tid som han trovärdigt skriver fram, tidsmarkörerna är tydliga utan att vara överdrivna. Platsen är mer diffus, jag kan tänka mig att fiktiva Silvernäs finns någonstans i sydöstra Härjedalen eller nordvästra Hälsingland, författaren är uppväxt i Edsbyn. (Författaren är just nu ute på en lanseringsturné tillsammans med Elin Olofsson som också använt Silvernäs som en platsbeteckning. Jag vet inte vad det kan finnas för samband.)
Huvudperson är trettioåttaåriga polisintendenten Erland Hjort (heter nästan genomgående just det, sällan bara Erland eller Hjort) och han kör omkring i sin panamagula Volvo 164 som var ny och dyr när han köpte den, men det var fjorton år sedan. Just nu är han själv på väg mot ett otrevligt uppdrag, hans enda egentliga kollega på det lokala poliskontoret, polisassistent Wiklund, är sjukskriven efter en olycka i en skidbacke (och förblir så genom hela handlingen).
Han är på väg hem till Arild Johansson och även om de inte umgåtts så mycket under senare år är de ändå vänner, tidigare i livet har de gjort mycket tillsammans även om Erland är yngre. Arild kom till området som flyktingbarn från Karelen under kriget, växte upp som fosterbarn på Ramses gård som han återvände till och tog över för drygt tio år sedan. Hans fru dog tidigt så han blev själv med deras två döttrar, Vanja och hennes lillasyster Anna Karjala, numera vuxna. Trettiofyraåriga Vanja bor kvar på gården i ett eget hus och Anna Karjala, trettioett, har efter ett antal struliga år flyttat tillbaka till Silvernäs men bor i ett annat hus en bra bit därifrån.
Även om de bor på samma gård har inte Arild och Vanja så mycket kontakt med varandra men när han inte sett henne på några dagar hade han blivit orolig och börjat leta. Slutligen hade han hittat henne på kallvinden, hängande från en bjälke, hon hade tagit livet av sig och han ringde till polisen. Erland åker dit för att se till att kroppen tas om hand och för att se hur det står till med hans gamla vän. Arild ber honom om hjälp med en sak; han har i princip ingen kontakt alls med yngre dottern Anna Karjala och undrar om inte Erland kan åka till henne och berätta vad som hänt.
Samma dag är sextioåttaåriga Gunhild Öst på en fäbodvall som tillhört familjen i flera hundra år; hon ska titta till de olika byggnaderna, se om det finns några skador efter vintern. Bakom ett härbre tittar hon upp på några gärdsgårdsstörer och på toppen av den längsta ser hon en mänsklig hand, den ser ut att vinka till henne.
Det leder till ett stort pådrag, fyndet kopplas direkt till jakten på en styckmördare som sedan augusti förra året placerat ut kroppsdelar på olika platser i landet, Orlovskifallet kallas de efter namnet på det första offret, det enda som identifierats. Fallet har toppat många löpsedlar och nu verkar styckmördaren ha kommit till Silvernäs. Det gör även kriminalinspektörerna Markovic och Ljung som omgående skickats dit från Stockholm. Snart också många journalister, Erland ”sneglade ner på gatan som var ett hönseri där reportrarna var virriga pullor.”
Tidigt i berättelsen får vi träffa Sonny ”Dråparn” Karlsson och Kim ”Muddrarn” Helmersson, två tonåringar i samhället som tycks ha en del satanistiska tendenser. De kompletteras så småningom av en något äldre kille som kallar sig Aske.
Erland är sedan länge gift med Bodil, en sjuksköterska med järnkoll på det mesta i livet. De har två barn som nyligen flyttat hemifrån. Joel är sjutton, hoppade av gymnasiet och flyttade till Stockholm, nittonåriga dottern Johanna är i Göteborg, del av rockbandet Kajsa Varg. Barnen har bara en perifer roll i berättelsen men jag får ändå en känsla av att Joel har en del gemensamt med författaren. Bodil har däremot en större roll, hon blir successivt allt mer orolig för vad som håller på att hända med hennes man.
Erland hälsar regelbundet på sin mamma Edit på demensboendet även om hon sällan känner igen honom. ”Hon var vacker och luktade svagt av urin.”
Det är fler kroppsdelar som hittas och intill fyndplatserna finns märkliga tecken. Fallet tar upp det mesta av Erlands tid samtidigt som hans tankar är uppfyllda av vackra vilda Anna Karjala. ”Han gick därifrån men i sina drömmar efteråt hade han stannat kvar.”
Flera udda karaktärer dyker upp under läsningens gång samtidigt som hela samhället hotas av älven, vårfloden är värre än någonsin, allt fler fastigheter översvämmas.
Bland mycket annat finns en del intressanta referenser till Rousseau kring skillnader mellan natur och kultur, men jag kommer att tänka på en annan av upplysningsfilosoferna. Det finns många materiella förklaringar till varför medeltiden och enväldet tog slut men filosofiskt dominerar John Lockes principiella omöjligförklarande av själva tanken på ett envälde. Ett centralt begrepp i hans teoribildning är property som oftast översätts till egendom vilket ofta associeras till materiella ting. Men då läser man Locke slarvigt, begreppet är mycket vidare än så, det handlar också om att vi äger oss själva, vår egen egendomlighet, och jag tycker att den tanken kan vara värdefull att bära med sig i läsningen av denna text.
Liksom hela resan dit är upplösningarna fascinerande i sin originalitet. Jag blir både läslycklig och imponerad.
Författaren
Konstnären och författaren Per Moritz Stenborg föddes 1978 i Edsbyn och har sedan uppväxten bott i Stockholm och Berlin. Han har läst konstvetenskap och tagit magisterexamen vid Kungliga Konsthögskolan. 2011 debuterade han skönlitterärt med Ett djävla liv. Nya Anna Karjala är hans spänningsdebut som redan sålts till tiotalet andra länder.
Anders Kapp, 2025-11-13
Bokfakta
- Titel: Anna Karjala.
- Författare: Per Moritz Stenborg.
- Utgivningsdag: 2025-11-06.
- Förlag: Wahlström & Widstrand.
- Antal sidor: 330.