När Per E Åsberg nu med nya De välsignade startat nya serien Testamentum skulle man kunna påstå att han bottnar i världens äldsta kända berättelse som också är en av de mest spridda. Gilgamesheposet skrevs ned på sumerisk kilskrift för drygt fyratusen år sedan och handlar om Gilgamesh, en kung och halvgud i Uruk för ungefär femtusen år sedan (del av nuvarande Irak). Här finns en syndaflod som dränker den syndiga befolkningen utom en from man som kan rädda sig, sin familj och en del annat med hjälp av en sorts husbåt, en ark. Samma historia finns i många versioner från olika tider och platser. Vi har gjort fel, vi har syndat, vi måste ersättas, det krävs en nystart med hjälp av bättre människor. Han är inte först med att koppla denna klassiska berättelse till dagens aktuella katastrofer, på ett helt annat sätt gjorde Eva-Marie Liffner detsamma i Vem kan segla från 2019. Huvudperson är polisinspektör Michaela Tholl som har en mycket stark karaktär som sidekick, praktikanten Noura Abadi. De nystar i ett fall som handlar om unga asylsökande kvinnor som försvinner spårlöst i Stockholm, ett fall som hela tiden växer. Författaren tar i rejält när det gäller konspirationer och religiöst orienterade sekter, inte ovanligt inom genren, men däremot har han en ovanligt bra kontroll på riskerna, det spårar inte ur alls, det blir bara riktigt underhållande läsning.
Berättelsen från Gilgamesheposet kommer tillbaka i Bibeln, alla kan historien om Noaks ark, den kommer igen i en annan form Platons berättelse om det sjunkna Atlantis, som jag tror de flesta känner till. Betydligt senare, bara för drygt tusen år sedan, kommer den tillbaka i de nordiska berättelserna om Vineta, ett framgångsrikt rike som efter moraliskt förfall dränks i vattenmassorna och nu finns på Östersjöns botten. Faktum är att det finns närmare trehundra likadana berättelser runt om i världen. I Vem kan segla kopplar Eva-Marie Liffner klimatkrisens stigande havsnivåer till en egenskapad syndaflod. I De välsignade handlar det inte bara om klimatkrisens allt värre konsekvenser, det finns mycket mer: ”Virusepidemier. Krig. Intolerans. Nationalism.” Starka argument för någon sorts drastisk nystart.
Berättelsen startar med en prolog som för oss till Sofia kyrka på Söder i Stockholm en tidig oktobermorgon; på några lastpallar utanför kyrkan ligger en död kropp, en späd ung kvinna på rygg med armarna utsträckta som om hon vore korsfäst. Hon har sprutmärken i armarna och fallet skrivs av som en ofrivillig överdos.
Sedan flyttar vi fram några månader till februari då vi får träffa trettiosjuåriga polisinspektören Michaela Tholl som blir utskälld av sin chef för olämpligt uppträdande dagen innan. Egentligen tycker chefen att hon uppträtt rätt illa under flera månader, att det gått så långt att kollegerna börjat undvika henne. Michaela får en muntlig varning och beordras till inre tjänst med lågprioriterade ärenden. Hon är naturligtvis sur och blir inte gladare när hon blir beordrad att ta hand om en praktikant, Noura Abadi.
När de går igenom högen med lågprioriterade ärenden hittar Noura flera anmälningar om försvunna unga flyktingar. Michaela förklarar vad det beror på; när de får nej av Migrationsverket går många under jorden, försvinner ”frivilligt”. Men Noura ger sig inte, hittar samband mellan anmälningarna, det handlar om unga kvinnor i tjugoårsåldern som kommer från samma område i norra Syrien, är yazidier, tillhör en förföljd religiös minoritet. De får också fram fler uppgifter om den unga kvinna som hittades död i oktober.
Michaela är olydig, lämnar sin inre tjänst och tillsammans med Noura gräver hon i fallet som bara växer, hamnar i konflikt, igen, med chefer och kolleger, ett upplägg som skapar en underhållande läsning.
Parallellt med utredningen kommer kapitel där vi får följa några av de unga kvinnorna och även kapitel där de länge anonyma och märkliga skurkarna uppträder. En berättarteknisk konstruktion som är rätt vanlig men genomförs väldigt väl.
Författaren har ett målande språk som oftast fungerar bra; ett exempel är en del av prologen där ”gudsvinden” har berättarrösten, språkligt genomfört på ett imponerande sätt. Men här finns risker, en balansgång, ibland går det för långt: ”en brits vars läder garvats hårdare för varje tår som fallit på den nötta ytan” passerar gränsen till något som mest blir fånigt.
Jag kan tycka att det är rätt trist att den förra serien han startade hösten 2024 verkar ha gått i graven i samband med ett förlagsbyte; Tand för tunga kanske inte var bättre än nya De välsignade men frågan är om inte det seriekonceptet ändå var en smula vassare än det nya.
Bland mycket annat återkommer här en imponerande förmåga: författaren kan beskriva osannolika och skruvade fenomen på sätt som faktiskt gör dem trovärdiga. Det är en fantastisk tillgång inom den här genren!
Författaren
Per E Åsberg är född 1982, uppvuxen i Stockholms södra förorter, har bott flera år i miljonprogrammets Husby och är numera bosatt i Huddinge utanför Stockholm tillsammans med sin familj. Han har doktorerat i varumärkesarkitektur på KTH och arbetar med marknadsföring för ett it-företag.
Musik är en stor passion för Per, han sjunger i en välrenommerad kör som regelbundet turnerar i Sverige och utlandet. Kultur, både i form av musik och litteratur, var en stor del av hans uppväxt, och han har gått i musikklasser sedan mellanstadiet och läst allt från Jeffrey Archer till Jan Guillou på tunnelbanan till och från skolan.
Han debuterade skönlitterärt 2022 med Fångarna, första delen i serien Messiasprojektet om gängkriminalitet, en serie vars fjärde och sista (?) del kom ut våren 2024. Hösten 2024 startade han med Tand för tunga en ny serie med Shira Jacobi i huvudrollen, en serie vars framtid förefaller oklar. Sedan dess har han bytt förlag och nya De välsignade är starten på något annat, serien Testamentum med Michaela Tholl i huvudrollen.
Anders Kapp, 2025-06-18
Bokfakta
- Titel: De välsignade.
- Författare: Per E Åsberg.
- Utgivningsdag: 2025-06-17.
- Förlag: Bokfabriken.
- Antal sidor: 430.
Länkar till mer information
- Kapprakt om Tand för tunga.
- Läs vad andra skriver om boken.