John le Carré (David Cornwell) dog 12 december 2020 och året efter deltog jag i ett scensamtal om hans författarskap där vi var överens om att han sannolikt var den enda representanten från hela spänningsgenren som hade varit värd ett Nobelpris i litteratur. Så bra var han och spionromanen är faktiskt en särskilt krävande subgenre. Utöver alla generella krav som är mer eller mindre likartade för alla typer av skönlitteratur existerar spionromanen med nödvändighet framför en fond av internationella relationer och det är där de flesta försök fallerar; en master i statsvetenskap med inriktning mot IR rekommenderas starkt för den som vill ge sig på det här området. Inte så att det ska finnas i strålkastarljuset, alla fonder existerar i bakgrunden, men bakgrundens trovärdighet är helt avgörande för en bra spionroman. Traditionellt är det här en rätt svag inriktning i Sverige, glädjande är att allt fler prövar sina vingar inom området och det senaste exemplet är Olle Lönnaeus nya roman Förrädarens hjärta. Kanske ingen le Carré men kärlek och spioneri gifter sig väl genom decennierna i denna läslyckliggörande text.

Ett säkert sätt att bygga trovärdighet är att använda verkligheten som den är och det gör författaren en hel del; nutidshandlingen startar 24 februari när Ryssland inleder sitt försök att invadera Ukraina. Det är verkligt. Fiktivt är däremot att ryska kvinnan Vera Kulitjenko samma dag hittas död på Grand Hotel i Lund. Hon hittas i badkaret med handlederna uppskurna, polisen kommer snabbt fram till att det handlar om ett självmord.

Hon hade checkat in under namnet Olga Persson men i handväskan fanns ett körkort utfärdat till Vera Kulitjenko. Där fanns också en fickalmanacka med anteckningar, kyrilliska bokstäver med ett undantag: Johan Bonde. Ett rätt ovanligt namn så polisen hittar honom fort, en journalist och författare bosatt i Lund (har en del gemensamt med författaren själv). Två poliser besöker honom för att få hjälp med en säker identifiering (den ena av poliserna, kriminalinspektör Amina Jankovic, får en stor roll i berättelsen).

Johan är berättelsens huvudperson och har den dominerande berättarrösten. Nutidshandlingen pågår bara några veckor i februari-mars 2022.

Johan och Vera är den här berättelsens kärlekspar; spioneri och kärlek gifter sig faktiskt ofta väldigt bra vilket inte är konstigt alls, många av historiens stora kärlekstexter har som en central komponent att de två kommer från helt olika världar, olika världar på olika sätt, fiendesidor i en spionberättelse är ett väl fungerande exempel.

1977 ska Johan fylla femton och han hoppas få ägna sommarlovet åt Lunds BK:s träningsläger på Klostergårdens idrottsplats men i stället tvingar hans föräldrar honom med på fredsläger i Tyska demokratiska republiken liksom de gjort flera gånger tidigare. Där träffar han jämnåriga Vera och blir omedelbart djupt förälskad.

1989, året när muren kommer att falla, jobbar Johan som frilansjournalist i Berlin. Mitt bland alla politiska skeenden återses de två för att skiljas åt igen. Perifert dyker en ung Vladimir Putin upp i denna del.

1994 träffas de igen i Kaliningrad, författaren var själv där just då och han använder några verkliga scener som stärker berättelsens trovärdighet. Paret har en passionerad tid tillsammans; när de skiljs åt kommer de aldrig att träffas igen, de är rätt nära varandra i Lund i februari 2022, möjligen har Vera tänkt ta kontakt med honom men det hinner hon inte.

Vi får också en del scener från 2014 när Vera finns i Stockholm, hon har en tjänst på Ryska ambassaden men det verkar som om hon arbetar för underrättelsetjänsten.

Det är riktigt smart att använda den fiktiva kärlekshistorien som det kitt som håller berättelsen samman; runt den finns politiska händelser under dessa år, en del verkliga, en del fiktiva men alla läsvärda. Fiktionen hjälper oss att förstå en del av alla de absurditeter som vår samtida verklighet innehåller, möjligen går han väl långt i sina fördömanden av delar av denna verklighet, men jag kan förstå och dela hans sorg, ilska och förtvivlan.

Vi rör oss hela tiden mellan de historiska delarna och nutidsberättelsen 2022; naturligtvis var Veras död inget självmord utan en del av en säkerhetspolitisk händelsekedja som författaren skriver fram spännande och trovärdigt.

Här finns många händelser och karaktärer som dyker upp på vägen. Särskilt förtjust blir jag i Jan-Bertil ”Jabba” Skoglund, Johans gode vän och ovärderliga källa när han fortfarande arbetade som journalist och som han nu tar kontakt med igen efter tio år. Jabba är stor, tjock och passionerad när det gäller god mat och exklusiva viner. Men han har också en lång erfarenhet från underrättelsetjänst, numera frilansande konsult: ”Det Jabba inte visste om säkerhetspolitik, terrorism och högerextremism var inte värt att veta.”

Vi får också en sorts epilog 2025 när Johan tre år senare avslutar sitt manus, Förrädarens hjärta ska snart gå i tryck. Han stämmer av med sin kontakt inom underrättelsetjänsten: ”jag tror nog att du kan publicera din roman och fortfarande betrakta dig som en god patriot. Ingen kommer ändå att tro att det du skrivit är sant.” Snyggt!

Författaren

Olle Lönnaeus är född 1957 i Värnamo, uppvuxen i Tomelilla och idag bosatt i Lund. Han har en juristexamen från Lunds universitet men arbetar i huvudsak som journalist och författare. Som politisk reporter på tidningen Sydsvenskan har han flera gånger prisbelönats för sin grävande journalistik och har gjort flera uppmärksammade reportageserier i Mellanöstern.

Hösten 2009 debuterade han skönlitterärt med boken Det som ska sonas som fick stor uppmärksamhet, belönades med Svenska Deckarakademins debutantpris, fick Studieförbundet Vuxenskolans författarpris och översattes till flera andra språk. Efter ytterligare ett par böcker kom han under åren 2014-2018 ut med en trilogi som i huvudrollen har Malmöpolisen Jonny Lilja, narkotikaspanare och pokerspelare.

2021 kom Gamen, inledningen av en serie där huvudrollen innehas av den svenska elitsoldaten Simon Olsson som lämnade militären efter en svår händelse i Syrien för ett år sedan, han lider av posttraumatiskt stressyndrom men har kvar sina exceptionella fysiska förmågor. I den andra delen, Vakthundarna, fick vi återse Simon fyra år senare.

Dick Svenzons ärliga gröna ögon från 2024 är något helt annat, en delvis självbiografiskt inspirerad skröna fylld av humor. Och så alltså den nya spionromanen Förrädarens hjärta.

Utgivna böcker

• 1995, Inge Naning hittar rätt: boken om EU (tillsammans med Daniel Rydén)
• 2009, Det som ska sonas
• 2010, Mike Larssons rymliga hjärta
• 2012, En enda sanning
• 2014, Jonny Liljas skuld
• 2016, Marias Tårar
• 2018, Tiggarens hand
• 2021, Gamen
• 2022, Vakthundarna
• 2024, Dick Svenzons ärliga gröna ögon
• 2026, Förrädarens hjärta

Priser och utmärkelser

• 1994, Guldspaden för artikelserien ”Systemskifte Malmö” (tillsammans med Erik Magnusson)
• 1998, Guldspaden för artikelserien ”Malmös val” (tillsammans med Erik Magnusson)
• 2000, Guldspaden för artikelserien ”Människosmuggling” (tillsammans med Erik Magnusson)
• 2009, Svenska Deckarakademins debutantpris för Det som ska sonas
• 2010, Studieförbundet Vuxenskolans författarpris
• 2011, Fadimepriset för artikelserien i Sydsvenskan ”Haram – förbjudet i islams namn” (tillsammans med Niklas Orrenius, Erik Magnusson och Hussein El-Alawi)

Anders Kapp, 2026-01-09

Bokfakta

• Titel: Förrädarens hjärta.
• Författare: Olle Lönnaeus.
• Utgivningsdag: 2026-01-08.
• Förlag: Bokfabriken.
• Antal sidor: 351.

Länkar till mer information

• Kapprakt om Dick Svenzons ärliga gröna ögon.
• Kapprakt om Vakthundarna.
• Kapprakt om Gamen.
• Läs vad andra skriver om boken.