När jag först hörde talas om att Niklas Natt och Dag efter sin framgångsrika trilogi om det sena sjuttonhundratalets Stockholm skulle ge sig på en romansvit om den egna släktens historia trodde jag att det kanske skulle handla om olika nedslag vid särskilda tillfällen kring intressanta händelser, men jag hade uppenbart fel. Författaren är Måns Bengtssons (Natt och Dag) sonson i femtonde led. I den första delen, Ödet och hoppet, dödar denne Måns upprorsmannen Engelbrekt Engelbrektsson i maj 1436 och nya Vargars lek börjar direkt efter denna händelse. I läsningen av den första delen fanns en del starträcka innan jag kom in i språket och den historiska kontexten men det upplevde jag inte alls den här gången; trots att det gått två år sedan den förra boken sitter uppenbarligen detta speciella universum säkert förankrat i minnet. Jag har aldrig varit särskilt intresserad av historiska romaner men det här är så galet imponerande. Jag har ingen aning om hur långt denna svit ska sträcka sig, tar han som här bara fyra år i taget blir det många böcker. Men det är bara att följa med och glädjas på resan.

Det finns ett antal problem att hantera inom denna genre och ett av dem gäller personernas namn. I den här berättelsen förekommer en hel del människor från olika adelsätter men vid denna tid gäller patronymikon fullständigt, alltså efternamn baseras på faderns förnamn, det är mycket senare som beteckningarna på ätterna också började användas som efternamn, Gustav Vasa hette till exempel inte det under sin levnad, han hette Gustav Eriksson. Här väljer författaren inte en konsekvent linje, ibland får personerna ättens beteckning, ibland används mer verklighetsnära patronymikon.

En annan utmaning är språket; att skriva på nutidssvenska skulle kännas fel men man kan inte heller skriva på den svenska som skrevs och talades på denna tid, det skulle bli svårbegripligt. Så man måste uppfinna ett språk som känns tidstypiskt utan att verkligen vara det. På det området är författaren ett geni; när man väl är inne i detta språk är det helt underbart.

Ett tredje problem är relationen till den faktiska historien, verkliga personer och händelser. Här har han redan från debuten visat upp en skicklig balansgång; berättelserna är stadigt förankrade i verkligheten med en imponerande research, så gott det nu går (återkommer om detta), och sedan fyller han på med fiktion för att levandegöra människor och händelser.

Tidigt 1436 hade upproret mot Erik av Pommern (kung över Danmark, Sverige och Norge) varit så framgångsrikt att Engelbrekt själv, tillsammans med Karl Knutsson (Bonde), i praktiken tagit makten över Sverige som rikshövitsmän. När Engelbrekt dör blir Karl ensam vid makten men sitter allt annat än säkert; Engelbrekts närmaste man Erik Puke fortsätter upproret (”Pukefejden”), Erik av Pommern hotar ta tillbaka Sverige och olika stormän inom landet, inte minst ätten Natt och Dag, intrigerar mot honom. Det är i grova drag den historiska kontext inom vilken denna berättelse utspelar sig under åren 1436 till 1439.

Engelbrekt hade ett starkt folkligt stöd vilket inte alls gällde för Karl Knutsson (Bonde). Detta stöd exploderade efter Engelbrekts död; med centrum i Örebro uppstod en omfattande helgonkult och han var i många år en stor folkhjälte.

Det finns många teman i denna text och ett av dem handlar om propaganda, om hur pennan ibland kan vara mäktigare än svärdet. Som en del av Engelbrekts eftermäle uppstod många hyllande oden och visor till hans ära; en av de mest kända är Engelbrektsvisan (eller Frihetsvisan), sannolikt skriven av biskop Thomas Simonsson 1439, med den välkända inledande frasen ”Frihet är det bästa ting som sökas kan all världen kring”.

Detta noterar och irriterar Karl Knutsson (Bonde), det finns ju inga oden alls om honom, så han anlitar en ung begåvad skrivare, Pio, som hela tiden följer honom med uppgiften att skriva hyllande texter om honom och vad han gör. Det här är inget ovanligt, genom historien har många makthavare beställt grovt lögnaktiga historieskrivningar som hyllar dem själva och deras gärningar, något senare skulle Gustav Vasa verkligen excellera i detta (se bland annat Gustaf Skördemans bok Vasa: Tyrannen som kom ut nyligen).

För eftervärlden är detta problematiskt, det är inte alltid så lätt för historiker att vaska fram någon sorts verklighet bakom alla de falska beskrivningar som finns.

Ett närliggande tema handlar om hur makten korrumperar, hur det går till när heder och ära förvandlas till motsatser som grymhet, lögner och bedrägeri.

I kulten av Engelbrekt blir naturligtvis unge Måns Bengtsson (Natt och Dag) våldsamt hatad och hans öden är ett av berättelsens spår. Inledningsvis göms han undan av sin familj men det händer mycket i hans liv under den tid som följer. Väldigt intressant är författarens berättelse om relationen mellan Måns och Engelbrekt, vad som egentligen hände när den senare dog, även om jag inte vet hur förankrad i historien den är.

Hans pappa Bengt Stensson (Natt och Dag) är en av många bröder; utöver honom själv är Bo och Nils de mäktigaste i familjen under denna tid. Yngst av de tre är Nils som vi får följa i ett annat av berättelsens spår. Han är en otroligt skicklig ränksmidare som ägnar huvuddelen av sin tid till att resa runt bland många av rikets viktigaste personer, hela tiden för att stärka sin egen position, skänka ära och förmögenhet åt sig själv och sin familj, ge hans älskade hustru Margareta (Mara kallad med inte i något nedsättande mening) den position hon alltid förtjänat, kanske kan hon bli hans drottning om han lyckas bli vald till kung. Han och Karl Knutsson (Bonde) är ärkefiender, till detta bidrar att Karl är djupt förälskad i Mara som också är hans halvsyster.

Det finns gott om starka kvinnoporträtt och ett är just Margareta (Bjälke). Hon älskar verkligen sin Nils, blir lycklig de få gånger han kommer hem, uppskattar inte alls att han ägnar all sin tid åt att söka mer makt och ära åt deras familj, men är ändå fullständigt lojal.

En annan stark kvinna är Bengts hustru Kristina Månsdotter, Stina kallad; en av den förra boken bästa scener var när hon och dottern Brita skickligt försvarade deras Täljehus mot ett angrepp från Erik Puke i Bengts frånvaro. Även i den nya boken bidrar hon i starka scener.

Ett fängslande och udda porträtt ges Hebbla av Bydelsback, en ung vacker kvinna, på sätt och vis tidigare räddad av Måns som lät föra henne till sina föräldrar på godset Göksholm med tanken att de skulle se till att hon transporterades sin starka familj i norska Bergen. Men Måns pappa, Bengt Stensson (Natt och Dag), har behållit henne där, mer eller mindre fängslad, hon kanske kan bli ett fördelaktigt bytesobjekt för honom?

Hebbla lyckas fly ut i skogen och när hennes liv är på väg att ta slut hittas hon av Hilda, en gammal kvinna som valt att leva ensam i skogen. Deras liv tillsammans växer ut till ett eget spår, mycket läsvärt. Hebbla drömmer om Måns som hon blev förälskad i, och hennes steg styrs av helgonet Engelbrekt som ofta talar till henne.

En annan stark kvinna vars berättelse växer ut till ett eget spår är Måns syster Brita. Hon är upprörd över faderns behandling av Hebbla, svär på att finna henne, rädda henne, se till att hon äntligen får komma hem till sin familj i Bergen. Med sig på sitt sökande får hon Ficke Bülow, en äldre fattig adelsman med tyskt påbrå och hans unge väpnare Arend. De reser omkring och letar i många läsvärda månader.

Vid denna tid härjar pesten landet i olika omgångar. Författaren har i alla sina böcker visat sin förmåga att skildra djupt mörker och det gäller även här; pestens effekter skildras ingående och vedervärdigt på ett mycket levande sätt. Detsamma gäller krigets fasor och de groteska bestraffningar som inte sällan utdelas av mäktiga män.

Och så språket som handlar om ordval, uteslutningar av vissa ord, men än mer om en speciell meningsrytm, bara några få exempel: ”Hans seger i det lilla blott del i en större förlust.”, ”gjorde värre vad illa var”, ”Långt måste det minne räcka som bär hågkomster av en besättning som gynnats rikare.” Underbart!

Det är ett djupt imponerande storverk han skapar!

Författaren

Niklas Natt och Dag är född 1979 i Stockholm, där han också är uppvuxen, bosatt och sysselsatt som skribent, har bland annat varit chefredaktör för tidskriften Slitz.

Han debuterade som författare med 2017 med den historiska romanen 1793 som gjorde stor succé, som prisbelönats och som sålts till trettiofem länder. Det var starten på en trilogi som kompletterades med böckerna 1794 och 1795.

Han själv har en obestridlig koppling till svensk historia som medlem av den äldsta överlevande adelsfamiljen i Sverige. Hans förfäder slog ihjäl Engelbrekt, förlorade huvudstaden till Kristian Tyrann och tvingades i landsflykt efter att ha krävt Jean Baptiste Bernadottes abdikation. Det är denna släkthistoria han nu ägnar sig åt. Ödet och hoppet (det är också ättens motto) var första delen och Vargars lek den andra. Denna svit är såld till ett dussin länder.

När han inte skriver eller läser, tycker han om att spela gitarr, mandolin, fiol eller den japanska bambuflöjten, shakuhachi. Han bor i Stockholm med sin fru och deras två söner.

Anders Kapp, 2025-09-25

Bokfakta

• Titel: Vargars lek.
• Författare: Niklas Natt och Dag.
• Utgivningsdag: 2025-09-22.
• Förlag: Forum.
• Antal sidor: 528.

Länkar till mer information

• Kapprakt om Ödet och hoppet.
• Kapprakt om 1794.
• Kapprakt om 1795.
• Läs vad andra skriver om boken.