En hyllning till poeten Gunnar Ekelöf. En betraktelse över litteraturen och konsten. Akademikritiska tankar. Samhällskritiska tankar. En hel del tankar kring språkfilosofi, epistemologi och olika ny- och postartade inriktningar. Ett epos över tre män, en vänskap i sönderfall under ett kvarts sekel. Och på något plan också en hyllning till Don Quixote, om det vackra i att slåss mot väderkvarnar. Maxim Grigorievs nya roman Adrian är ett storverk eller fullständig dårskap, ibland kan de två epiteten existera nära varandra. Adrian, Kristian och Johannes träffas i Sigtuna för att besöka Ekelöfrummet, tre unga män som ska börja läsa litteraturvetenskap i Stockholm till hösten. Trion känns initialt som om den hörde hemma i en betydligt äldre tid men det är faktiskt 2001 (kvalificerad gissning baserad på få tidsmarkörer) och vi kommer att röra oss fram till vår nutid. Tre unga män men här finns också en Lena i två versioner; Adrians mamma Jelena och Elena som blir Adrians flickvän i Berlin och senare mamma till Johannes och hennes son, bägge Lenorna har kopplingar till Ukraina.

Kristian och Johannes flyttar till Stockholm för att studera, Adrian har bott där sedan länge, men sina tre första år i livet tillbringade han i Moskva tillsammans med sin mamma Jelena som då var doktorand i germanistik. Hans pappa var en kurdisk revolutionär läkare, Fouad Abdel-Majid Maroof, Jelenas stora passionerad kärlek, hon var alltid tacksam över deras möte även om det inte var så långvarigt. Adrian har inga minnen av honom, bara ett fördelaktigt utseende och ett krångligt efternamn.

Snart gifte Jelena sig med Claudio, en utbytesstudent från Bolivia som ville till Sverige och ännu senare gifte hon om sig med en svensk brevbärare. Hon kunde inte fortsätta sin akademiska karriär i Sverige, har mest arbetat som städerska men ångrar inget, en stark och stolt kvinna.

Från Moskva kom Adrian till Märsta, han fick två halvsystrar, när det var dags för honom att börja gymnasiet flyttade familjen till Hagalund i Solna, till ett av de karakteristiska blå höghusen där. Hans mamma bor fortfarande kvar där i bokens nutid, så småningom har hon lärt känna berättelsens andra viktiga kvinnan, Elena. Under gymnasietiden är Adrian rätt ensam, läser mycket, är sällan inne i centrala Stockholm, men han längtar dit.

Kristian och Adrian får tag på en andrahandslägenhet som är rätt usel och dyr men läget är perfekt i Atlasområdet vid Sankt Eriksplan. Där bor de tillsammans i flera år, långt senare har Kristian tur, lyckas vara med i privatiseringsvågen när lägenheten ombildas till bostadsrätt, starten på hans bostadskarriär men då bor Adrian inte i Sverige längre. Kristian som i övrigt är heterosexuell är uppfylld av Adrians skönhet, här finns en stark sexuell enkelriktad åtrå som varar genom hela boken.

Utöver campus tillbringar de tre vännerna det mesta av sin tid på Kafé Valand i oändliga diskussioner om litteratur och många filosofiska frågor. Redan något år innan trions första möte har Adrian påbörjat ett diktverk, något som han håller på med ända till avslutningen, ett kvarts sekel av skrivande som då äntligen är klart?! Han vill skriva enkelt, tala klarspråk vilket roar hans nya vänner en hel del, han är nämligen helt oförmögen att ge raka svar på enkla frågor, trasslar alltid in sig i omständliga meningar som aldrig går i mål. Jämfört med sina vänner verkar han blyg och försagd men inom honom finns en kärna av stål som hans vänner saknar. För diktverket, elegin, har Adrian upprättat ett omfattande regelverk, har han också skapat ett eget versmått.

Delar av den här texten associerar jag med Hasse Alfredssons monolog om Pastor Jansson från Gröna hund 1962 som faktiskt är en extremt träffsäker prognos på vad som kommer att hända i det svenska samhället. Pastor Jansson är en ”modern” präst för vilken det där med religion är ganska föråldrat, det finns mycket annat man kan ägna sig åt för att locka besökare.

Det är också vad som hänt inom många olika sektorer; i stället för fokus på det som verksamheten är till för väljer man att göra annat som är mindre krävande; marknadsanpassningar, överadministration, övermätande, övermötande och allt möjligt annat – en väg som leder till att skola, sjukvård, och annat inte kommer att fungera oavsett hur mycket pengar de får.

I Grigorievs text handlar en hel del om akademin. Varför syssla med jobbig vetenskap när ytlig tvärvetenskap fungerar mycket bättre på den marknad där man ska locka studenter? Han tangerar också en välkänd absurditet: Ingen av de klassiker som hyllas inom humaniora och samhällsvetenskap skulle han klarat en modern ”peer review”, de skulle aldrig ha blivit publicerade, de klarar inte formkraven. Samtidigt skulle knappast någon i dagens flodvåg av artiklar i vetenskapliga journaler ha publicerats på klassikernas tid, de uppfyller formkraven men kommer sällan fram till något intressant. Denna effekt av vetenskapens professionalisering / kommersialisering / marknadsanpassning är intressant och förskräckande.

Våra tre vänner reagerar helt olika på detta. Kristian lämnar akademin helt och hållet, i familjen finns stora skogsegendomar som kan ge honom en bra försörjning, han testar också en karriär inom stand up comedy. Johannes anpassar sig till de nya vindar som blåser, doktorerar, får heltidsjobb som lektor, vandrar också han in i en medelklasstillvaro. Men Adrian anpassar sig inte, hans första handledare under doktorandtiden förstår vad han håller på med (analys av Ekelöfs jag-begrepp) men när han dör ersätts han av en ung professor som snabbt fått en ledande position, den här institutionens pastor Jansson. Det finns en underbart vidrig scen när Adrian träffar honom för första handledningen och blir sågad med en enorm brutalitet som nog bara finns inom akademin. Professorn pekar på en annan väg som Adrian vägrar gå, han lämnar institutionen för att aldrig återvända, fortsätter arbeta med Ekelöfs författarskap men någon färdig avhandling blir det aldrig.

Under en tid bor han tillsammans med Elena i Berlin, flera år ensam i den lilla staden Salobreña i södra Spanien, ibland hos sin mamma i Hagalund och så småningom i en liten vinterbonad stuga i Ultrå utanför Örnsköldsvik. Han är i huvudsak ensam och fattig samtidigt som Johannes och Kristian regelbundet träffas över exklusiva grosshandlarluncher på Operbaren.

Det finns ett tema som återkommer genom hela boken även om författaren närmar sig det från olika håll. En av vägarna har en utgångspunkt i en abort som Adrian och Elena går igenom i Berlin. Det är en smärta son finns kvar länge hos Adrian, aborten växer samman med missfallet och vidare till det oförlösta, det ofullbordade, det som inte finns men som ändå har en i högsta grad meningsbärande existens. På en annan väg dyker det upp redan på första sidan i form av ett snöfall (ofta återkommande) och mellanrummen mellan flingorna, något som inte finns men ändå gör det. Det här återkommer även i hans återkommande tolkningar av Ekelöfs texter.

Det finns en del fel. Han jämställer postmodernism med neoliberalism vilket jag inte kan hålla med om. Han säger att Adrian skulle ha skrivit en masteruppsats vid en tid när Bolognaprocessen ännu inte infört den möjligheten i Sverige.

Ibland stöter man på verk där författaren i onödan stoppar in för mycket i samma bok, texter som skulle han mått väl av en skarpslipad redaktör som skalade bort ett och annat. Men den här texten finns på en helt annan och överväldigande nivå, pastor Jansson skulle ha refuserat den direkt; det är för krångligt, det finns ingen marknad som efterfrågar det här störtfloden av en massa olika saker. Men vem vill egentligen vara en pastor Jansson? Olika är egentligen alltid bra, det finns något vackert i att stå upp för väderkvarnarna; Adrian kanske aldrig blir någon storsäljare men det är ett galet imponerande storverk.

Författaren

Maxim Grigoriev är född 1980 i Moskva, flyttade med sin mamma till Upplands-Bro vid tretton års ålder och har bott i flera olika länder. Hans första bok, novellsamlingen Städer, utkom 2014 och tilldelades Borås Tidnings debutantpris. Grigoriev slog igenom stort med den Augustprisnominerade romanen Europa som utkom 2021, och tilldelades ett flertal litterära priset: Svenska Dagbladets Litteraturpris 2021, EU:s Litteraturpris 2021, SmåLits Migrantpris 2022 och Eyvind Johnson-priset 2022. Grigoriev nominerades även till VI:s litteraturpris 2021. År 2022 gav han ut den kritikerrosade romanen Regnet. 2023 belönades han med Karl Vennbergs pris som delas ut av Samfundet De Nio. Han är aktuell med nya romanen Adrian. Han böcker har sålts till en del andra länder. Han är också verksam som översättare.

Anders Kapp, 2026-09-10

Bokfakta

• Titel: Adrian.
• Författare: Maxim Grigoriev.
• Utgivningsdag: 2026-09-09.
• Förlag: Bonniers.
• Antal sidor: 491.

Länkar till mer information

• Kapprakt om Regnet.
• Kapprakt om Europa.
• Författarens hemsida.
• Läs vad andra skriver om boken.