”Hon försökte läsa en bok men bokstäverna ville inte lämna sidorna.” Ett intelligent och snyggt sätt att skriva fram oron hos en kvinna, en av karaktärerna i Vykort från en mördare, andra delen i Mattias Edvardssons serie Brottsplats Söderslätt som kommer ut idag. På denna boks sidor har bokstäverna inga problem att lyfta, de väller fram i hög takt drivna av läsarnas intresse av att få veta mer, få veta vad som kommer att hända i nästa steg. Vi är tillbaka på Söderslätt för drygt trettio år sedan, Trelleborg är geografiskt nav för berättelserna men det mesta händer i byarna runt omkring. Karaktärsnav är Gunni Hilding, en rätt ung polisassistent med en problematisk historik kring vilken seriens långa historia utspelar sig. Hon dras nu in i jakten på en seriemördare som på sätt och vis förvarnar sina offer med vykort. Naturligtvis är det välskrivet och spännande, det här en skicklig författare, men den här gången når inte texten riktigt upp till mina, kanske alltför höga, förväntningar.

Det hela börjar med en prolog där en anonym kvinna jagas på en kvällsmörk stig och jag funderar på om det skapats någon regel om att alla spänningsromaner numera måste börja så eller på något liknande sätt?

Därefter hamnar vi i byn Skegrie, en knapp mil nordväst om Trelleborg där paret Edith och Folke Persson bott tillsammans de senaste fyrtio åren. Folke är en speleman som ofta uppträder på olika krogar och pubar runt om på Söderslätt. Ganska välkänd, social och flirtig även om han alls inte är någon ungdom längre. Det är en lördag och Folke är trött, kom hen rätt sent från en spelning på fredagskvällen.

Edith är en ganska nervös och notoriskt nyfiken kvinna. För fem år sedan flyttade familjen Grahn in i grannhuset och Edith tycker inte alls om dem. Nu hör hon att grannfrun Jenny pratar med någon okänd man på gatan, hon kan inte se dem bakom den stora lagerhäcken men hon måste ta reda på vem det kan vara. Hon går fram, låtsas kolla brevlådan fast det är lördag, ser mannen men känner inte igen honom.

Men brevlådan är faktiskt inte tom, där finns ett vykort som föreställer en kyrka; någon har ritat ett kors och skrivit morgondagens datum, 30/10 1994. Kortet är adresserat till Folke, det saknar frimärke och poststämpel så någon måste personligen ha lagt det i deras brevlåda. Edith tycker det ser rätt ruggigt ut men tänker inte mer på det.

Så småningom ger sig Folke av för en ny spelning på lördagskvällen och han kommer inte att komma tillbaka, tidigt på söndagsmorgonen kommer larmet; Folke har hittats död utanför kyrkan i Fuglie. Därmed har vi förstått kärnan i intrigen för den här boken, det kommer naturligtvis att komma fler vykort, det framgår redan av titeln; fallet handlar om att ta reda på vem som skickar dem och varför.

Vi återser seriens huvudperson, trettiotvååriga ordningspolisen Gunni Hilding. I förra boken var hon inlånad som utredare, blev också erbjuden en fast tjänst på kriminalavdelningen men tackade nej, hon tyckte att chefen, kommissarie Valter Roos, och en del andra behandlat henne rätt nedlåtande, inte lyssnat på hennes slutsatser trots att det senare visat sig att hon hade rätt och konsekvenserna blev förfärliga.

Seriens långa berättelse handlar om henne, en rätt ensam kvinna efter uteslutningen från Jehovas vittnen för femton år sedan då hon förlorade merparten av sin familj; föräldrarna och framför allt lillasystern Gerd som gift sig med en av de ledande i församlingen, Karl-Fredrik, tillsammans har de sönerna Benjamin och Isak. Gunni är säker på att Gerd far illa, att Karl-Fredrik är en ond och farlig man, men nu är hela familjen försvunnen, ingen verkar veta var de är. Gunni är fast besluten att hitta dem, att rädda sin syster och hennes barn.

Gunni bor hos sin moster Kerstin och hennes man Kalle på deras gård utanför Klagstorp, tjugo minuter nordost om Trelleborg där hon har sitt jobb. Kerstin var aldrig med i församlingen, hon har inte pratat alls med sin syster Monika, Gunnis mamma, under de senaste trettio åren. På gården har Gunni också sin älskade häst Stjärna.

Tidigt på söndagsmorgonen ringer Valter till Gunni och ber henne komma till kyrkan i Fuglie, de är underbemannade och behöver hjälp. Med tanke på vad som hände senast är hon väldigt tveksam, men åker ändå. Så hon blir naturligtvis indragen i utredningen och det visar sig faktiskt att Valter lärt sig en del av sina misstag, den här gången fungerar samarbetet mycket bättre.

Berättarperspektivet rör sig mellan Gunni och ett antal andra personer, författaren ägnar stor omsorg åt offren och deras närmaste. En historia handlar om Valters privata liv, relationen med hustrun Inga knakar i fogarna. Ungefär halvvägs kommer en ny sorts kapitel med rubriken I mörkret där vi återkommande får möta en anonym kvinna som hålls fängslad av en likaledes anonym man. Vi färdas snyggt på resan mot en högdramatisk upplösning och ett efterspel som bland annat innehåller en cliffhanger kopplad till seriens långa berättelse.

Jag har stor respekt för Mattias Edvardsson som är en mycket skicklig författare. Han är bra på det mesta inom yrket men det är särskilt två områden där han utmärker sig. Det ena handlar om kammarspelet; komplexa relationer inom en liten grupp människor, en familj, grannar, människorna i en mycket liten by eller något liknande. Det andra handlar om att skriva fram komplexa ungdomar, tonåren kan vara omvälvande obegripliga på gott och ont vilket är svårt att skildra på ett levande och trovärdigt sätt. Ibland har han förenat dessa två speciella styrkor och då får han en helt egen röst inom genrens mycket stora kör. Men nu använder han inte dessa exceptionella förmågor och då blir resultatet en rätt vanlig polisromanserie, om än ovanligt välskriven. Så jag blir en smula besviken vilket sannolikt också kan förklaras av väldigt höga förväntningar.

Anders Kapp, 2025-08-12

Bokfakta

• Titel: Vykort från en mördare.
• Författare: Mattias Edvardsson.
• Utgivningsdag: 2025-08-12.
• Förlag: Forum.
• Antal sidor: 362.

Länkar till mer information

• Kapprakt om Mattias Edvardsson inklusive länkar till annan information.
• Läs vad andra skriver om boken.