Det tar inte lång stund av läsning förrän jag känner hur mungiporna rör på sig i riktning mot öronen, det här är bra och jag blir glad. Mårten Sandén har skrivit massor för barn och unga men nya Rök och speglar är faktiskt hans vuxendebut och den för oss direkt in i spänningsgenrens hjärta; huvudpersonerna är landets absolut största stjärnor, Moa Aydemir och Leonard Sahlgren säljer miljoner böcker i många länder, frågan är bara vilken av dem som är allra störst, allra bäst? I allt är de varandras motpoler, också rivaler som hatar eller möjligen föraktar varandra. Nu kommer den stora gala där denna fråga ska besvaras, ett nytt och riktigt stort pris som ska gå till världens bästa inom genren. Men i anslutning till galan inträffar ett spektakulärt mord och snart är de två stjärnorna jagade som huvudmisstänkta för dådet. Nu måste de samarbeta för att klara sig, men kan det verkligen fungera? Det här är en författare som prioriterar sannolikhet, logik och trovärdighet rätt lågt och gör det med stor framgång, skapar en fantastiskt underhållande läsning.
Av de två megastjärnorna är Leonard Sahlgren något äldre och har hållit på längre. Hans förnamn är kortat till Leo på bokomslagen, något som hans förläggare insisterat på vid debuten och någon som han djupt ångrar. Han är en mycket kontrollerad person, alltid välklädd, inte särskilt social, i hans eleganta sjurumsvåning på Östermalmsgatan har i stort sett bara han själv och städpersonalen vistats, de få gånger hans mamma hälsat på kommer hon inte längre än till hallen. Modern teknik är ingenting för honom, äger varken dator eller mobil. Det starkaste han dricker är te, helst Earl Gray. Hans enormt populära deckarserie finns inom subgenren historisk spänning; hans kommissarie Berger löser fall i trettiotalets Stockholm.
Moa Aydemir är hans motsats, en rätt vild person som partar, super och knullar runt. När vi först träffar henne i hennes lägenhet är det redan eftermiddag; hon vaknar av ett konstigt ljud, det visar sig vara andetagen från en ung vacker man som ligger i hennes säng, hon har inget minne av hur han hamnat där och rummet stinker av sprit, kön och cigaretter. Än mer förvånad blir hon när det börjar röra sig under en hög av täcken och avslitna kläder, det visar sig vara en tjej som ser alldeles för ung ut. Hon blir rätt lätt av med killen men tjejen, Katja, vill inte gå, hon är ett stort fan, vet att Moa ska på galan ikväll och vill följa med som hennes dejt. Moa lyckas avstyra det men lovar att de ska höras av senare. (Katja får en rätt stor och riktigt rolig roll i berättelsen.)
Gemensamt har de två stjärnorna förläggaren Rutger Adlon, legendarisk och mycket förmögen chef på Adlon Books. Det är han som instiftat det nya priset, The Rutger Adlon Awards, som enligt inskriptionen på statyetten ska gå till ”The Greatest Living Writer of Crime Fiction in the World” och som ska delas ut på en stor gala på Konserthuset i Stockholm denna kväll. Det finns gott om internationella medier på plats, både Moa och Leonard finns med bland de nominerade.
Det är naturligtvis rätt osannolikt att en förläggare skulle kunna få internationell respekt för ett pris som skulle kunna gå till någon av hans egna författare, men roligt blir det och dessutom finns ju faktiskt det mycket erkända Polarpriset som har några likheter.
Något annat Moa och Leonard har gemensamt är att de är skattefuskare. Alla deras inkomster från andra länder kommer aldrig till Skatteverkets kännedom, de stannar på ett konto på Jungfruöarna, det är Rutger Adlon som har hjälpt dem med upplägget.
Tidigt får vi också en förklaring till den här bokens rätt originella titel. Rutger Adlon skrev för rätt länge sedan en egen deckare, usel enligt alla utom Rutger själv; den gavs aldrig ut på svenska men han finansierade en översättning till engelska som han gav ut med titeln With Smoke and Mirrors (ett idiomatiskt uttryck på engelska, inte på svenska). Den boken återkommer senare i handlingen.
Det är varken Leonard eller Moa som får ta emot priset, det går i stället till den rätt okända författaren Iskra Igoshina, en ung ryska bosatt i London. På väg ut stoppas Leonard av Annelie Lundberg, Rutgers mycket effektiva assistent, den på förlaget som han oftast har kontakt med, som han har stort förtroende för. Hon berättar att Rutger vill träffa honom, vill förklara vad som hänt och han vill göra det direkt. Leonard vill inte alls, vill bara åka hem, men Annelie lyckas övertala honom, hon har också bokat en bil som ska ta honom till förlagets lokaler på Villagatan dit Rutger redan åkt.
Väl framme är det mörkt och regnigt, på väg in möts han av en mörk skepnad som springer in i honom, för ett kort ögonblick ser han ansiktet, tycker sig känna igen Iskra Igoshina från prisutdelningen tidigare på kvällen men är inte säker, hon försvinner snabbt in i mörkret. Han följer Annelies instruktioner, går in i annexet på tomten där Rutger ska vänta på honom men det är mörkt och tyst.
Inne i mörkret möter han inte Rutger men väl Moa, hon har tydligen fått samma instruktioner. På toaletten hittar de en död man, grovt misshandlad, ansiktet är helt söndertrasat, men den mycket speciella skräddarsydda kostymen går inte att ta fel på, det är Rutger Adlon som mördats, på kostymen finns två kulhål vid hjärtat.
De ser något som ser ut som en bomb, flyr och klarar sig precis undan innan hela annexet flyger i luften. Det hela är något mycket välplanerat, det finns tydliga bevis på att det är Leonard och Moa som är ansvariga för mordet på Rutger Adler, polis och brandkår kommer snart att vara på plats efter den stora explosionen, de flyr tillsammans.
Kärnan i den här berättelsen är deras helt osannolika men mycket underhållande jakt på sanningen och flykt undan polisen och det gigantiska mediedrevet. Det hela kompliceras av att de två mångmiljonärerna plötsligt är helt panka. Först är det Moa som upptäcker att hennes offshorekonton är tömda. De kommer ihåg att Rutger pratat om någon person, Dekker från Sydafrika, och en organisation som heter Syroete som organiserat hela upplägget. Kanske finns där svaren på allt som hänt? Senare upptäcker de att deras svenska konton också är tömda.
De ständiga kollisionerna mellan deras två helt olika personligheter blir underbar läsning. De lyckas hitta en del hjälp på oväntat håll. Fantastiska hackers som snabbt löser helt omöjliga problem är vanliga inom spänningslitteraturen men någon som liknar Jägarn tror jag ingen stött på tidigare. De tar också en hel del hjälp från sina erfarenheter från fiktionens värld, deras egna intrigkonstruktioner vilket skapar intelligenta metaskikt i berättelsen. Moa säger vid något tillfälle att det känns ”som om någon planerat det här. Som om de försökt få till intrigen i en bok.”
Vi får också successivt ta del av deras personliga historier som innehåller en hel del komplikationer vilket också påverkar nutidshändelserna.
På vägen fram mot den mycket spektakulära och offentliga upplösningen på Grand Hotel kan vi underhållas av en lång rad skruvade scener och en hel del oneliners, bara ett exempel: ”Det var som att försöka förklara fransk syntax för en burk skarpsill.”
Som jag skrev redan i inledningen finns här en hel del som varken är logiskt eller trovärdigt vilket inte alls är en brist i detta sammanhang, det är tvärt om verktyg för underhållande läsning. En tänkbar brist finns i upplösningen stora twist som faktiskt är rätt förutsägbar. För att en gåta ska vara svår att lösa måste det finnas flera olika och rimligt tänkbara svarsalternativ och det finns inte riktigt här. Mig spelar det ingen roll, jag är ointresserad av whodunnit, bara intresserad av resan dit, men det är ändå en genrekonvention som man nog bör förhålla sig till.
Själva upplägget är i grunden rätt klassiskt; oskyldigt anklagade som flyr för att försöka bevisa vad som egentligen hänt har vi mött många gånger förut, men aldrig med riktigt så mycket läsglädje som här. Jag tror och hoppas att vi kommer att få möta Moa och Leonard igen – det ser jag verkligen fram emot. Vet inte riktigt om han räknas som en debutant, har ju trots allt skrivit mycket annat tidigare, men i så fall finns bör den här boken absolut finnas med på listan över årets bästa, trots att konkurrensen är ovanligt hård detta år.
Författaren
Mårten Sandén är född 1962 och bosatt i Stockholm. Han är författare och låtskrivare på heltid, men har psykologexamen och en fil.kand. i samhällsvetenskapliga ämnen. Familjen består av hustru och fyra barn. Han är ledamot av Svenska Deckarakademin och Svenska barnboksakademien och sitter i juryn för Astrid Lindgren Memorial Award. Han har skrivit ett femtiotal barn- och ungdomsböcker, för vilka han fått flera ärofyllda priser, och är mest känd för Petrinideckarna. Rök och speglar är hans vuxendebut.
Anders Kapp, 2025-09-06
Bokfakta
- Titel: Rök och speglar.
- Författare: Mårten Sandén.
- Utgivningsdag: 2025-09-05.
- Förlag: Louise Bäckelin.
- Antal sidor: 319.