Den franske adelsmannen och filosofen Alexis de Tocqueville hade en alldeles speciell egenskap som gjorde det möjligt för honom att skriva sitt banbrytande verk De la démocratie en Amérique (Om demokratin i Amerika) som utkom i två delar 1835 respektive 1840. Han ägnade mycket tid åt att resa runt och betrakta det nya konstiga land som växte fram i väster, så svårbegripligt från ett europeiskt perspektiv. Hans resultat har varit en viktig källa för forskare och filosofer sedan dess, möjligen har han också redskapen för att förstå USAs galenskap i samtiden. Den egenskapen är densamma som gör det möjligt för den lilla pojken att se att kejsaren är naken – den oförställda naiviteten. Naiv används ibland som skällsord men i många fall är det en fantastisk och svåruppnåelig tillgång och det vet Mårten Sandén, det är ett tema i hans tvåa Minuteman som skiljer sig en hel del från ettan; här återkommer visserligen de två huvudpersonerna Moa Aydemir och Leonard Sahlgren och ”lugn som en gurka” är lika roligt som ”rök och speglar” men annars är det här rätt normbrytande: i en serie med en riktigt framgångsrik etta förväntar sig läsarna en tvåa med likartat stuk och att bryta mot detta är originellt och imponerande modigt.

Efter många böcker för barn och ungdom debuterade Mårten Sandén inom spänning för vuxna med Rök och speglar för ett år sedan, en bok som jag verkligen gillade, redan titeln fångade mig, direktöversättningen av ett engelskt idiomatiskt uttryck som inte existerar på svenska var så smart. Vi fick där lära känna deckarförfattarna Moa Aydemir och Leonard Sahlgren, bägge internationella storstjärnor på spänningshimlen men i övrigt varandras motsatser, rivaler och fiender. De blev mordmisstänkta, tvingades hjälpa varandra och vi läsare kastades in i en lustfylld vaudeville där den ena skruvade scenen snabbt avlöstes av den andra. Så är det inte riktigt i tvåan.

Titeln förklaras egentligen aldrig, om man slår på Minuteman får man olika svar: en typ av militärer under den amerikanska revolutionen på sent sjuttonhundratal och en hel del andra militära betydelser i USA, ett punkband, del av namn på olika idrottslag, karaktärer i flera olika serietidningar och en del annat. Mer närliggande är de paramilitära grupperna i Sinclair Lewis dystopiska roman It Can’t Happen Here från 1935 där USA förvandlas till en fascistisk diktatur eller delar av ett postapokalyptiskt dataspel.

I romanen används ordet som beteckning på någonting som efterfrågas av många, inte minst av stormakterna som konkurrerar om att köpa eller möjligen stjäla det, något av stor militär betydelse. Så långt är det rätt klart men varför detta något kallas just Minuteman förblir oklart.

Moa Aydemir och Leonard Sahlgren blev ett par i ettan och numera skriver de ingenting alls, de har flyttat till italienska Monterosso där de lever ett rofyllt liv, njuter av god mat, en vacker natur och varandra. Det mesta aktiva de gör är att lägga pussel med många bitar.

En dag kommer ett vykort adresserat till Moa, det har uppenbarligen varit på väg länge, skickats vidare från en adress till en annan i flera steg. Handstilen är svår att tyda men det är undertecknat Jair och Moa kommer ihåg en middag i Zürich för ett par år sedan, hon träffade en ung svensk man som tydligen jobbade på universitetet där, ett geni som verkligen gjorde intryck på henne, ”en korsning av Einstein och Dalai lama”. Hon har kvar hans telefonnummer och messar honom som svar på vykortet.

Strax efteråt sitter de på favoritrestaurangen, har just beställt när de ser att det kommer en massa poliser till restaurangen. En kvinna kommer fram till deras bord, säger att hon kommer från ambassaden och att de måste följa med henne omedelbart. Alla poliserna är där för deras skull, de har inget val, snart körs de i ilfart till närmaste flygplats där en privatjet står klar för att flyga dem till Bromma. Moas mess har utlöst en oanad händelsekedja.

I Stockholm körs de direkt till Musköbasen, också nu med eskort i hastigheter långt över det tillåtna. Där återkommer en karaktär från förra boken, en ung kvinnlig kriminalkommissarie, Sharzad Donner (hon lär komma tillbaka i serien, Leonard ser henne som en ”livs levande Modesty Blaise” en karaktär som han vill bygga upp för en ny spänningsserie).

Hittills har de inte fått veta någonting alls om varför de förts till Sverige, men nu får de veta en del. Sharzad berättar att hon sedan en tid är tjänstledig från polisen för att arbeta med en enda sak: Jair Cazales försvinnande. Moa och Leonard förhörs av anonyma män som uppenbarligen kommer från olika länder, de inser att det är många aktörer som letar efter Jair Cazales och att de är beredda att lägga ner enorma resurser på att finna honom och något som han tydligen skapat, Minuteman,

Sharzad kände Jair som barn, han var kompis med hennes brorsor och hängde hos hennes familj ofta. Nu har hon gjort allt hon kan för att kartlägga hans liv under tiden innan han försvann.

Moa och Leonard söker själva efter Jair och Minuteman och råkar ut för en hel del på vägen. Företrädarna för de olika stormakterna hotar här och var. Återkommer från förra boken gör riktigt roliga ”Jägarn”, en medelålders värmländsk kvinna som oväntat visar sig vara en av världens bästa hackers, hon tar sig in överallt och hjälper till en hel del i jakten. Det finns mycket annat som är roligt, här finns också en del välformulerad samhällskritik som jag inte känner igen från den förra boken.

Allt är inte bra; vi tvingas till exempel ägna oss alltför länge åt en restaurangvagn, närmare trettio sidor, för att komma fram till en twist som vi insåg redan efter tre sidor.

Det blir en del transportsträckor innan vi närmar oss den här bokens huvudidé som lyser desto mer, den är fantastiskt bra men går inte att skriva om utan att spoila för mycket.

”Allt kändes osäkert och ödesdigert” ska man lämpligen inte skriva, det är bättre att ta andra vägar för att få oss läsare att känna det. Lämpligen skriver man ”procent” och inte ”%” i löptext.

Vi vet sedan länge att tillit lönar sig, samhällen med hög grad av tillit, där människorna litar på gemensamma institutioner, litar på varandra och hjälps åt, utvecklas bättre än andra, vi vet att det är huvudförklaringen till Sveriges gyllene århundrade, 1880-1980, då inget annat land i världen kunde konkurrera. Trots att vi vet det gör vi tvärt om, utvecklingen i världen de senaste decennierna kännetecknas av växande klyftor, misstro, rädslor, hat och olika former av krig. Vi vet att alla förlorar på denna väg men ändå fortsätter vi att gå i den riktningen. Det mest glädjande i det nyss genomförda svenska valet är att de värsta hatspridarna, SD, faktiskt backade en hel del.

Ett annat positivt tecken är Mårten Sandéns nya bok som är glädjande naiv, som sprider hopp i en mörk tid; läs honom och känn värmen i hjärtat.

Författaren

Mårten Sandén är född 1962 och bosatt i Stockholm. Han är författare och låtskrivare på heltid, men har psykologexamen och en fil.kand. i samhällsvetenskapliga ämnen. Familjen består av hustru och fyra barn. Han är ledamot av Svenska Deckarakademin och Svenska barnboksakademien och sitter i juryn för Astrid Lindgren Memorial Award. Han har skrivit ett femtiotal barn- och ungdomsböcker, för vilka han fått flera ärofyllda priser, och är mest känd för Petrinideckarna. Rök och speglar var hans vuxendebut som nominerades till Svenska Deckarakademins debutpris. Den har nu följts upp av Minuteman.

Anders Kapp, 2026-09-15

Bokfakta

• Titel: Minuteman.
• Författare: Mårten Sandén.
• Utgivningsdag: 2026-08-14.
• Förlag: Louise Bäckelin.
• Antal sidor: 392.

Länkar till mer information

• Kapprakt om Rök och speglar.
• Läs vad andra skriver om boken.