”I Kramfors är det ljust och vackert medan Dals Långed är ett rent helvete” heter det i HasseåTages sketch om Robert Lind från 1979. I Magnus Sandbergs debutroman Den motvillige ministern har helvetet flyttat till Sundsvall, med ”sin unika prägel av korruption, inkompetens och inavel”. Detta svarta hål på Sveriges karta blir särskilt kul för mig som är född på den platsen och dessutom några gånger återflyttad. Författaren har en poäng som jag inte vet om han är medveten om, återkommer till det. Annars är jag egentligen ingen riktigt bra målgrupp för den här boken; jag tycker mycket är kul i tillvaron men det handlar mest om det oavsiktligt roliga, avsiktlig humor, som ståuppare till exempel, roar mig oftast måttligt. Året är 2027, med stöd av Centerpartiet, Miljöpartiet och Vänsterpartiet är Socialdemokraterna är tillbaka vid makten och har inrättat helt nya Departementet för Norrlands- och glesbygdsfrågor (NOG) under ledning av rätt unge och oprövade statsrådet Rasmus Bengtsson, en utnämning som förvånat alla, inte minst honom själv. Begreppet ”ledning” kan ifrågasättas, tvåan på departementet, statssekreterare Per-Olov Tidholm, har varit med länge, kan det mesta samtidigt som ministern själv inte ids göra någonting. Det händer mycket kul på vägen genom denna välskrivna debut.
Den här fredagen den tionde september befinner man sig i slutskedet av arbetet med statsbudgeten. NOG har redan, med stor möda, klarat av ett sparbeting på tvåhundra miljoner men nu har det kommit nya order från Finansdepartementet: ytterligare trehundra miljoner ska bort och det ska lösas innan dagen är slut. Det kommer att kräva hårt arbete, ett möte med ministern och departementets ledande tjänstemän som kommer att vara hela kvällen.
Rasmus ser en lösning, hittar ett anslag till Sundsvall på just trehundra miljoner men ingen information om vad pengarna ska användas till. Varför inte bara stryka den budgetposten? Han får reda på att den posten inte får röras, pengarna har betalats ut i många år, att ta bort det anslaget skulle innebära en fullkomlig katastrof för landet.
Rasmus tröttnar helt, säger att han måste gå på toaletten men flyr från departementet med ett enda mål: tevesoffan hemma i lägenheten i Årsta, ”tv-tittande var verkligen essensen av det goda samhället ansåg Rasmus”. Men vägen dit blir svår och mödosam, det är mycket som händer på vägen genom Stockholm men som inte ska spoilas.
Han flyr också från flickvännen Mikaela som bestämt att de den här dagen ska fira att de nu varit tillsammans i sex månader. Hon har åkt in till Stockholm för att de tillsammans ska gå på en fin restaurang men Rasmus orkar inte med henne just nu, han vill bara hem till tevesoffan.
På alla tänkbara kanaler jagas han av departementet, flickvännen, mamman och andra. De obesvarade samtalen blir allt fler. De få gånger han ändå känner att han måste svara blir hans lögner allt mer halsbrytande.
På vägen stöter han bland annat på unge radiojournalisten Sebastian Björklund från Sveriges Radio som på alla sätt försöker skapa dramatik som kan ge honom själv utrymme för direktrapportering i Ekot, varför inte en statskupp? En kul karaktär.
En mycket överraskande karaktär är Vesslagrundaren och miljardären Elon Fusk.
En idé dyker upp, kanske skulle han åka till Sundsvall för att ta reda på vilka problem det egentligen kan handla om, ”resa rakt in i mörkrets hjärta”, kanske lösa det hela och bli en stor hjälte? Det går inte så bra.
Åter till poängen om Sundsvall. För ett antal år sedan gjorde jag en tidsserieanalys över svenska städer; jag tog bort de fem största och jämförde utvecklingen för de följande tjugo från 1950 och framåt. Sundsvall är en extrem stad i en sådan jämförelse med den i särklass sämsta utvecklingen. Det går sannolikt att förklara sociokulturellt, till exempel med hjälp av teorier om socialt kapital från Robert Putnam och andra forskare. Det här är inte riktigt rätt plats för en sådan diskussion men faktum kvarstår: på detta sätt har Sundsvall en unik position bland svenska mellanstora städer.
Den motvillige ministern är kanske inte unik, men både originell och underhållande.
Författaren
Magnus Sandberg är född 1973 och har aldrig satt sin fot i Sundsvall. Den motvillige ministern är hans debutroman. Vanvett är hans eget nystartade förlag som också har ambitionen att ge ut andras böcker.
Bokfakta
- Titel: Den motvillige ministern.
- Författare: Magnus Sandberg.
- Utgivningsdag: 2025-10-08.
- Förlag: Eget (Vanvett).
- Antal sidor: 190.