Jag gillade verkligen Underström från 2022, trots en hel del annat skrivande tidigare beskrevs den som Magnus Abrahamssons skönlitterära debut, första delen i serien Mord på Norröra (Saltkråkan). De följande tre delarna blev bara bättre, överträffade mina stigande förväntningar, men den nya femte delen, Vindskugga, gjorde mig besviken. Kanske skulle det kunna förklaras av att författaren nu också håller på med annat projekt; det universum som baseras på filmserien om Johan Falk ska kompletteras med ett tredje (?) spår, första boken i det spåret heter Noll tolerans, kommer ut 6 juli och skrivs av Magnus Abrahamsson tillsammans med Anders Nilsson och Joakim Hansson. Det är en fullkomligt rimlig förklaring, fokus på det nya projektet kan ha stulit fokus från Norröra-serien, men jag tror inte alls på den förklaringen. Jag tror i stället det här kan beskrivas av två rätt vanliga uttryck: ”skjuta sig själv i foten” och ”måla in sig själv i ett hörn”. Det är självförvållat i form av tidigare strategiska val som nu slår tillbaka med olyckliga konsekvenser.

I alla bokserier finns en balansgång mellan korta och långa berättelser. Med ”kort” menas att historien inleds och avslutas i samma bok, med ”lång” menas att historien löper över flera eller alla böcker i serien.

Den korta historien ger omedelbar ROI, läsaren investerar i form av tid och pengar och får direkt betalt i form av det läsvärde som den kompletta historien ger.

Den långa historien kan bidra till att läsare återvänder till seriens kommande delar, men baksidan är att den också kan fungera exkluderande, det kan vara svårt för nya läsare att förstå vad som hänt tidigare i den långa historien.

Mot den bakgrunden är det inte konstigt att de allra flesta serieskrivare prioriterar de korta historierna, mycket ofta består den långa historien bara av vad som händer i en eller några få centrala karaktärers liv.

För korta serier, till exempel trilogier, kan det ibland fungera med något tyngre långa historier.

Men Magnus Abrahamsson valde sin egen väg, han har successivt byggt upp flera långa historier som tar mycket plats, i den nya boken finns knappt något utrymme kvar för den korta historien, de långa blir allt mer svårbegripliga även för oss som läst alla böcker, nya läsare måste vara helt chanslösa, och slutligen blir de allt mer ointressanta även när inledningsfasen var lysande. Det här är problem som växer snabbt med varje ny del.

Ett exempel. I en av de stora långa historierna finns Vigor Björsell i centrum, en helt genialt konstruerad karaktär. Han var Norröras klippa, advokat och samfällighetsföreningens mångårige ordförande, vet allt om alla på ön, var omtyckt av de flesta och höll sig i god form trots sin ålder med hjälp av långa promenader och kajakturer runt ön varje morgon. Vi vet sedan länge att det bakom denna yta finns en farlig psykopat som numera håller sig gömd. Men när vi nått fram till femte delen tillför han inget, han är som ett tuggummi som inte smakar någonting alls längre, vi har tröttnat, han borde redan ha spottats ut.

Den andra riktigt stora långa historien handlar om huvudpersonen Elsa Kahn och hennes familjebakgrund från en grovt kriminell miljö. Här finns skyddade identiteter, familjemedlemmar som håller sig gömda i decennier, människor som ger flera miljoner i belöning åt dem som lyckats döda dem och en hel del annat. Författaren matar hela tiden på med nya detaljer i denna berättelse, trots att jag läst alla böckerna är jag helt lost, undrar om författaren själv har koll på alla pusselbitarna, det som var spännande från början är numera helt ointressant. Kanske hade just den berättelsen fungerat som en egen bok, utspridd över fem böcker fungerar den inte.

Det finns ytterligare en del mindre långa berättelser men dessa två räcker som exempel.

En viktig konsekvens av dessa val är att det nu i femte boken finns enorma mängder av information från de fyra tidigare delarna som är avgörande för den femte boken ska kunna vara begriplig. Det skulle möjligen kunna hanteras med hjälp av resuméer men det vill inte författaren och resultatet av detta är att stora delar av texten måste användas till insprängda tillbakablickar som inte tillför någon läsglädje alls.

Det finns underbara scener, han är en skicklig författare, som när Elsa Kahn och hennes vän och kollega Sabina Blomdahl, dramatiskt räddar livet på Sassa Novak, fängslad och på väg att drunkna i en sjunkande bastuflotte. Men även om den scenen är underbart framskriven är kontexten komplex; Sassa Novak är en präst som hjälpte åklagaren Matti Lark när han krisade efter hans missbrukande fru Ylvas död, då han hade svårt att ta hand om döttrarna Astrid och Li. Matti och Sassa gick in i ett förhållande som Matti avslutat trots att Sassa är gravid med hans barn. Det är Vigor Björsell som försökte döda Sassa i någon sorts skruvat sätt att hjälpa Elsa; Matti och Elsa är nämligen möjligen på väg in i ett förhållande. Det är mycket vi läsare ska komma ihåg för att förstå sammanhangen.

Det kommer en sjätte del, det finns en avslutande cliffhanger i femman som utlovar det, och jag tror det är en riktigt bra idé att göra den till en serieavslutning, han har placerat sig själv i en situation som inte har någon bra lösning, han har målat in sig i ett hörn.

Författaren

Magnus Abrahamsson är född 1962 och bosatt i centrala Stockholm. Han har en omfattande erfarenhet inom främst film, TV och teater där han arbetat som manusförfattare, producent och även som skådespelare. Tidigare medlem i Pistolteatern där han spelade och skrev pjäser. Bland de produktioner han arbetat med för film och TV finns till exempel Sjätte dagen, Skilda världar, Medicinmannen, Helikopterrånet, Svenska Fall och Infiltratören. Tillsammans med Marit Danielsson etablerade han Skilsmässopodden och de två har även givit ut en bok på detta tema, Lyckligt skild, 2017. På samma tema har de två, förstärkta med Renée Lilliecreutz, skrivit ljudboksföljetongen Skilsmässobyrån (tio avsnitt). Tillsammans med Tomas Blom och Eva Callenbo Motsieloa har han även skrivit ljudboksföljetongen Livet X 3 (två säsonger med tio avsnitt vardera). Trots allt detta skrivande genom livet betecknades Underström som hans skönlitterära debut 2022, första delen i serien Mord på Norröra. Efter den kom Eldhav, Sprängört, Blindskär och nu Vindskugga. Utöver författandet arbetar han också för konsultbolaget Brand New Content.

Anders Kapp, 2026-06-12

Bokfakta

• Titel: Vindskugga.
• Författare: Magnus Abrahamsson.
• Utgivningsdag: 2026-06-12.
• Förlag: Bokfabriken.
• Antal sidor: 446.

Länkar till mer information

• Kapprakt om Blindskär.
• Kapprakt om Sprängört.
• Kapprakt om Eldhav.
• Kapprakt om Underström.
• Läs vad andra skriver om boken.