Idag kommer Lina Wolff ut med Liken vi begravde. Och vad är det för sorts bok? De två mest centrala kategorierna för att beskriva någonting är tid och rum så låt oss börja där. Vi rör oss en del i tiden men de mest centrala delarna förefaller utspela sig på senare delen av nittonhundrasjuttiotalet. Platsen är Skåne, mer bestämt en by vid väg tretton i närheten av Hörby där författaren tillbringade viktiga delar av sin uppväxt. Dit flyttade också Victoria Benedictsson 1871; för att komma bort från föräldrahemmet på Söderslätt gifte hon sig med den tjugoåtta år äldre postmästaren i Hörby. Hon trodde att hos skulle bli friare som gift kvinna men så blev det kanske inte riktigt, hon skulle senare i sitt författarskap jämföra äktenskapet med prostitution. Och vad har det med Lina Wolffs nya bok att göra? En hel del faktiskt; inte så att detta skulle vara en biografi om Benedictsson, det är det till och med ännu mindre än vad Eva-Marie Liffners underbara Vem kan segla skulle vara en biografi om Fredric Henric af Chapman, men hon förekommer en hel del i denna berättelse, både explicit och implicit, kallas i texten bara författarinnan. Och vad är det mer? En text värd att älska!

De centrala karaktärerna är systrarna Eleonora och Ulrika, de är bara ett år mellan dem, som tidigt blir föräldralösa och hamnar i en liten by hos fosterföräldrar som inte alls gillade deras dopnamn, de ”låter som om de har räfsor uppkörda i röven” sa fostermor och så blev det i stället Jolly och Peggy. Så småningom tar sig Peggy bort, återtar sitt dopnamn som gift i Lund, men Jolly blir kvar med uppgiften att nedteckna byns historia så på något plan är hon denna texts författare, en text som på något plan kanske är en burlesk parafras på Benedictssons debut med novellsamlingen Från Skåne 1884 (under författarnamnet Ernst Ahlgren).

Själva byn är en viktig karaktär, ”narraktig och fasansfull”, med ”pervon, pedofiler och ålahuven” i varenda buske, en mörk och våldsam plats.

Fosterföräldrarna heter Jenni och Leif Enarsson men kallas nästan uteslutande för fostermor och fosterfar. Särskilt kvinnan har en betydelsefull roll, på gott och ont.

En dag dyker det upp två flyktingar från diktaturens Chile som efter fyra år i Tyskland hamnat i Skåne, kommit till byn där de skulle mötas av någon som aldrig dök upp. Det är Gastón, tidigare rättsläkare, och Benicio, tidigare högt uppsatt polis, och de får bo hos fostermor (som då blivit änka, systrarna är sexton och sjutton). Namnen är för krångliga tycker hon också nu, så det blir Gasten och Benny i stället. Männen blir kvar, blir mer eller mindre en del av familjen, vilket skapar en minst sagt intressant dynamik i relationerna. De gör stora insatser för den sunkiga gården men blir också viktig hjälp i några förfärliga dåd.

Berättelsers kraft är viktiga, Peggy är redan som ung en berättare av rang, kommer att läsa mycket, berättelser som ger hopp och styrka mitt i allt det mörker som omger dem, skapar möjligheter; kanske ”kan vi, precis som lotusblomman, närapå obesudlade växa rakt ur smutsen.” Men allt kan inte skildras: ”Det finns företeelser som inte kan gestaltas med ord, utan bara med människovrål i natten.”

Texten hoppar en hel del fram och tillbaka i tiden från det att systrarna är små tills de är i trettioårsåldern men det är tonårstiden som dominerar.

Det är en referenstät text, både på och mellan raderna, vilket jag kan tycka är rätt kul, det finns mycket att upptäcka. Det inledande citatet, ”That corpse you planted last year i your garden, has it begun to sprout?” är hämtat från T. S. Elliots The Waste Land från 1922, en av litteraturhistoriens mest referenstäta texter (har försökt några gånger utan att lyckas förstå dess storhet men är också en usel lyrikläsare). Utöver den kopplingen finns också en mer bokstavlig betydelse, äppelträd visar sig växa riktig bra i mylla gödd av lik. Och en tredje: fosterfar kallar fostermor för ett ”ödeland” eftersom hon inte givit honom några egna barn.

Lina Wolff är en fantastisk författare, det har hon visat sedan länge, men det känns som hon nu nått fram till en sorts trygghet i sin förmåga, ingen stillsam trygghet utan något som skapar ännu mer mod att ta ut svängarna i en intelligent lek med bokstäverna. Den nya boken är absolut ingen tegelsten men ändå sprängfylld av fynd som skapar läsglädje. Så gå gärna på upptäcktsfärd i Liken vi begravde!

Författaren

Lina Wolff är född 1973 i Lund, där hon också bor idag. Hon har också varit bosatt i Italien och Spanien där hon jobbat som tolk och handelsagent. Hon debuterade 2009 med novellsamlingen Många människor dör som du. Romanen Bret Easton Ellis och de andra hundarna från 2012 fick Tidningen Vi:s litteraturpris och rönte framgångar i engelsk översättning. Hennes tredje bok, De polyglotta älskarna belönades bland annat med Svenska Dagbladets litteraturpris och Augustpriset för bästa skönlitterära bok 2016. Romanen Köttets tid från 2019 blev även den lovordad i pressen och tilldelades Aftonbladets litteraturpris med motiveringen ”Lina Wolff liknar ingen annan i den svenska samtidslitteraturen: hon väjer varken för begärets eller inbillningens kraft. Med den mörka och skruvade tredje romanen Köttets tid både befäster och förstärker hon sin egenart. Något så komplicerat som en roman om köttet och själen förmår samtidigt vara oavlåtligt underhållande. Lina Wolff är vild, absurd, brutal och rolig.” 2022 utkom Djävulsgreppet som nominerades till såväl Augustpriset som Dagens Nyheters kulturpris. Hon har också fått andra priser och finns översatt till tjugotalet andra språk. Hösten 2024 utkom Promenader i natten, bestående av en samling korta prosatexter.

Lina Wolff är även verksam som översättare och har bland andra översatt Samanta Schweblin, Roberto Bolaño och César Aira. För sin översättning av Natt i Caracas av Karina Sainz Borgo nominerades hon till Kulturhuset Stadsteaterns Internationella litteraturpris 2020 och hennes nyöversättning av Gabriel García Márquez klassiker Hundra år av ensamhet har uppmärksammats och hyllats brett.

Anders Kapp, 2025-08-13

Bokfakta

• Titel: Liken vi begravde.
• Författare: Lina Wolff.
• Utgivningsdag: 2025-08-13.
• Förlag: Bonniers.
• Antal sidor: 288.

Länkar till mer information

• Kapprakt om Promenader i natten.
• Kapprakt om Hundra år av ensamhet.
• Kapprakt om Djävulsgreppet.
• Läs vad andra skriver om boken.