Johan Theorin startar i dag med Stugorna något nytt, han flyttar från Öland till mörkaste Småland där han utvecklar sin övernaturliga sida i en stark spänningsroman med en handling som rör sig framför en spökligt mörk fond. Jag kan vara lätt allergisk mot prologer som nästan alltid inom spänningslitteraturen berättar om någon anonym person som råkar riktigt illa ut, en scen som sedan återkommer mycket senare då personen har ett namn och scenen en kontext. Men här får vi en helt annan typ av prolog; det förefaller vara inledningen på en självbiografi skriven av William Malm, en av landets femton rikaste personer, mest fastigheter och skog, åttatusen anställda i norra Europa. Han kommer från enkla förhållanden, växte upp med mamma Sonja på Herrvikens gård nära Råsjön där hon var inneboende städerska. Morbror Gotthard bodde i ett enkelt torp alldeles utanför herrgårdens markområden och var viktig för honom när han växte upp, lärde honom mycket av det som gjort honom framgångsrik som affärsman; det går att styra drömmar till verklighet, minnen kan få liv. Tjugo år senare, när han var trettio, kunde han köpa Herrviken och renovera upp de slitna byggnaderna. I handlingens nutid har det gått tio år till, William är fyrtio och är inte handlingens huvudperson, däremot är hans uppväxtgeografi helt central. En riktigt snygg prolog och det blir bara bättre.
De viktiga geografiska platserna är fiktiva men vi befinner oss kanske i närheten av Åseda, inte långt från den plats där de tre viktigaste småländska länen möter varandra. Handlingen utspelar sig i slutet på oktober och i inledningen har SMHI varnat för en våldsam storm över Småland, Berättelsen har tre olika huvudpersoner som bär var sitt spår.
Pernilla Stål ska snart fylla trettiotre, lever med sin man Håkan sedan tolv år tillbaka och deras döttrar Elsa, Ester och Ebba på en bondgård vid östkusten i Småland. Det framgår att hon har en missbruksbakgrund, att hon i tonåren vistades en tid vid Granhemmet vid Råsjön, nedlagt sedan länge men stugbyn finns kvar. Dit åker hon varje år vid samma tid, officiellt för en återträff med andra som bodde på behandlingshemmet, de stöttar varandra i kampen för att hålla sig borta från drogerna, gänget som tillsammans då bildade Odödliga klubben. Men det framgår tidigt att det finns något mer, något som händer vid allhelgonahelgen varje år. I inledningen packar hon för avfärden västerut nästa morgon. Mellandottern Ester gnäller, hon vill inte att mamma ska åka.
Ramja Lindgren är regional fastighetsassistent åt inledningens William och de befinner sig på koncernens hotell i Jönköping där hon också bor. Hon har jobbat hårt med planeringen av en ny stor anläggning vid Vätterns strand, de ska snart ha ett möte med byggnadsnämnden där de förhoppningsvis ska klara ut de sista detaljerna innan bygget kan starta, de har redan ett pressmeddelande klart. Ranja är extremt påläst, kan varenda detalj i handlingarna. Mötet går inte som de hoppats, kommunens företrädare har en negativ attityd och slår ner på en detalj, planerna godkänns inte, i alla fall inte utan en omarbetning. William blir på dåligt humör, Ranja vet naturligtvis att den felande detaljen faktiskt är Williams fel men det kan hon inte säga. Innan William åker vidare mot ett möte i Oslo säger han åt henne att hon ska åka och se till hans morbror Gotthard, han lever fortfarande, rätt gammal och skröplig bor han kvar i sitt slitna gamla torp, han har sagt nej när William vill hjälpa honom med en renovering.
Richard Lanner är runt fyrtio, är kriminell, i inledningen leder han en liten grupp som ska genomföra ett värdetransportrån vid en landsväg i Småland. Med är hans tjugo år äldre mentor Keiron och de yngre killarna Orm och Röding som är kusiner. Richard tror och hoppas att det här rånet ska ge tillräckligt, att det ska bli hans sista kriminella handling, att han ska kunna komma tillbaka till ett normalt liv tillsammans med älskade Lotta och deras dotter Olivia. De kommer över fyra boxar med två miljoner i varje och enligt plan tar de sig till ett isolerat hus i närheten av Råsjön, det ägs av Keirons åttiofemåriga farbror, fast förankrad på ett demensboende. I huset ska de ligga lågt, hålla sig gömda tills polisuppbådet lugnar sig för att sedan ta sig till en expert som kan öppna boxarna utan att innehållet förstörs. Det som inte alls gick enligt plan var att det uppstod skottlossning, möjligen har Orm dödat en av väktarna. Keiron är svårt skottskadad men de kan inte åka till något sjukhus.
Därmed befinner sig företrädarna för de tre spåren i samma geografiska område utan att känna till varandra. Pernilla har naturligtvis varit här flera gånger, varje gång bor hon i samma lilla stuga som hon hade som tonåring. När hon kommer dit är hon ensam, vill gärna vara på plats innan de andra kommer. I hennes spår får vi också historiska delar, vi får veta vad som hände för femton år sedan när hon bodde där med andra missbrukande tonåringar, det som ledde till att behandlingshemmet stängde.
Tara har varit där en gång förut; William använder Herrviken till en del möten, inte sällan bjuder han också in affärsbekanta till jakter på ägorna. Den gången hon var med hände något som hon inte riktigt kommer ihåg, hon måste ha blivit för full, något som är väldigt ovanligt för henne, en händelse som hon skäms över. Utöver själva herrgården finns där också en välutrustad gäststuga, det var en gång Williams döda mormors hus som han låtit bygga om, och det är där Tara ska bo. Hon hittar Williams manus till sina kommande memoarer och börjar läsa.
Hos Richard går det inte alls bra, Keiron blir allt sämre, kommer knappast att överleva, och de unga kusinerna blir allt mer otåliga, accepterar inte längre hans ledarskap, har egna planer på hur de ska hantera bytet.
Gamle Gotthard hade vägrat att gå med på hemtjänstens förslag om att han skulle följa med dem in till det närliggande lilla samhället Tallryda för att få skydd för den kommande stormen. I stället hade han barrikaderat sig i sin jordkällare. Det är också där som Tara så småningom hittar honom, det är inte längre så lätt att ta sig fram i området efter alla träd som stormen fällt. Fällda träd har också blockerat den lilla vägen till det hus där Richard och de andra gömmer sig, det går inte längre att ta sig därifrån.
Naturligtvis är de här tre spåren på väg att mötas och på den vägen bygger författaren successivt och skickligt in allt fler osäkerheter: vad är verkligt och vad är det inte, vad är ”bara” minnen eller drömmar?
Pernilla kommer ihåg en lapp som de hittade när hon var på Granhemmet första gången:
Här finns bara jag
Men
JAG ÄR MÅNGA!
Det finns en del fel. Mormor Anna dör till exempel när William är åtta år men lever igen när han några sidor senare är nio. Men det är bagateller. Den generösa författaren bjuder på flera upplösningar, garanterat överraskande. Han tar i mer än tidigare när det gäller de övernaturliga elementen och det är svårt, det är så lätt att det bara blir fånigt, men han gör det på ett beundransvärt skickligt sätt.
Författaren
Johan Theorin är född 1963 i Göteborg och uppvuxen i Nora och på Öland, men bor sedan många år i Stockholm. Han var journalist och skrev noveller i olika tidningar och antologier innan han romandebuterade 2007 med Skumtimmen, som hyllades av både läsare och kritiker. Översättningsrättigheter har hittills sålts till över tjugo länder, bland annat USA, England, Frankrike, Brasilien, Tyskland och Japan. Succén följdes sedan upp med Nattfåk 2008, Blodläge 2010 och den fristående thrillern Sankta Psyko 2011. 2012 kom På stort Alvar, en samling spökhistorier som alla utspelar sig på Öland. Den fjärde delen i Ölandssviten, Rörgast, utkom 2013. Efter att under några år ha skrivit ungdomsböcker återvände Johan Theorin i Benvittring hösten 2021 till Öland och den gamle skutskepparen Gerlof, i Benvittring. Och nu har han med Stugorna flyttat till Smålands inland.
Skumtimmen utsågs 2007 till Årets bästa kriminalromandebut av Svenska deckarakademin. Nattfåk fick pris av akademin som Årets bästa svenska kriminalroman 2008 och belönades 2009 med Glasnyckeln för årets bästa skandinaviska kriminalroman. Den engelska översättningen av Skumtimmen, Echoes from the Dead, fick samma år The CWA Dagger Debut Award och Nattfåk vann med titeln The Darkest Room året efter The CWA International Dagger Award. Benvittring nominerades till Årets bästa svenska kriminalroman 2021.
Anders Kapp, 2025-09-16
Bokfakta
- Titel: Stugorna.
- Författare: Johan Theorin.
- Utgivningsdag: 2025-09-16.
- Förlag: Wahlström & Widstrand.
- Antal sidor: 405.
Länkar till mer information
- Kapprakt om Benvittring.
- Läs vad andra skriver om boken.