Vi har nu hunnit fram till Rester av döden, tredje delen i engelska Jo Callaghans uppmärksammade serie där nu fyrtionioåriga Kat Frank finns i centrum, polisintendent och ledare för Framtidens polisenhet. En central roll har också en av hennes medarbetare, AI-polisen Lock som bara kan framträda för omgivningen i form av ett hologram. I den här boken är Kat under attack; det som verkligen satte fart på hennes mycket framgångsrika karriär var när hon lyckades gripa Astonstryparen, en seriemördare som dödat fyra unga kvinnor. Tidigare polisen Anthony Bridges dömdes till ett långt fängelsestraff och dog under sin vistelse där. Nyligen har en true-crime-podd engagerat sig i detta fall, menar att det är ett justitiemord, hävdar att Kat gjort sig skyldig till en lång rad av fel som drabbat en helt oskyldig man. När så kvarlevorna av en ung kvinna hittas, möjligen strypt, stiger temperaturen till en mediestorm: är Kat ansvarig för att fel man greps, är Astonstryparen fortfarande verksam?

Redan i första kapitlet möter vi en anonym man som sedan tre månader tillbaka bevakar Kat Frank. Uppenbarligen hatar han henne, planerar att göra henne illa. Återkommande kapitel med en anonym förövare är ett rätt vanligt grepp inom genren som fungerar bra. Jag har däremot inte förstått varför de i princip alltid är kursiva, det tillför ingenting, det bara försämrar läsbarheten.

I det andra kapitlet är det helg och som vanligt sitter pensionerade Jim Walker på sitt speciella ställe vid Bournefloden och fiskar, det har han gjort alla helger i decennier, han är en vanemänniska som alltid gör samma saker, efter några förmiddagstimmar vid floden blir det samma pub som vanligt, samma öl som alltid och prat med samma vänner som vanligt. Vi befinner oss alltså i Midlands, närmare bestämt i Shustoke, strax öster om Birmingham. Det har regnat mycket nyligen och kanske är det förklaringen till vad som händer: alldeles bredvid den hink som står vid sidan av hans stol ser han något märkligt, det ser ut som en del av ett skelett. Han blir förskräckt och larmar polisen.

Kat Frank hör anropet på radion, har inget särskilt för sig den här helgen i mitten av april, hon bor alldeles i närheten och bestämmer sig för att ta det själv även om det hör till ovanligheterna att en polisintendent gör sådant. Framme vid flodstranden ångrar hon sig, det är lerigt och svårt att ta sig fram, skorna blir förstörda. Lock har naturligtvis inga sådana problem. Hon träffar Jim och hon håller med honom om att det här kan handla om mänskliga kvarlevor.

Det blir full utryckning, snart finns ett tält uppställt och ett gäng tekniker är på plats. Också doktor Judith Edwards, en av landets bästa rättsläkare som dessutom är en vän till Kat, en ickebinär hen som har en viktig roll i berättelsen. När de så småningom försiktigt grävt ut platsen saknas fortfarande huvud och händer som tydligen huggits av och grävts ner någon annanstans. De är de viktigaste delarna för att kunna identifiera kroppen, nu kan Edwards bara gissa att det handlar om en yngre kvinna.

Lock kan på sekunder läsa igenom och analysera hundratals artiklar om vilket ämne som helst, han kan inte allt men kan mycket snabbt lära sig allt om vad som helst. Han kan snabbt komma fram till slutsatser med exakta bedömningar av sannolikheten för att dessa slutsatser är korrekta. Det här innebär också en stor utmaning för författaren som trovärdigt måste beskriva detaljer inom alla tänkbara områden, en utmaning som hon möter mycket väl, researchnivån är imponerande.

Just i den aktuella kontexten handlar det om olika tekniker för hur man snabbast och billigast möjligt ska kunna hitta huvudet och händerna, tekniker som beskrivs mycket trovärdigt. Det lyckas också, de försvunna kroppsdelarna hittas rätt snabbt.

En återkommande svaghet är att Lock följer instruktionerna exakt som de är formulerade. En människa som fått instruktioner om att undersöka något har enklare för att gå utanför instruktionernas ramar, att successivt anpassa undersökningen med hänsyn till olika saker som dyker upp på vägen. Dessa skillnader levandegörs mycket väl av författaren.

När kvarlevorna efter ytterligare en person hittas i närheten blir det en stor nyhet i alla medier och snart är den allmänna åsikten att Astonstryparen är tillbaka, att det var fel person som dömdes för morden; trycket på Kat blir enormt, hon försöker ignorera det och blir bara arg när Lock läser av hennes reaktioner.

En del av de nya metoder som Lock introducerar, till exempel nya sätt att obducera människor, resulterar också i omfattande mediekritik.

Bägge kvarlevorna hittas på Bourne farm, en stor gård som ägts av familjen Cooper i trehundra år. Det är relativt unge Harry Cooper som numera leder arbetet på gården sedan hans pappa avled rätt nyligen. Arbetsdagarna är långa och detta liv var inget han drömde om, ansvaret för förvaltningen av släktens mark vilar tungt på hans axlar, han är sällan på gott humör. Hans mamma Caroline Cooper orkar inte med så mycket fysiskt arbete längre, arbetar mest med administration. Gården producerar många olika saker, bland annat finns här en stor jordgubbsodling och under skördetid växer personalen kraftigt med många säsongsanställda, oftast unga människor från olika länder.

Eftersom inga anmälningar om försvunna personer i landet stämmer in på kvarlevorna har Kat tidigt en hypotes om att det kan handla om någon av dessa säsongsanställda men hon har inte lätt att få ut någon information från Harry eller hans mamma.

Kriminalkommissarie Ryan Hassa är Kats närmaste man inom framtidens polisenhet, en skicklig polis som är rätt irriterad över att han hela tiden får alltför okvalificerade uppgifter, tycker inte alls om att Lock tar över så mycket. Däremot tycker han väldigt mycket om Locks skapare, professor Adaiba Okonedo, men hans försök att närma sig henne har hittills varit rätt misslyckade, han försöker finna nya vägar. En läsvärd liten inbäddad kärlekshistoria.

I gruppen ingår också Debbie Brown som är barnledig, ensamstående mamma till Lottie, en baby med kolik som gör henne vansinnig. En scen när Lock hittar på sätt att få den lilla flickan på bättre humör är mycket underhållande, han samlar också ihop en del goda råd till Debbie från all tänkbar litteratur på området.

Relationen mellan Kat och Lock finns i centrum av denna serie. Hon är ofta irriterad på honom (eller den, maskinen, men hans hologram uppvisar för det allra mesta en stilig svart man); enligt henne ”innebar dess ensidiga fokus på bevis och algoritmer att maskinen ofta hade rätt men fullständigt missade poängen”. Lock å sin sida har enormt svårt att förstå henne när hon är ironisk eller sarkastisk, han uppfattar saker bokstavligt, tycker att hon ofta agerar fullständigt irrationellt. Men relationen utvecklas successivt; författarens mål är att försöka utröna hur långt AIs djupinlärande kan nå och vad den positionen kan innebära.

I original heter boken Human Remains och direktöversättningen Mänskliga kvarlevor tror jag hade varit en bättre svensk titel än den förlaget valt, Rester av döden känns bara som en märklig konstruktion.

Men innehållet är desto bättre; författaren lyckas kombinera läsvärd spänning med intressanta tankar om skillnaderna, och likheterna, mellan människa och maskin mitt i en period av intensiv AI-utveckling.

Författaren

Engelska Jo Callaghan har sedan länge forskat om AI och dess framtida inverkan på arbetsmarknaden. Parallellt med detta har hon odlat en författardröm och gått en del skrivkurser. Hon började skriva på allvar sedan hon fick en laptop av sin man i fyrtioårspresent, skrev fem böcker för barn och unga vuxna, men alla blev refuserade, inget förlag ville ge ut dem.

Hennes man dog i cancer när hon var fyrtionio och direkt efter det började hon skriva på det som skulle bli hennes debutroman, In the Blink of an Eye (På ett ögonblick i svensk översättning) där hon kombinerar två saker: hon använder sina kunskaper och erfarenheter från sitt arbete om hur AI kommer att påverka arbetsmarknaden och hon bearbetar sorgen och saknaden efter sin man:

– Jag tror att jag bara skrev från hjärtat, medan jag tror att jag tidigare skrev med min telefonröst.

Hon skapar två huvudpersoner: Kat Frank, en medelålders kriminalintendent som nyligen förlorat sin man, kämpar med sorg och saknad, och AIDE Lock, en AI-polis som framträder för omgivningen i form av ett hologram (AIDE är en akronym för Artificially Intelligent Detective Entity). Hon är femtiotre när debuten kommer ut januari 2023 vilket är riktigt bra timing; det är samtidigt som AI-verktyget ChatGPT börjar spridas på allvar.

Debuten blev en omedelbar succé, såldes till många länder, fick många priser, tilldelades bland annat Svenska Deckarakademins pris för Bästa översatta kriminalroman 2023, och filmrättigheterna såldes i konkurrens mellan flera intresserade bolag. Den blev starten på det som ska bli en kvartett, tredje delen kom ut i år, Human remains på originalspråk och Rester av döden i svensk översättning.

– Handlingsbågen utspelar sig mellan Kat och Lock och ställer frågan: Vilka är gränserna för vad AI kan lära sig och vad händer när den når den punkten? Jag tror att det måste finnas ett svar på det, en lösning, och det är vad jag strävar efter.

Anders Kapp, 2025-10-03

Bokfakta

• Titel: Rester av döden (Human Remains, översättare Hanna Williamsson).
• Författare: Jo Callaghan.
• Utgivningsdag: 2025-09-23.
• Förlag: Modernista.
• Antal sidor: 350.

Länkar till mer information

• Kapprakt om På ett ögonblick.
• Läs vad andra skrivit om boken.