Jag har sett Jacob Lindfors jämföras med Tom Clancy; bägge ägnar sig åt internationella thrillers med storskalig dramatik. Ägnade i Clancys fall, han dog 2013, och Lindfors har bra bit kvar till Clancys hundra miljoner sålda böcker. Men på ett plan är han faktiskt överlägsen, Clancys produktion har faktiskt en ganska svag förankring verklighetens internationella relationer, den domineras i stället av en rätt naiv USA-patriotism. Lindfors statsvetenskapliga förankring är bättre, mer realistisk, vilket innebär att han klarar av att bygga trovärdighet även i den mest osannolika dramatiken och bara det är imponerande. Nya Skyttarnas dans är andra delen i hans andra serie Projekt Atlas som jämfört med hans första serie innebär en viss förskjutning från det militära till det polisiära (en hel del militär finns ändå kvar) med omfattande internationell samverkan för att kunna hantera storskalig internationell brottslighet. Handlingen utspelar sig i en nära framtid, startar 11 augusti i år och har en epilog i början av januari 2027. Det är lysande spänningsläsning, han blir bara bättre, men en aspekt tycker jag verkligen inte alls om.

Det hela börjar med att norska fartyget Amundsen lämnar Svalbard. Det är världen största isbrytare och samtidigt en extrem lyxkryssare, enklaste hytten kostar 43 000 euro för den två veckor långa resan tur och retur Nordpolen så bland de femhundra passagerarna finns bara rika och inflytelserika människor från många olika länder. De tas om hand av en besättning som utgörs av tvåhundra personer.

Vi får träffa en av huvudpersonerna, extremt vältränade Hugo Mara, som är ledig tillsammans med sin fru Cassandra och deras två pojkar, treårige Crew och sexåriga Loke. Men ledigheten sista kväll blir inte som planerat; larmet har gått, hela Nationella insatsstyrkan samlas i Sörentorpsanläggningen, sammanlagt åttio personer, Mara är en av gruppcheferna och funderar på om det är krig, hela eliten brukar aldrig samlas på det här sättet. Efter en genomgång flygs hela styrkan upp till nordligaste Norge.

Krig är det inte men nio tungt beväpnade terrorister har kapat fartyget Amundsen ute i Norra ishavet med sjuhundra personer som gisslan. Det är i stort sett omöjligt att ta sig dit, det är för långt för en helikopter från fastlandet. Det blir en storskalig internationell räddningsoperation, hemmaplan för den här författaren, han är fantastisk på att skriva fram komplexa och högdramatiska händelser på fängslande och trovärdiga sätt.

Vi får återse kriminalinspektörerna Alva Rydinger och Zeke Lodén på FAST, Fugitive Active Search Team, en grupp poliser som i huvudsak arbetar med att jaga efterlysta svenskar utomlands. De är rätt jämnåriga, drygt trettio, utan att alls umgåtts känner de till varandra ända från uppväxten i Botkyrka.

Alva är rätt liten, ovanligt kort för att vara polis, och arbetar med ekonomisk brottslighet. Trots sin litenhet besitter hon ett stort våldskapital; hennes pappa var ledare för ett MC-gäng som under hennes uppväxt utvecklades till en allt mer kriminell organisation. Hon lärde sig tidigt väldigt mycket om vapen, våld, motorcyklar och annat innan hon som artonåring flydde från organisationen.

Zeke är däremot en stor man, med stort rött skägg och massor av tatueringar. Han är överviktig och bred, fett över muskler och kommer från en rik familj, att han valde att bli polis var oväntat men han har ändå haft en hel del stöd från sin pappa.

FAST-chefen, kommissarie Joel Kenneler, kallar in dem och skickar dem till nordligaste Norge med ett speciellt uppdrag.

”Det finns en aspekt i den här krisen som vi inte förstår oss på än” säger Zeke mitt in i handlingen och det har han alldeles rätt i. Krisen utvecklas på oväntade sätt, bland annat rör vi oss från Norra ishavet till Prag. Och vidare till andra länder.

Även om handlingarna i den här författarens böcker är storskaligt våldsamma är det inte strukturerna som dominerar, det är fortfarande karaktärsdrivna berättelser, det är stora grupper involverade men ganska få människor i strålkastarljuset, enskilda personer som kan vara återkommande men inte alla. I den nya boken finns det speciellt en ny person som verkligen lyser och det är Eszter Farkas, en relativt ung späd kvinna med ungersk bakgrund och med en alldeles speciell förmåga att analysera stora datavolymer, att se mönster som få eller inga andra kan. Trots sin relativa ungdom är hon en ledande börsmäklare hos Van de Graaff Capital i Amsterdam med ansvar för väldigt mycket pengar.

Vid kriser, till exempel stora terrordåd, påverkas marknaderna negativt, börserna rasar, många snabba aktörer spekulerar i nedgångarna vilket i sig förvärrar situationen. Det hon ser nu är att det finns aktörer som spekulerar i denna typ av nedgångar redan innan krisen inträffat. Frågan är om dessa aktörer sitter på någon särskild sorts information som ingen annan har? Eller om de till och med är ansvariga för kriserna?

När hon plöjer historiska data kan hon se att detta mönster är återkommande, skillnaden är skalan, just nu är det enormt många miljarder som satsas på en katastrof för hela den europeiska marknaden. Denna lilla kvinna blir en anonym härförare i försvarskriget på börsmarknaderna och en karaktär som vi verkligen älskar. Så småningom får hon en del hjälp.

Vi har alltid importerat ord och uttryck till svenskan från andra länder. Källorna har varierat över tid men från 1950-tal och framåt dominerar engelskan stort, anglicismerna blir allt fler på gott och ont. Det som ofta skapar problem är när vi tvingar in engelska ord i svenska böjningsmönster. Att ”orange” konkurrerat ut ”brandgul” är inget större problem, så länge vi betraktar ”orange” som oböjligt är det fortfarande rätt problemfritt, men när det, som här, dyker upp ”orangea” eller andra böjningar gör det ont i ögonen, det är estetiskt motbjudande.

Ovan använde jag ordet ”börsmäklare” men det ordet använder inte författaren, han skriver i ställer ”trader”. Jag förstår inte varför, i en grundform, obestämd singular, kan det ändå fungera men när det till exempel dyker upp en böjning som ”tradarna” tänker vi läsare på ett antal stora transportfordon, inte på ”börsmäklarna”. Och här finns fler exempel som ”en trade” och ”trades” i stället för ”en affär” och ”affärer”. Vad jag tycker om det? Spöstraff skulle kanske vara lämpligt? Någonting syns på ”reel efter reel efter reel efter reel.” Bara för att Meta namnger filmklipp som ”reel” behöver vi inte nödvändigtvis lyda ett USA-baserat mediebolag.

Det finns en del andra språkproblem som ”fjorden blåste friskt”, det kanske blåser friskt på fjorden men fjordar kan inte blåsa. Och närliggande ”hon susade sött” där jag inte riktigt vet om en vind kan vara söt, ”snusade” fungerar bättre om man vill beskriva en kvinna som sover sött. En man är ”bred som en bjässe” vilket känns som gränsande till en tautologi, ”bred som en lagårdsdörr” är det vanligaste uttrycket, men ”bjässe” kan naturligtvis också ersättas av något annat fysiskt substantiv vars bredd alla inser. En man står med ”nyduschat mörkblont hår i ögonen”. Varför då? Är det inte bättre att han har håret på huvudet?

Men det här gnället drunknar ändå i svallvågorna av beundran för det Jacob Lindfors åstadkommer. Storartad underhållning med stark förankring i verkligheten. En grundläggande tes som den nya serien driver handlar om att länderna i Europa måste fortsätta att stärka samarbetet inom många områden, katastroferna i främst USA och Ryssland gör detta helt nödvändigt. Och det har han ju alldeles rätt i.

Författaren

Jacob Lindfors är född 1988, uppväxt i Botkyrka och är i dag bosatt i Strängnäs tillsammans med sambo och två söner. Efter gymnasiet blev det militärtjänst i Boden och sedan universitetsstudier i Umeå och Uppsala med statsvetenskap som huvudämne och en huvudsaklig inriktning mot freds- och konfliktstudier vilket resulterade i en kandidatexamen i Uppsala. Under och efter studierna kom en del olika jobb med inriktning på marknads- och omvärldsanalys, bland annat för Unicef. 2013-2016 arbetade han som politisk sekreterare för Moderaterna i Riksdagen inom olika politikområden, bland annat säkerhetspolitik, bostadspolitik, arbetsmarknad och integration. Efter det har han arbetat som omvärldsanalytiker för AFA Försäkring, bland annat med arbetsmarknad, hälsa och hållbarhet, digitalisering och framtidstrender.

Han har alltid velat skriva skönlitterärt och debuterade med Vinterpacket 2021, Sidenvägen kom 2022, Järnviljan 2023 och avslutande Eftervintern 2034. Serien såldes till några andra länder och en TV-serie baserad på böckerna planeras.

Med De laglösas stig startade han förra året serien Projekt Atlas och här introducerar han bland annat en polisiär specialstyrka som arbetar med brottslighet över nationsgränserna. Den andra delen Skyttarnas dans handlar om storskalig internationell terrorism där hela Europa utmanas.

Anders Kapp, 2026-06-11

Bokfakta

• Titel: Skyttarnas dans.
• Författare: Jacob Lindfors.
• Utgivningsdag: 2026-06-11.
• Förlag: Norstedts.
• Antal sidor: 405.

Länkar till mer information

• Kapprakt om De laglösas stig.
• Kapprakt om Eftervintern.
• Kapprakt om Järnviljan.
• Kapprakt om Sidenvägen.
• Kapprakt om Vinterpacket.
• Läs vad andra skriver om boken.