49: ”Har du en brevduva att låna mig? / Nej, men du kan ta min budget.” Det är en riktigt rolig ordvits och sådana är det gott om i Isabella Nilssons Augustnominerade bok Tomhet och ömhet; på sidorna finns hundra fragment av olika slag, en del är bara någon rad och en del några sidor. Innehållsligt återkommande är utöver ordvitsarna en relation med en gift man, relationer till verkligheten, ensamhet, tomhet, förtvivlan, litterära funderingar, absurditeter, parafraser, pastischer och roligt rimmade verser. Det här är en författare som verkar skriva hela tiden, har alltid anteckningsblocket med sig för att direkt kunna skriva ner vad som än dyker upp i tankarna. Det är sannolikt en bra idé, den som tränar väldigt mycket blir sannolikt bättre, oavsett vad det handlar om, men alla nedskrivna tankar kanske inte behöver publiceras? Bland de hundra textstyckena finns pärlor men alla är det inte. Ytterligare en ordvits, nu från stycke 47: ”Du är författare. Du vill inte bli omtyckt, du vill bli omtryckt.” Att döma av den nya omslagsbilden hos förlaget verkar det som att Tomhet och ömhet verkligen blivit omtryckt efter nomineringen och det är väl bara att gratulera författaren till det.

Redan i fragment 5 kommer en del filosofiska funderingar där författaren konstaterar att ”Alla visdomsläror värda namnet har kommit fram till samma sak: allt är tomhet, idel tomhet och jaget en fiktion.” Hon menar att det bara finns två sätt att förhålla sig till detta. Den ena handlar om att ”sluta spela med, sluta upprätthålla fiktionen, och bli en existentiell slacker. Detta kallas för kynism.” Den andra vägen kallas ”esteticism – eller romantik om man så vill – och går tvärt om ut på att bejaka illusionen, bejaka berättandet, göra livet till ett konstverk, göra livet till litteratur.”

Hon kommer också fram till en slutsats: ”Eftersom kynikerna främst är kända för att slarva med hygienen, bo i tunnor och vara allmänt douchiga har jag hittills känt mig mer manad att pröva esteternas livshållning. En stor del av en estets uppdrag går ut på att omvandla tyngd till lätthet.”

Referensen till tunnorna är kul, den mest kända företrädaren för kynikerna är sannolikt filosofen Diogenes från grekisk antik som sades leva just i en tunna, slarvade också med hygienen, luktade illa. Han kallades ibland hunden vilket är ursprunget till lärans beteckning, kynism kommer ur det grekiska ordet för hund (etymologiskt är det också en stam för cynism).

Det här säger en hel del om författarens metod, hur hon medvetet uttrycker för henne viktiga saker på tramsiga och förenklade sätt, en sorts lek med allvaret. Samtidigt säger det också något annat: hur man kan förhålla sig till tillvarons tomhet är en stor fråga som hon hela tiden återkommer till. Från fragment 15: ”Det är bara jag och tomheten här. Frågan fortsätter hemsöka mig: vem övergav vem? Är det jag som flyr verkligheten eller verkligheten som flyr mig? Är det jag, eller kanske snarare verkligheten, som lider av ett otryggt anknytningsmönster?”

Tomheten är också existensens ensamhet och förtvivlan som hon återkommer till på flera sätt, bland annat dikten Ménage à trois i fragment 19: ”du tar min ensamhet i handen, / jag släpper mitt grepp och låter er gå. du tar min ensamhet i famnen / jag vänder mig bort / och lämnar er så”

Ibland är hon otroligt smart som i fragment 19 där hon funderar på vad hon ska ge till sin kärlek; ”vad ger man till mannen som redan förstört allt”. Hon bestämmer sig: ”jag lägger band på min förtvivlan” och går ut för att köpa vackra band till ett fint paket.

Men ibland blir det mest bara en snygg formulering: ”Tomheten är kort sagt inte tom, utan tvärt om fylld med verklighetens frånvaro.”

Jag har nog någon gång skrivit att sprickorna från Leonard Cohens Anthem måste vara författarnas favoritreferens nummer ett, men nu har jag så många gånger stött på den danska poeten Ingrid Christensens Alfabet, även i den här boken. Det förras popularitet förstår jag, men inte riktigt den senares.

En annan av textens många författarreferenser går till Franz Kafka och jag kom att tänka på något jag läst om honom. Under sitt alltför korta liv var han tydligen också en författare som skrev otroligt mycket; det mesta i tillvaron gav upphov till nedskrivna tankar. Däremot publicerade han väldigt litet, han lämnade efter sig stora mängder ofullbordade manus med strikta order till vännen Max Brod att bränna upp allt efter hans död. Men det gjorde han inte, det mesta har publicerats efter Kafkas död, en del svenska översättningar samlades för några år sedan i en bok med titeln Noveller. Visst finns också där pärlor men det finns också sådant som uppenbarligen bara är skrivövningar som aldrig borde ha publicerats.

Isabella Nilsson reflekterar över frågan i en del av stycke 14: ”Återkommande drabbas jag av djupt självförakt, inte inför att vara en skrivande hasselmus, men inför att vara en skrivande hasselmus som visar andra hasselmöss vad jag skrivit. Det äcklar mig att vara så behövande. Varför har jag gjort mitt skrivande beroende av en publik?”

En kul grej är att förlaget erbjuder ett paketpris för boken tillsammans med en speciell bokkeps.

Mycket är roligt, mycket är tänkvärt men jag kan inte tänka mig den här boken som vinnare av Augustpriset 2025.

Författaren

Isabella Nilsson, född 1989, är författare och översättare. Hon har tidigare kommit ut med sjukdomsskildringen Nonsensprinsessans dagbok (2018), nonsenspoetiken Vårt behov av vers (2020), den Nietzcheinspirerade essäboken En bok för Ingen (2022) och Lewis Carroll-uppslagsboken A som i Alice (tillsammans med Jonas Ellerström, 2021). Hon har översatt bland andra Dorothy Parker, Merwyn Peake och Emily Brontë. Både Nonsensprinsessans dagbok och En bok för Ingen nominerades till Nordiska rådets litteraturpris. Hon har också, tillsammans med illustratören Marika Maijala, kommit ut med barnboken Ivars tomrum 2024.

Anders Kapp, 2025-10-25

Bokfakta

• Titel: Tomhet och ömhet.
• Författare: Isabella Nilsson.
• Utgivningsdag: 2025-03-22.
• Förlag: Ellerströms.
• Antal sidor: 160.

Länkar till mer information

• Kapprakt om Augustpriset.
• Kapprakt om Noveller av Franz Kafka.
• Läs vad andra skriver om boken.