Kommer du ihåg Guy Montag? Brandmannen som inte skulle släcka bränder utan starta dem i Ray Bradburys Fahrenheit 497 från 1953, han skulle radera ut informations- och yttrandefriheten genom att elda upp alla böcker. På sätt och vis reinkarneras han i Hélène Gullbergs nya Mästaren, fjärde delen i hennes Majjaserie; hon har inspirerats av klassiker tidigare, Pygmalion i ettan till exempel, men har nog aldrig varit så politisk förut, alltså riktig politik, inte partipolitik, de här rättigheterna är helt avgörande för väl fungerande samhällen. Här hotas inte dessa rättigheter av brandmanspyromaner utan på andra sätt, inte heller står litteraturen ensam i centrum utan även olika former av bildkonst men principerna är desamma. Efter en motig inledning slutade läsningen på topp, Hélène Gullberg har skapat sin egen nisch inom genren och hon är riktigt bra.

Inledningen blev faktiskt rätt dramatisk för mig; nu i september kommer det ut massor av nya böcker vilket ställer högre krav på prioritering än under andra delar av året, jag måste hoppa över många titlar men vilka? Eftersom jag läst och skrivit om de tre första delarna i den här serien är det ganska rimligt att hoppa över fyran. Men å andra sidan brukar hon göra mig på gott humör så med ett leende öppnade jag ändå Mästaren. Men leendet försvann direkt, en olycklig nyhet i fyran är att hon belastat de första sidorna med ett långt kursivt avsnitt. Boken var en sekund från ratashögen men i stället valde jag att helt enkelt hoppa över dessa sidor; om författaren ansträngt sig för att göra den texten svårläst kan den rimligen inte innehålla något viktigt.

Centralt i denna berättelse är det konstverk som illustreras på omslaget, en dödskalle med guld och rubiner. Upphovsman är unge men redan kände och efterfrågade konstnären Fabian Staaf; han är tjugotre, går fortfarande på privata Eugenska konstskolan och det nya verket ska visas första gången på den examensutställning som skolan snart arrangerar. Därefter ska verket säljas via Wallius auktionshus. Fabian diskuterar detta på ett möte med Wallius chefsintendent Charlotte Mörner och seriens huvudperson, den mycket udda antikexperten Majja Skog. Fabian förvarar verket i sin ateljé på Drottningholm vilket inte är så säkert, bara guldet och rubinerna är värda mycket pengar.

De kommer överens om att flytta verket till Wallius som kan erbjuda mycket tryggare förvaring. Majja ska hämta dödskallen samma kväll, för att höja säkerheten för transporten tar hon med sig seriens andra huvudperson, kriminalinspektör Karin Klinga, de två har under seriens gång blivit en sorts vänner.

När de kommer till huset på Drottningholm hör de någon speciell jazzmusik på mycket hög volym. Dörren är öppen, de går in och hittar Fabian Staaf död, han sitter med ett skotthål i pannan och den gyllene dödskallen i knät.

Vi lär känna människorna i Fabians närmaste omgivning. Han kommer från en minst sagt fin familj, pappa Henrik Staaf utgör solid överklass, stenrik, bland mycket annat ordförande för Eugenska konstskolan, tidigare riksmarskalk med nära relationer till kungahuset, det är tack vare dessa kontakter som sonen fått tillgång till ateljén på kunglig mark på Djurgården. Föräldrarna är skilda och mamma Maria har gift om sig med en ännu rikare man, hon bor i ett palats i Milano dit Majja så småningom tar sig. Rolf Harg är konstolans rektor, han var också Fabians handledare med en enormt överdriven uppfattning om sin egen betydelse. Julia Stridh var kursare med Fabian, de två hade en mycket nära vänskapsrelation och gjorde mycket tillsammans, Julia ville möjligen mer med relationen men inte Fabian, han levde bara för konsten.

En av hypoteserna Karin och hennes kolleger arbetar med är att Fabians död i sig skulle kunna vara ett konstverk, ett performanceverk, en hypotes som öppnar för en intressant exposé över samtidskonst.

Karin Klinga har ett förhållande på jobbet, hon och åklagare Carl Silver försöker ändå undvika att demonstrera sina ömsesidiga känslor på arbetsplatsen. Sexet är fantastiskt, han är på fler sätt än så underbar, men ändå är det något som skaver för Karin. I alla parförhållanden måste man kanske i någon mån anpassa sig till varandra, och författaren gestaltar väl problematiken med dessa anpassningar.

En annan viktig bihistoria handlar om Charlotte Mörner, chefsintendent för auktionshuset, en riktigt fin dam och den enda som accepterade konstiga Majja när hon kom dit i trettioårsåldern. Det har gått ett antal år sedan dess, fler i fiktionen än i verkligheten, och även om de flesta numera respekterar Majja, de vet att hon är bäst av dem, så är det ändå fortfarande Charlotte som är viktigast för henne. När Charlotte blir sjuk blir Majja förtvivlad, hon måste göra något vilket blir en fin och berörande berättelse.

Så vart tog det där temat om informations- och yttrandefrihet vägen? Det dyker upp på olika sätt. Vi får till exempel en parallell biberättelse som är historisk, i återkommande kapitel från 1995 får vi följa Majja när hon är tio år. (Då är Majja sedan två år adept hos den stormrika redaren och passionerade samlaren Sten Hammar vilket inte framgår alls här?)

Hon är en tjej med speciella intressen, bland annat läser hon väldigt mycket vilket naturligtvis inte är socialt accepterat av hennes klasskamrater, inte heller att hon är mycket smartare än de andra, en del killar djävlas med henne, värst blir det när de river sönder hennes viktigaste ägodel, en del av Shakespeares samlade verk. Visst, våld kan hon från sin hemmiljö, hon kan slå ner killarna men det fungerar inte heller. Det är en bra biberättelse, specifikt om Majja, men också generellt om skolmiljöer vars normsystem kan vara väldigt förtryckande, motsatser till de viktiga friheterna och därmed även motståndare till olikhet och mångfald.

Jag tror många inser att det har gått illa för skolan sedan New public management introducerades på åttiotalet, men få vet nog hur katastrofalt det är; allt färre klarar av de allt smalare likhetsnormerna, det i särklass största gymnasieprogrammet utgörs numera av den fjärdedel av eleverna som inte klarar grundskolan och det är ett i huvudsak ”vitt program”. Nyanlända går ett annat gymnasieprogram med fokus på svenskan, när det gäller övriga ämnen klarar de sig normalt rätt bra.

Majja träffar på en vettig lärare som bland mycket annat lär henne mer om läsandets teknik. Om jag blev sur på författaren i inledningen så blir jag riktigt glad här, många gånger har jag skrivit om att likheterna mellan ett talat språk och ett läst skriftspråk är mycket mindre än de flesta föreställer sig, nästan obefintliga när man väl lärt sig läsa, och det här formulerar författaren riktigt elegant.

Hoten mot informations- och yttrandefriheterna kommer in på fler sätt än så men det blir för spoiligt att beskriva; på vägen får vi dock lära oss mer om Entartete Kunst (urartad konst), ett nazistiskt begrepp och dessutom namnet på en utställning som hölls i München 1937.

Jag avslutade läsningen på gott humör, författarens kärlek till de berättelser som olika konstföremål förmedlar är smittande och det är rätt underbart att umgås med Majja några timmar. Det är gången finns här också ett tema som är riktigt viktigt i vår samtid.

Författaren

Hélène Gullberg är född 1976 och bosatt i Bromma i Stockholm. Hon är konsthistoriker med Nationalmuseum som arbetsplats. Hon har tidigare varit föremålsexpert på Bukowskis och Stockholms Auktionsverk och arbetat många år som intendent på Kungliga slottet. Hon har även medverkat i program som Historieätarna (SVT) och Drottningarna (TV4) samt är medförfattare till Kungliga Parker – Människor och berättelser (2019). Hon är även en populär föredragshållare som älskar att berätta om historia, människor och föremål på ett medryckande sätt.

Hösten 2020 debuterade hon skönlitterärt med Den konserverade änkan, en historisk roman om kärlek, möbelkonst och kvinnor under gustaviansk tid. 2023 spänningsdebuterade hon med Adepten där hon introducerade mycket speciella antikexperten Majja Skog och kriminalinspektör Karin Klinga. Boken nominerades till Årets debut av Svenska Deckarakademin och såldes till flera andra länder. Vi har nu kommit fram till seriens fjärde del Mästaren.

Anders Kapp, 2026-09-21

Bokfakta

• Titel: Mästaren.
• Författare: Hélène Gullberg.
• Utgivningsdag: 2026-09-15.
• Förlag: Bazar.
• Antal sidor: 380.

Länkar till mer information

• Kapprakt om Specialisten.
• Kapprakt om Novisen.
• Kapprakt om Adepten.
• Läs vad andra skriver om boken.