Efter 1959 och 1979 följer logiskt 1999, tredje delen i Helena von Zweigbergks familjekrönika och romansvit Drömmar om frihet. Kanske är det en avslutning, har sett den beskrivas som en nittonhundratalshistoria, men det borde kunna fungera med en 2019 också; Ingrid som är svitens huvudperson (utan att dominera) skulle då vara åttiosex med spännande perspektiv på stora delar av vår moderna historia. För det är en av svitens storheter; det personliga berättandet om den nära världen som samtidigt ger insikter om generella samhällsförändringar i den stora världen. Den andra styrkepositionen handlar om skildrandet av mänskliga relationer där författaren är en stjärna vilket hon bevisat sedan länge. I den nya boken handlar det en hel del om relationerna mellan föräldrar och deras vuxna barn, bland annat får vi följa en terapigrupp där Ingrid och andra diskuterar olika problem i dessa relationer. Återkommande i serien är levande och insiktsfulla skildringar av konflikterna mellan den person vi vill vara, den person vi tror oss vara och den person vi framträder som för andra. Underbar läsning.

Bakgrund: Ingrid är född 1933 och växte upp i Jönköping. Som nittonåring flyttade hon till Stockholm för att läsa till lärare. Hon går in i ett förhållande med fjorton år äldre Istvan Farkas, fysiker från Ungern som flytt oroligheterna där. De gifter sig och får sonen Tom 1954. 1957 dör Istvan i en bilolycka, Ingrid blir en ung änka men klarar sig rätt bra som ensamstående mamma. 1959 träffar hon Georg Lund, en ung ambitiös journalist uppväxt i Linköping som hamnat i Stockholm sedan han fått anställning på Svenska Dagbladet. De blir ett par, gifter sig och får dottern Johanna. Georg får ett jobb på Kvällsposten i Malmö och rätt motvilligt flyttar Ingrid med honom dit. Äktenskapet varar inte så länge, Georg träffar Majken på jobbet, det blir en skilsmässa och Ingrid flyttar med barnen tillbaka till Stockholm. Ingrid är åter ensamstående mamma, tycker att livet fungerar bra (visar sig senare att särskilt Tom har en helt annan bild).

1979 ska Johanna just avsluta gymnasiet, hon bor fortfarande kvar hemma hos mamma i trean på Jungfrugatan i centrala Stockholm. Tom har flyttat hemifrån men inte så långt; Ingrid har lyckats fixa en liten etta åt honom längst ner i samma trappuppgång. Ingrid får en ny kollega på skolan där hon arbetar. Det är fjorton år yngre Torkel, de två inleder ett passionerat förhållande, han har snart flyttat in hos henne, de blir sambos, han blir någon sorts styvpappa till barnen. Det slutar illa och Ingrid bestämmer sig för att det får vara slut med män i hennes liv.

Tom kommer knappast ihåg sin pappa Istvan, den fadersfigur han haft i sitt liv är framför allt Georg, de träffas fortfarande regelbundet, och kanske är det därför som han också blev journalist. Men han tänker ändå en hel del på sin biologiska pappa och på sin ungerska släkt. En gång åkte han till Budapest för att träffa sin släkt men det gav inte så mycket. Däremot träffade han unga och vackra Ezter vilket resulterade i en graviditet och dottern Cintia. Ezter har alltid varit tydlig med att det är hennes dotter, att han inte ska lägga sig i, men han har ändå hälsat på dem regelbundet, länge ett par gånger om året, han ville hålla en kontakt, lära dottern lite svenska.

När han träffade Ezter var han redan tillsammans med Nina i Stockholm och under ett par år höll han Ezter och Cintia hemliga för henne. Även om det var rätt länge sedan är det fortfarande en tagg i deras förhållande. De har sonen Oscar som 1999 är fem år gammal, Nina arbetar som barnmorska på Södersjukhuset.

Tom får ett brev Ezter som nu flyttat till Berlin med nya mannen Max. Hon vill att Tom ska komma dit för att diskutera situationen för dottern som nu är tonåring. Det var nu ett par år sedan han senast träffade Cintia, han vet inte alls vad det handlar om men han åker till Berlin. Det hela resulterar i att Cintia flyttar till honom i Stockholm, en utmaning på många olika sätt. Inte minst blir det prövande för Nina och här finns flera intressanta tankar i texten. På sätt och vis är karaktärerna Nina och Georg rätt lika varandra, de har bägge mycket starka föreställningar om vilken sorts människor de vill vara och blir frustrerade när de inte klarar av att leva upp till dessa förväntningar. Ett bland många exempel på hur författaren skickligt gestaltar mänskliga problem av olika slag.

Mamma Ingrid har inte haft någon kontakt alls med Tom under flera år vilket är väldigt smärtsamt för henne. Det hela utlöstes av att Oscar försvann på Skansen när han var där tillsammans med sin farmor. Det hela gick bra, han hittades rätt snabbt igen, men Tom blev arg på sin mamma, tyckte att hon var oansvarig: ”Det är något allvarligt jävla fel på dig.” Det visar sig så småningom handla om en mycket större fråga: Tom har i hela sitt liv upplevt ett utanförskap som för honom härstammar från pappa Istvans död när han var tre år och han menar att detta utanförskap är mammans fel.

Tom tänker mycket kring detta, inte minst i samband med den förändrade relationen till Cintia: ”Hon ska inte behöva vara den främling bland andra som han själv känt sig som.”

Ingrid har en viss kontakt med dottern även om hon inte sällan blir trött och arg på hennes tvärsäkra påståenden om allt möjligt, Johannas yrkesroll som psykolog märks ofta tydligt. Det skulle inte falla Ingrid in att visa upp denna irritation, tvärt om håller hon alltid med, säger inte ifrån om någonting, vill inte förlora kontakten med dottern också. Jag kan tycka att författaren väl mycket skriver fram Ingrid som en mespropp, hon är ju egentligen en rätt stark kvinna.

Det är på Johannas initiativ som Ingrid accepterar att gå i terapi. Terapeuten Gunnel har flera personer med likartade svårigheter: problematisk eller förlorad kontakt med vuxna barn. Hon tar initiativ till en grupp som gemensamt ska försöka bearbeta dessa frågor vilket är ett smart drag av författaren. Vi får delta i gruppens möten, lära känna medlemmarna, och denna väg får författaren möjlighet att skriva fram olika varianter på dessa problem: hur de uppstått, hur de möjligen kan bearbetas samt olika förhållningssätt till situationen.

Här finns massor av tankar om livet som jag tycker är spännande. Ta känslan av att längta efter något. När detta något uppnås uppstår inte alltid bara glädje, här finns också en förlust; längtan är i sig en stark drivkraft i livet och nu finns just denna kraft inte kvar längre.

En del av förklaringen till min stora läsglädje är att jag är jämnårig med Tom; jag kommer kanske inte ihåg jättemycket från 1959, var bara fem år då, men 1979 och 1999 är mycket levande för mig; 1979 föddes mitt näst äldsta barn och vi flyttade från Göteborg till Borås, 1999 var mitt yngsta barn fem år och vi flyttade till ett nytt hus i Sundsvall. Jag kan alltså med trovärdighet påstå att författaren gör en fantastisk insats när det gäller att skiva fram dessa olika tider, inte bara när det gäller miljöer och artefakter utan också när det gäller förhållningssätt och tidsanda under dessa olika perioder.

Jag hoppas det blir en 2019 också men om det inte blir så är jag tacksam över denna trilogi.

Författaren

Helena von Zweigbergk är född 1959 i Stockholm och är författare, journalist, radioprofil och programledare. Hon debuterade som författare 1994 med en reportagebok om prostitution som hon skrev tillsammans med Cecilia Bodström, Priset man betalar för att slippa kärlek. Skönlitterärt debuterade hon 2001 och då både med en barnbok, Måste vara en prinsessa, och med Det Gud inte såg, första delen i en spänningsserie med fängelseprästen Ingrid som huvudperson. Totalt har hon kommit ut med ett tjugotal böcker av olika karaktär, några av dem har också översatts till andra språk. 2022 kom första delen i romansviten Drömmar om frihet som nu möjligen avslutats med sin tredje del.

Anders Kapp, 2026-03-25

Bokfakta

• Titel: 1999: Tom och Ingrid – om att hitta hem.
• Författare: Helena von Zweigbergk.
• Utgivningsdag: 2026-03-04.
• Förlag: Norstedts.
• Antal sidor: 394.

Länkar till mer information

• Kapprakt om 1979: Johanna och Ingrid – ett familjedrama.
• Kapprakt om 1959: Ingrid och Georg – en kärlekshistoria.
• Kapprakt om Totalskada.
• Kapprakt om Än klappar hjärtan.
• Läs vad andra skriver om boken.