Hannah A Helseth debuterade 2024 med spänningsromanen Dalens djup förlagd till norska Østerdalen, ett område där hon tillbringade en hel del av sin uppväxt. Året därpå kom uppföljaren Nordanvind men nu har hon flyttat hem till Värmland med Mordet på Raggarkungen, starten på nya serien Brottsplats Värmland. Här finns mycket som skapar läsglädje, inte minst djupdykningen i resterna av raggarkulturen; jag har alltid undrat över hur organiserat fordonsintresse kan gå i så olika riktningar, när det handlar om vissa typer av motorcyklar har det inte sällan kombinerats med grov kriminalitet vilket aldrig inträffade på samma sätt med raggarnas gemensamma intresse för gamla amerikanska bilar som bara var stökig och rebellisk på rätt måttlig nivå. Vi får också intressant läsning om klasskillnader delvis illustrerad av två mycket olika förortskommuner till Karlstad; gräddhyllornas Hammarö i söder och motsatsernas Kil i nordväst. Delvis också illustrerad av konflikterna inom huvudpersonen som dels är trettioåriga polisen Amanda Löf i berättelsens nutid, dels raggarbruden Mändy i sin uppväxt. En riktigt läsvärd huvudperson, smart och tuff med mycket i bagaget. Här finns också en del språkliga egenheter som inte gläder mig alls.

Prologen startar sex år tidigare när vi träffar då tjugofyraåriga Amanda, med två månader kvar på sin aspirantutbildning som polis i Karlstad, och hennes storebror Johan. Han försöker ta sig ur kriminalitet, har ett sista parti narkotika som han måste sälja, sedan ska han vara fri. Det är i alla fall vad han lovar syrran. Hon är orolig, hon vet vem köparen är, Jarek Tulic är farlig, går inte att lita på. Johan ska träffa Jarek vid en bro över älven mitt i natten, Amanda håller koll, gömd bakom ett buskage en bit bort med ett vapen som hon lånat av Johan. Efter en stunds samtal mellan männen ser hon hur Johan lämnar över ett paket men sedan tar Jarek fram ett vapen. Amanda drar sin pistol och rör sig mot männen när hon blir beskjuten bakifrån, hon snurrar runt, ser mannen som missat henne men  hon missar inte. Hon snurrar runt igen och skjuter även Jarek.

Hon har dödat två män, en hemlighet som hon och hennes bror delar. Syskonen lämnar platsen åt olika håll, Johan tar med sig vapnet och slänger det i en tjärn. Senare hittas vapnet av dykare, det finns spår av Johan och han döms så småningom till tio års fängelse för dråp och olaga vapeninnehav med chans till villkorlig frigivning efter sex år. Något som han också får.

I berättelsens nutid träffar vi Amanda på Nöjespalatset i Karlstad en lördagskväll i november; efter ett shotrace med gamla kompisen Kippe är hon riktigt full, har svårt att gå när lokalen stänger vid två på natten. Hon försöker ändå ta sig hemåt när hon hör ett rop: ”Mändy, visst fan är det du!” Det är Raggarkungen själv som är ute på en nostalgitur med Bira vid sin sida samt Lilly och Pussy i baksätet, alla nära vänner till henne men vänner som hon inte träffat på länge. De kör henne hem. Det är sista gången hon träffar Raggarkungen, någonsin.

På söndagsmorgonen blir hon väckt av chefen, Lennart ”Sheriffen” Larsson, som beordrar henne att komma in direkt. Hon är ruskigt bakfull, det finns inte en chans att hon ska kunna köra in till polishuset, hon har inget annat val än att ringa till jämnåriga kollegan Tom Lancelot för att be om hjälp, han kanske kan hämta upp henne på vägen.

När kollegerna är samlade berättar chefen att de fått in ett larm tidigare på morgonen, någon hade hittat en död kropp i en bil på en parkeringsplats i Kil, uppenbarligen mördad, skuren i halsen. Amanda kommer från området så chefen frågar om hon känner offret som identifierats som Tobias Bergström. Någon sådan känner hon inte men när en bild på honom visas upp inser hon att det är Raggarkungen. Hon borde inte delta i utredningen men hon berättar inte hur nära vänner de varit och absolut inte att de också haft ett förhållande under en period.

Hon berättar däremot att hon träffat honom föregående natt tillsammans med Bira, Benny Boman, Lilly, Lisa Andersson, och Pussy, Paulina Jovanov, bägge tjejerna var Amandas klasskamrater på högstadiet i Kil.

Amanda är glad över att hon får ta fallet även om hon inte tycker om beslutet att Tom ska vara hennes partner. ”Tom var en överklasskit från Hammarö … Han pratade gärna om sin framgångsrika pappa som var chefsåklagare i Karlstad och sin mamma som var högt uppsatt chef för ett stort företag …”

De åker naturligtvis till Kil, Amandas uppväxtplats som hon sällan besöker numera. Hennes alkoholiserade mamma dog redan när hon var sexton men hennes pappa Bengt lever fortfarande. Han gick ner sig ännu mer efter mammans död, förlorade jobbet, tvingades sälja huset och bor nu i en liten lägenhet i centrala Kil. Han är paranoid och bitter, hon vill inte gärna hälsa på honom men gör det ändå ibland.

Efter en hel del förhör i Kil avslutar Amanda söndagen hemma i sin älskade tvåa på Herrhagen i Karlstad som hon slitit hårt för att kunna köpa. Hon ringer efter Marcus och han kommer över. Han är inte hennes pojkvän men de knullar. ”Det är det hon behövde, inte en massa dravel om vad hon kände. Hur svårt kan det vara att förstå.”

Utredningen rullar på och på vägen dyker det upp olika teorier som en tänkbar penningtvätt, möjlig osämja med Grumsraggare, något inbrott i Kungens garage och en hel del annat.

Tom börjar oförklarligt försvinna då och då, det visar sig att han genomför egna förhör med en del av Amandas gamla vänner och det verkar som om han är mer intresserad av att undersöka henne, hennes bror och händelserna för sex år sedan än att undersöka mordet på Raggarkungen.

Det är en rapp och intelligent berättelse med många oväntade vändningar på vägen mot en oväntad upplösning och en cliffhanger som tydligt pekar mot nästa bok.

Det finns en del märkliga språkliga detaljer som jag inte känner igen från debuten. Hon skriver begränsa i stället för begränsade, gissa i stället för gissade, fasan i stället för fasaden, hälsa i stället för hälsade, korsa i stället för korsade, kört i stället för körde, missa i stället för missade, nån i stället för någon, passa i stället för passade, pausa i stället för pausade, platsa i stället för platsade, va i stället för vara, visa i stället för visade, än mig i stället för än jag.

Det finns säkert fler exempel. Omfattningen är så stor att det inte kan handla om rena korrekturfel, det måste vara avsiktligt. Delvis handlar det om en ljudhärmande stavning, vilket innebär att felen inte märks vid en uppläsning, men det är inte konsekvent; när människor till exempel säger fasan menar de en fågel eller stark rädsla, vilket framgår av betoning och sammanhang, men jag har aldrig hör någon säga fasan och avse ytan på ett hus.

Jag har stött på en hel del personer genom åren som argumenterar för olika former av ljudhärmande stavningsreformer men aldrig blivit övertygad. Argumenten missar alltid de fundamentala skillnaderna mellan text och ljud; text går inte till ljud och ljud går inte till text, i bägge fallen går tanken direkt till det som texten respektive ljudet avser. Och i den här texten innebär alla stavfel att rörelsen från texten till det som texten avser försvåras, stavfelen är störande för alla läsare, säkert även för Fredde Granberg som tydligen ansvarar för ljudversionen.

Författaren

Hannah A Helseth är född 1987 och uppväxt i Karlstad. Hon jobbar som grafisk designer och är numera bosatt på Hammarö, söder om Karlstad, med man, barn, hundar och katter. Hon debuterade 2024 som författare med deckaren Dalens djup, den första delen i serien Fallen i Østerdalen. 2025 kom uppföljaren Nordanvind. Därefter skiftar hon fokus från de norska fjällen till sitt kära Värmland. Mordet på Raggarkungen är den första delen i serien Brottsplats Värmland.

Anders Kapp, 2026-05-04

Bokfakta

• Titel: Mordet på Raggarkungen.
• Författare: Hannah A Helseth.
• Utgivningsdag: 2026-04-09.
• Förlag: Gyldendal Astra.
• Antal sidor: 288.

Länkar till mer information

• Kapprakt om Dalens djup.
• Läs vad andra skriver om boken.