Pennan är mäktigare än svärdet, ett välkänt uttryck, men är det sant? Håkan Nesser och hans fru förlorade mot övermakten, dömdes i hovrätten mot sitt nekande till fängelse för skattebrott, och nu är det pay-back-time, i nya Domino går det illa för hans vedersakare, det här är ett lustmord på dem. Naturligtvis är det ingen dokumentär text, det skulle bara bli tråkigt, romanens form är sedan mycket länge hans hemmaplan och här får vi återvända till Maardam med omnejd, den miljö han skapade för serien med kriminalkommissarie Van Veeteren i huvudrollen. Undertiteln är Dåren, domaren och den välkammade mannen från pirayaministeriet – här heter Skatteverket Revenuen men kallas i folkmun för just Pirayaministeriet, de ledande utredarna tävlar i hemlighet om vilken som kan plåga flest människor till självmord, ett inslag som nog kan ses som ett övertramp i en annars mycket underhållande text.

Det verkliga skeendet tänker jag inte gå in på, de flesta har säkert läst om det utdragna förloppet och annars är det lätt att söka på. Fiktionens skeende skiljer sig mycket från det verkliga vilket är ett klokt drag.

I upptakten finns vi i Rimbork 2025, en stad som ligger ett trettiotal mil från Maardam, och dit kommer en kvinna som kallar sig Judith Rejn, det är trettio år sedan hon var här senast, hon ljuger när hon säger till folk att hon är här för första gången, hon tror knappast att någon kommer att känna igen henne, men hon har fel. Hon besöker biblioteket, hon läser på om ett fall som inträffade i september 1995, fyra döda i en mordbrand, hon har i uppdrag att skriva några artiklar om det gamla fallet.

1995 får vi träffa Claus Meijskens, mycket respekterad grundskolerektor i Rimbork, han grips misstänkt för grov våldtäkt mot minderårig. Senare kommer han att erkänna sig skyldig till mordbranden, han har själv svåra brännskador, han döms till livstids fängelse för dådet. Rimbork har landets ledande högsäkerhetsanstalt och där sitter han fortfarande, trettio år senare, sjuttioåtta år gammal, när en Judith Rejn kommer för att intervjua honom.

2005, tio år efter händelserna hade författaren Benjamin Tupra skrivit en dokumentärroman om fallet, Guds dåre i Rimbork blev hans stora genombrott, drygt tio miljoner ex i många länder. Boken byggde bland annat på intervjuer som han gjort med förövaren, ”Guds dåre”, i fängelset.

2019 får vi träffa Miklos Swann, familjen hette tidigare Savolki men hans pappa litteraturprofessorn hade doktorerat på Proust. Han har aldrig träffat sin mamma, hon dog samtidigt som han föddes, han växte upp med pappan som dog när Miklos var sexton. Trettio år senare bor han kvar i familjens stora vackra stenhus på Kuijverstraat i Maardam. Hans hustru Eliza lämnade honom och deras son Willy för att flytta hem till Buenos Aires. Willy var då tolv och har växt upp till en kriminell ung man som nu är inlåst på en institution. Miklos sörjer naturligtvis detta, han tycker sig ha försökt allt utan att lyckas, hans ekonomi är dessutom i botten efter olika räddningsinsatser, Willy har flera gånger hamnat i stora skulder till kriminella gäng.

Miklos själv studerade juridik och har gjort en framgångsrik domarkarriär, de som utses till domare i överrätten (hovrätten) är normalt betydligt äldre, Miklos har flera år kvar till femtio.

En av Miklos gamla gymnasiekamrater, Henry Verloren hör av sig. Miklos är ”domaren” i bokens undertitel och Henry är ”den välkammade mannen från pirayaministeriet”. Henry vill diskutera en rättssak, författaren Benjamin Tupra hade åtalats för grovt skattebrott men hade friats av en enig underrätt (tingsrätt). Åklagaren hade överklagat och målet ska upp i överrätten nästa vecka och där är Miklos ordförande.

Revenuen kan inte accepter ytterligare ett frikännande, författaren ska dömas till arton månaders fängelse och en miljon euro i straffavgift, Henry lovar Miklos hälften av pengarna. Här finns en lockande morot men Henry kommer också med en piska, diverse hot som oroar Miklos.

Mycket i behandlingen av detta fall hämtar författaren från sin egen verklighet men på ett mycket lustfyllt sätt, bland väldigt mycket annat dyker också pensionären Van Veeteren upp i ett schackparti.

Henry dyker också upp senare som rätt nybliven pensionär 2025. Han träffar en gammal gymnasievän som är förvånad över att se honom, han trodde att Henry var död, han hade sett Henrys namn på en gravsten alldeles nyligen. Det är starten på en helt vrickad men mycket underhållande historia där La Jolla också ingår, landets mest kända artist, både sångerska och skådespelerska som egentligen heter Annemarie Lander. Även hon finns på en gravsten trots att hon uppenbarligen lever.

Kriminalkommissarie Jung återvänder från historien för att ta hand om ett uppmärksammat fall; superkändisen La Jolla har blivit överfallen och vårdas nu för livshotande knivskador …

Det blir många dominobrickor som ska vändas i denna skruvade historia. Det var naturligtvis väntat att Håkan Nesser skulle slå tillbaka mot det han ser som ett övergrepp från rättsväsendet. Det kunde ha slutat illa, det kan vara svårt att i den situationen inte framstå som en patetisk rättshaverist men det gör han inte alls, det här är ett lustmord och en mycket lustfylld läsning.

Anders Kapp, 2026-09-16

Bokfakta

• Titel: Domino.
• Författare: Håkan Nesser.
• Utgivningsdag: 2026-09-15.
• Förlag: Bonniers.
• Antal sidor: 349.

Länkar till mer information

• Kapprakt om Håkan Nesser inklusive ytterliga länkar.
• Läs vad andra skriver om boken.