Jag har för mig att när det här projektet planerades 2022 så handlade det om en trilogi om Gustav Vasa och därmed skulle den nu vara slut i och med att Gustaf Skördeman idag kommer ut med den tredje delen, Tyrannen. Jag kan naturligtvis ha fel men i vilket fall som helst är det här nu ingen avslutning, det kommer fler böcker om Vasaätten, redan i denna del får vi följa delar av uppväxten för de som kommer att bli Erik XIV, Johan III, Karl IX och deras övriga syskon. Bara numreringen är en rätt rolig historia, den baseras på Johannes Magnus (bland annat ärkebiskop) verk Historia de omnibus Gothorum Sveonumque regibus som gavs ut 1554, efter hans död och sex år innan Gustav Vasa dör, som beskriver alla Sveriges kungar ända tillbaka till gammeltestamentlig tid med syftet att visa upp landets långa och ärorika historia. Trots dess nästan helt obefintliga samband med verkligheten fick verket en rätt stor betydelse. I denna regentlängd fanns redan tolv Erik så Gustav Vasas äldsta son borde bli den trettonde men eftersom det är ett oturstal valde han i stället siffran fjorton. Det är inte bara roligt, det säger också en del om maktens förhållningssätt till sanning och verklighet på denna tid, sannolikt ännu förfärligare än Trump, Putin och deras likar i dag.
Den vi idag känner till som Gustav Vasa hette inte så i sin samtid, han hette Gustav Eriksson, alltså son till Erik, beteckningen Gustav Eriksson Vasa dyker första gången upp 1618 och Gustav Vasa först 1739. Vasa är beteckningen på en ätt, inte ett efternamn, och även beteckningen på ätten är omstridd, dyker egentligen inte upp förrän på sent femtonhundratal.
Även det här är exempel på det material som Gustav Skördeman haft att arbeta med de senaste åren, historia är ingen given materia, den förändras ständigt, ofta i högsta grad uppsåtligt, och historiens logik i form av orsaker och verkningar är alltid efterhandskonstruktioner.
Den Gustav Vasa som författaren skriver fram är en förfärlig människa som ständigt ljuger och stjäl, har våldsamma vredesutbrott, tillämpar groteskt övervåld på sina fiender, både verkliga och påhittade och är självglorifierande in absurdum. Ett exempel från den nya boken är att han skriver sin egen historia, först som ett uppdrag men blir inte alls nöjd med resultatet, texten hyllar honom inte tillräckligt, så han dikterar själv i stället. Kanske överensstämmer Skördemans bild med verkligheten, det är svårt att veta, men underhållande läsning blir det, och jag är övertygad om att denna bild är sannare än den bild som fanns i historieböckerna i min uppväxt.
Redan från början av hans regenttid är han upptagen av pengar, kassan var tom när han valdes till kung 1523 och skulderna efter kriget mot Kristian II var stora. Hans stora klipp var reformationen med vars hjälp han kunde ta över mycket av kyrkans förmögenheter. Beskattningen av folket var hård, hans fogdar drev in allt som gick, inte sällan med våld. Under den senare delen av hans regenttid som den nya boken beskriver, 1536 till hans död 1560, blir han allt värre, granskar personligen räkenskaperna dagligen.
Författaren beskriver en metod som jag inte läst om tidigare; med hjälp av falska handlingar ”bevisar” han sin arvsrätt till gårdar och tar över hundratals runt om i landet.
Pengarna använder han till att stärka krigsmakten och inte minst förstärka många slott. Dessutom bygger han upp en stor personlig förmögenhet.
En viktig händelse under den här perioden är det som kom att kallas Dackefejden 1542-43, ett bondeuppror som utlöstes av allt hårdare pålagor och en allt grymmare övermakt. Det leddes av Nils Dacke, en småländsk bonde som bland annat var känd för att ha dödat en fogde. Många anslöt sig och de var till en början framgångsrika, särskilt i skogarna var de överlägsna fienden och de tog successivt kontroll över allt större områden.
Det hör började bli ett allvarligt hot mot kungamakten, särskilt när Gustav Vasa får reda på att hans fiender i Tyskland var på väg att alliera sig med Dacke för att störta honom. Författaren skildrar förloppet mycket levande, gestaltar det som händer genom ett antal personer på konfliktens olika sidor.
Utöver militärmakt arbetar Gustav Vasa också med propaganda; det förtryck som bönderna utsatts för är inte hans fel, han ska straffa de fogdar och andra som är skyldiga. Han lovar också fullständig amnesti för alla som lämnar Dacke och svär trohet till kungamakten.
Allt är rena lögner, han flyttar möjligen runt några fogdar och i efterhand bestraffas alla som deltagit mycket brutalt, det är många småländska bönder, inklusive deras familjer, som dödas och skändas när fejden är över.
Under denna tid anser en del att Stureätten borde vara mer lämpliga som ledare för landet, flera i denna släkt var riksföreståndare tidigare och deras tid vid makten finns i ljust minne hos många. Gustav Vasa inser naturligtvis detta hot och har redan agerat, Nils Sture, det kanske största hotet, är avrättad, Sten Stures änka, Kristina Gyllenstierna, har han tvingat gifta om sig med obrottsligt lojala Johan Tre Rosor och kvar finns egentligen bara Kristinas son Svante Sture som i inledningen av denna bok, 1936, är nitton år och finns i Tyskland. Han är hemligt (tror de men det är inte riktigt sant, kungen är en av de som känner till det) trolovad med Margareta Leijonhufvud, de älskar verkligen varandra och brevväxlar flitigt.
Gustav Vasas första hustru, drottning Katarina, tidigare tysk hertiginna, dog 1535, tjugotvå år gammal, sonen Erik var då bara två år. Han kallar alla som betyder något till ett möte i Stockholm, ingen vet riktigt varför. Även Svante hämtas dit från Tyskland, livrädd undrar han om det är hans tur att dö. Så blir det inte, i stället belönas han av kungen.
Därefter deklarerar kungen för mötet att han valt sin nya drottning, han har utsett Margareta Leijonhufvud. Svante och Margareta blir förtvivlade. Med straff och belöningar, piskor och morötter ska Gustav Vasa hålla det enda tänkbara Sturehotet på mattan.
Några veckor senare träffas Svante och Margareta, hennes syster Märta finns med rummet. ”Älskade”, utropar Svante, faller på knä och tar hennes hand. Då kommer kungen in i rummet, en katastrof som snabbtänkta Margaret undviker: ”Underbara nyheter. Svante Sture har bett om min syster Märtas hand och jag har accepterat. Se hur tacksam han blev.” Underbart snygg scen!
Margareta kommer att få många barn och det är Stureättens sista riktigt starka person, Svantes mamma Kristina, som kungen utser till deras ”barnpiga”, förnedringen är total.
1544 genomför Gustav Vasa en viktig förändring, kommande kungar ska inte väljas, Sverige blir ett arvrike, Vasaätten ska härska för evigt (som vi vet blir det inte så, den perioden tar slut när drottning Kristina abdikerar 1654).
Nästa bok lär inledas med att äldsta sonen Erik blir kung men redan efter den här boken vet vi att det finns en hel del osämja mellan syskonen, något som Kristina Gyllenstierna inte alls motarbetat, tvärt om, även en liten hämnd kan vara ljuv.
Det är ett imponerande storverk som Gustaf Skördeman levererar!
Författaren
Gustaf Skördeman är född 1965 i Nederkalix och utöver det skönlitterära författandet har han arbetat som manusförfattare, regissör och producent. Han har även medverkat i Stockholm Live och varit verksam som serieskapare. Geiger var hans skönlitterära debut 2020 som snabbt såldes till tjugotalet länder och TV-serieoptionen vanns i auktion av det brittiska produktionsbolaget Monumental. Del två, Faust, kom 2021 och avslutande Wagner 2022. 2023 startade han en historisk romansvit med Vasaätten i centrum vars första tre delar nu finns ute.
Anders Kapp, 2025-09-10
Bokfakta
- Titel: Tyrannen.
- Författare: Gustaf Skördeman.
- Utgivningsdag: 2025-09-10.
- Förlag: Polaris.
- Antal sidor: 525.
Länkar till mer information
- Kapprakt om Vasa: Härskaren
- Kapprakt om Vasa: Rebellen
- Kapprakt om Wagner.
- Kapprakt om Faust.
- Kapprakt om Geiger.
- Författarens hemsida.
- Läs vad andra skriver om boken.