Efter de åtta delarna i serien om kriminalinspektör Johan Rokka i Hudiksvall och fristående spänningsromanen Calina som utspelar sig på Gran Canaria har Gabriella Ullberg Westin startat något helt nytt; handlingen i hennes nya serie har sitt geografiska nav långt upp i norr, i Kiruna, och dess mänskliga nav utgörs av fjällräddaren Mira Salo. Även om det mesta är nytt finns det ändå något att känna igen; Rokkaseriens delar var huvudsakligen tematiska, i de flesta av delarna fanns något särskilt samhällsfenomen i centrum, och så verkar det också vara här, den första delen Vitnatten kan delvis beskrivas som en klimatthriller. Vad kan paniken över att vi gör alldeles för lite för att möta klimatkrisens konsekvenser driva en del människor till? Det är en bra och relevant fråga att bygga en spänningsroman kring. Författaren balanserar skickligt mellan det centrala fallet, som växer till något riktigt stort på oväntat sätt, och allt som händer i de centrala karaktärernas privata liv. Det här är en stark seriestart.

Första delen av en serie kräver en hel del investeringar i en återkommande struktur, inte minst när det gäller centrala personer och deras relationer. Här finns först trettiosjuåriga Mira Salo och hennes hund Singel, en blandning av sibirian husky och schäfer, en skicklig sökhund som ofta gör värdefulla insatser i hennes arbete inom fjällräddningen.

Genren översvämmas av relationsusla män och här möts vi av en befriande motsats; Mira gjorde ett verkligt fynd när hon träffade sin Nils, en gruvarbetare och nästan overkligt fin man och pappa. De hade inte varit tillsammans länge när Mira blev gravid; det var Nils som övertalade henne att behålla barnet så nu har de fina lilla dottern Sonja som snart ska fylla ett år.

Besvärligare är det med Nils mamma, Miras svärmor Boel Wall, de hade en krånglig relation långt innan Mira och Nils träffades. Miras egentliga dröm var att bli polis precis som hennes älskade pappa som dog alldeles för ung. Men den drömmen krossades och möjligen var det Boel, kriminalkommissarie och polischef, som stoppade henne. Och Boels relation med Olle krossades när han var otrogen med ingen annan än Mira. Det här bygger ett intressant spänningsfält som författaren utnyttjar väl. De två kontrahenterna kan inte undvika varandra, de träffas då och då i jobbet och Boel vill naturligtvis träffa sitt barnbarn.

Mira har också en krånglig relation till sin syster Hilda Svensson som mår dåligt, har en lång missbrukarhistorik och nu reser hon norrut för att träffa sin syster, möjligen på flykt undan något i Stockholm. Kan systrarna på något sätt reparera sin relation? Det blir också en intressant fråga att följa genom texten.

Det finns naturligtvis fler återkommande karaktärer men dessa utgör kärnan.

Nutidshandlingen börjar i slutet av maj men innan dess får vi en kort prolog från november, sex månader tidigare. Mira är ute på ett larm i Kårsavaggedalen och med hjälp av Singel hittar de ett dött barn, djupfryst och med svåra skador, sannolikt orsakade av fåglar. Det är en händelse som länge finns kvar hos Mira.

I slutet på maj möter vi fem personer i en hyrd stuga. Petri Nieminen tar hjälp av öronproppar för att försöka sova, är så trött på de andras festande. Plötsligt händer någonting, Petri inser att någonting är riktigt fel och flyr genom fönstret men blir snabbt gripen av en maskerad man. På vägen därifrån lyckas Petri kasta sig ur bilen, skadar sig men kommer undan. De andra, Anders Lindh, Mads Pedersen, Yrsa Arnadottir och Simen Bakke försvinner.

Dagen efter kommer stugans ägare, Abraham Jonsson, dit och när han upptäcker förödelsen ringer han 112. Boel kommer dit med en kollega, hon inser att hon behöver hjälp med personsök och blir sur när det är Mira och Singel som kommer: ”så det fanns ingen riktig hundförare ledig?”.

Ytterligare en dag senare tar sig det förälskade paret Stella Alm och Henrik Friberg upp på toppen av Luossavaaras, han har planerat att fria till henne på denna fantastiska plats. Just när han inleder sitt frieri ser Stella något på en smal klipphylla i närheten, där ligger fyra svårt brända kroppar, det blir inget frieri.

Mira, hennes chef Sten och två andra kolleger från Fjällräddningen blir en del av utryckningen, de har mer erfarenhet av att ta sig fram i svår terräng än vad polisen har. Mira lyckas ta sig ner till klipphyllan, det luktar vidrigt, hela scenen är på något sätt rituell. Hon upptäcker att en av personerna faktiskt lever, svårt brännskadad och sövs ner på sjukhuset innan polisen hinner ställa några frågor.

Därmed är det centrala fallet i denna bok igång på allvar, allt talar för att de brända kropparna måste komma från stugan, det tar tid innan de kan identifieras. Mira tror det kan finnas något samband med den döda pojken de hittade för ett halvår sedan men det tror Boel inte alls, Mira borde inte lägga sig i, hon är ingen polis!

Fallet växer ut på oväntade och intressanta sätt och parallellt med det får vi olika scener från huvudpersonernas privata liv. Bland annat firandet av Sonjas ettårsdag, med taggiga relationer mellan Mira och Boel, dit Hilda kommer väldigt sent. Hon har fegat ur, mellanlandat hos en gammal kompis, kriminella Stoffe som hon också tar med sig till kalaset, rejält berusade bägge två.

Under dagarna som går rör vi oss mellan Mira, Boel, Hilda, den flyende Petri och en del andra. Författaren skapar levande miljöer där den dramatiska naturen får ta den plats den förtjänar, rymdbasen Esrange får vara med i en viktig roll och flera andra intressanta karaktärer växer in i handlingen. Bland dem finns den norske miljardären Geir Hagen (som hämtar en del drag från verklighetens Petter Stordalen), ägare av lyxhotellkedjan Glacier med en stark miljöprofil som också sponsrar olika miljösatsningar med mycket pengar.

Nutidshandlingen rör sig från slutet av maj till flera dramatiska upplösningar i mitten av juni.

Det är naturligt för genren att det i alla fall finns några karaktärer som mår dåligt på olika sätt, men här blir det nästan för mycket av den varan, eller i alla fall en väl hög frekvens av ord som betecknar detta, för mycket gråt, ångest, panik, skräck, flämtningar, rädsla, stress och liknande. Det dåliga måendet behöver inte alltid betecknas, skrivas ut, det kan texten få läsaren att känna på andra sätt.

Men det är ingen stor sak i en annars stark text som bland mycket annat bygger en imponerande plattform för den nya serien.

Författaren

Gabriella Ullberg Westin är född 1973 och uppvuxen i Hudiksvall. Hon har studerat kriminologi vid Stockholms universitet och att skriva tv-serier vid Stockholms konstnärliga högskola. Innan hon blev heltidsförfattare arbetade hon som kommunikationsansvarig på ett av Sveriges största telekombolag. I dag bor hon i Stockholm tillsammans med sin familj.

Debuten och den första delen i serien om kriminalinspektör Johan Rokka i Hudiksvall, Ensamfjäril från 2014, gav hon ut på eget förlag och det gick så bra att hon snabbt fick stabila förlags- och agentrelationer. Serien på åtta delar har givits ut i sex länder och sålts i över trehundratusen exemplar.

Hennes stora inspirationskälla i början av författarskapet var Henning Mankell som visade att det går att skriva polisromaner som inkluderar ett stort engagemang för både individer och samhälle. Rokkaseriens olika delar tematiseras också kring aktuella samhällsfenomen. Hon har ett stort intresse för kriminalpsykologi, vad det är som driver människor till brottslighet, och hon lägger ner mycket research i sitt författarskap, ofta genom intervjuer med poliser och specialister av många olika slag.

Calima från slutet av 2023 är hennes första helt fristående spänningsroman och nu har hon med Vitnatten startat en ny serie.

Anders Kapp, 2025-06-30

Bokfakta

• Titel: Vitnatten.
• Författare: Gabriella Ullberg Westin.
• Utgivningsdag: 2025-06-24.
• Förlag: Bokfabriken.
• Antal sidor: 395.

Länkar till mer information

• Kapprakt om Calima
• Kapprakt om Mörkret under ytan.
• Kapprakt om När vi faller.
• Kapprakt om Ett enda andetag.
• Läs vad andra skriver om boken.