I fjolårets skönlitterära debut Tigerns år arbetade Fredrik Lundberg skickligt med en blandning av verkliga händelser och fiktion. Det gör han även i uppföljaren Kaninens år som kommer ut i dag. Särskilt ett exempel är mycket tacksamt: Sydafrikasatsningen, eller Sydafrikafiaskot som det också kom att kallas, inträffade under 21-27 november 1999, syftade till att stärka relationerna mellan länderna, marknadsföra JAS 39 Gripen, och veckan inleddes med en konsert i Soweto med artister från Sverige. Arenan har en kapacitet för en publik på trettiotusen men det kom bara tre. Regeringen fick mycket kritik för hur veckan arrangerats och finansierats, inte minst den centrala roll som PR-byrån Rikta Kommunikation hade var uppe till debatt. Författaren har här ett färdigt och verkligt händelseförlopp som knappt behöver skruvas alls för att bli både väldigt roligt och elakt. Det kombineras med den verkliga diskussion som dyker upp då och då och som handlar om Systembolagets inköpsprocesser, ett tema som Andreas Grube också arbetar med i sina vindeckare. Här krävs något mer skruvande för att nå det elakt roliga tonfall som han är så bra på. Han har också ett berörande engagemang för utsatt människor, här i form av människor som arbetar för en stor vinproducent i Sydafrika under usla villkor.

Vi återser seriens huvudperson Lars Ferm, till delar författarens yngre alter ego, som arbetar som grävande reporter på I nationens intresse (en omskrivning av Kalla fakta där författaren arbetade i många år), men har inte haft något vettigt att göra det senaste året. Då (förra året och förra boken) blev han hjälte hos många men inte på redaktionen, han tror att cheferna, ansvarige utgivaren Gustav ”Dubbel-Gurra” Gustavsson och redaktionschefen Lisa Jern, egentligen helst skulle vilja sparka honom.

Lasse är trettiosex, frånskild men har en rätt bra relation till exet Åsa, de bor nära varandra på Lilla Essingen och har gemensamma dottern Lina (Lina-Fina för Lasse) som är sex år. Han är spelberoende och tillbringar mycket tid vid roulettborden på svartklubben Stegen vid Mariatorget, dricker emellanåt väl mycket, har en rätt cynisk yta, mer har också ett stort patos för människor som är utsatta på olika sätt, både i jobbet som grävande reporter och som volontär på Stadsmissionens härbärge på Kungsholmen.

”Tjenare Lasse.” Rösten i telefonen är vagt bekant. ”Det är jag Rickard.” Det dröjer ett tag till innan polletten trillar ner, det är förstås Racke Refug, en kompis från högstadiet och gymnasiet i Nyköping, men det måste vara mer än femton år sedan de senast hade kontakt med varandra. Rickard är numera en rätt framgångsrik krögare med en fin restaurang på Kungsholmen. Han har ett tips till Lasse men vil inte dra det på telefon.

När de träffas på hans restaurang berättar han om korruption inom Systembolagets vinimport. Hans uppgifter verkar trovärdiga och Lasse börjar gräva.

Strukturellt följer författaren debutboken. Där var det barnsoldaten Josef som personifierade gestaltningen av de vidriga konflikterna i Centralafrika, här är det Leoni Moyo som finns i centrum för gestaltningen av situationen för arbetarna på den stora vingården Löwenberg Plase, hon och hennes älskade man Lucky har sexåriga dottern Cindy och de bor i en av gårdens ruckel till arbetarbostäder.

Trots att det gått fem år sedan apartheidsystemet definitivt dog ut och Nelson Mandela tillträdde som president har ingenting förändrats på gården där arbetarna tvingas leva under slavliknande förhållanden.

Gården har ägts av samma familj i många generationer sedan 1735 och nu är det Richard Coetzee som är den hårdföre ägaren. Hans största kund är svenska Systembolaget och han gör allt för att det ska fortsätta vara så; även om det går åt en hel del pengar för att smörja beslutsfattarna så tjänar han miljoner på deras stora inköp.

En dag kommer den vite voorman Peter de Villers, han är en förman som alla arbetare är rädda för och Leoni blir orolig. Han berättar att Lucky är död, att han dött i en olycka på fälten. Leoni blir förtvivlad, så småningom inser hon också att något är fel, förmannens berättelse om olyckan kan inte stämma. Leoni är en smart ung kvinna, hon bestämmer sig för att ta reda på vad som egentligen hänt hennes man, i återkommande kapitel får vi följa hennes livsfarliga jakt på sanningen.

I ett tredje spår får vi återse debutens absolut roligaste karaktär. Överklassidioten Nils von Otter har en rätt hög position på UD, obegränsat självglorifierande blir han fantastisk kul att läsa om.

Eva Petreus är rätt ny som kabinettssekreterare på UD, kabs som det kallas internt. Både hon och utrikesministern är oroliga över vad som händer i planeringen av den kommande Sydafrikaveckan. Initiativet kommer från statsministern själv och han har kört över UD, där projektet låg från början, och i stället lagt ledningsuppdraget på sina närmaste man, statssekreterare Dan Larsson, Danne Detalj som han kallas för bakom ryggen, han har en ständig ambition att styra allt på detaljnivå. Dessutom har PR-byrån PEKA, som upphandlades tidigt för begränsade uppgifter, fått en alldeles för stor roll, det är nu byråns ledare Per von Ascheberg och Dan Larsson som styr allting, UD har ingenting att säga till om, men om det här blir ett fiasko kommer det ändå att slå tillbaka på dem själva.

Gemensamt kommer de fram till en plan; de utser Nils von Otter till att vara huvudansvarig för Utrikesdepartementets roll i Sydafrikaprojektet. Om allt går fel blir han syndabock, ingen av dem skulle sakna den odugliga mallgrodan.

Vi får följa dessa tre spår och möts av ett antal starka scener på vägen, författaren kombinerar skickligt spänning, dramatik, humor och engagemang för utsatta människor. Naturligtvis hamnar vi så småningom i Sydafrika, Lasse har lyckats övertyga sina chefer om att få åka för att undersöka den orimligt stora leverantören till Systembolaget med villkoret att han då också måste bevaka de svenska aktiviteterna där. Nils von Otter åker också dit och Leoni Moyo finns redan på plats när de tre spåren möts under dramatiska upplösningar.

Fredrik Lundberg gör det riktigt bra, det här är text som fångar läsarna, det här är en serie som jag gärna återvänder till.

Författaren

Fredrik Lundberg är född 1970 i Hölö och uppvuxen i Nyköping. Efter gymnasiet studerade han internationell politik, sociologi och journalistik, men studerade också språk utomlands (Dijon och Madrid). Han började arbeta vid TV4 1997 och under sina nästan femton år där var han bland annat reporter och redaktör för Nyhetsmorgon, TV4 Sporten samt Kalla fakta innan han blev redaktionschef och ansvarig utgivare för Kalla fakta 2005. Därefter blev han chef över hela samhällsredaktionen på TV4. 2011 övergick han till tjänsten som programdirektör på MTG TV där kanalerna TV3, TV6, TV8 och TV10 ingick. Han är även entreprenör, har startat och drivit ett antal olika företag, företrädesvis inom media. Han är gift, har fyra döttrar och är bosatt i Gamla stan i Stockholm.

Han debuterade som författare 2014 med Happy Hunting, allt man behöver veta som jägare, och 2015 kom Från skott till stek, skriven tillsammans med Kristin Johansson, som bland annat beskriver hur man tillagar vilt.

2024 debuterade han skönlitterärt med spänningsromanen Tigerns år som nu följts up med Kaninens år. Han är även ordförande i Adam Alsings Minnesstiftelse och fem kronor av varje såld inbunden bok kommer att gå till stiftelsen.

Anders Kapp, 2025-09-12

Bokfakta

• Titel: Kaninens år.
• Författare: Fredrik Lundberg.
• Utgivningsdag: 2025-09-12.
• Förlag: Piratförlaget.
• Antal sidor: 406.

Länkar till mer information

• Kapprakt om Tigerns år.
• Läs vad andra skriver om boken.