Stark uppföljare med klassikervibbar

Det är en tisdag i mitten av september när vi träffar en fjärdeklass på utflykt vid Strålsjön i Nackareservatet. Det är en vacker dag, ovanligt varmt för att vara september, ungarna har kul, skrattar och leker när allt avbryts av ett skrik; en av flickorna i klassen, Alina, har sett ett ansikte nere i vattnet. Tidigare samma dag vaknar Saga alldeles för tidigt, hon är nitton, går sista året på Nacka gymnasium, och brukar verkligen inte vakna innan fem på morgonen. Men det är ett envist ljud som väcker henne, hon upptäcker att de är en dörr som står och slår i vinden hos grannen tvärs över gatan. Där bor familjen Björk som inte riktigt passar in i fina Kummelnäs, bråk, tjafs och uselt underhåll, Sagas pappa hade nyligen sagt att de kanske borde ringa störningsjouren. När hon motvilligt går över för göra något åt oljudet hittar hon föräldrarna och de två yngre barnen döda. Nittonårige Viktor är försvunnen. Det här är de två fall som inleder Gift, uppföljaren till Erika Svernströms spänningsdebut Besatt från förra året; en text som skickligt använder ett mycket klassiskt grepp inom genren.

Serien har två huvudpersoner och den ena är journalisten Thea Bergfalk som inte har det så lätt med sin yrkeskarriär, hon vill arbeta som kriminalreporter men av olika skäl går det inte så bra. För att få pengarna att räcka till har hon tagit på sig uppdraget att spökskriva kändisskådisen Johan Sterlings memoarer, ett beslut som hon börjat ångra; den här sextioåringen är odrägligt egotrippad och dessutom verkar han ha en sunkig kvinnosyn.

Kriminalkommissarie Mikael Hermansson arbetar på avdelningen för grova brott som har sin bas i Flemingsberg. Polisfamiljen med chefen Thomas Camelo, närmaste parhästen Sofia Kempe och övriga kolleger är väl framskrivna. I den här boken har den rätt speciella men skickliga rättsläkaren Karl-Johan Bernhardsson en stor roll, både som obducent och som privatperson. Efter en separation för något år sedan bor Mikael i en sliten trea på Hägerstensåsen, exet tog över deras radhus. Det är Mikael som får ansvaret för utredningen av bägge de fall som nämndes i inledningen men så småningom kopplas han bort från ett av fallen, de personliga kopplingarna är alltför starka.

Thea och Mikael träffades i förra boken och är numera ett par, det är fortfarande tidigt i relationen. Thea har en rätt ansträng relation till sin mamma Marie, inte minst på grund av den stora lögnen, ända sedan hon var liten hade hon fått höra att pappan var död men det var inte sant, han hade alltid velat träffa henne men det hade mamman förhindrat. Nu är han i alla fall död på riktigt och arvet efter honom hade givit Thea möjlighet att köpa en trea på Södermalm med utsikt över Stigbergsparken som hon verkligen älskar. Där kan hon och Mikael träffas, inte hemma hos honom, Thea har inte blivit introducerad för barnen ännu.

Mellanstadieläraren Klara Hermansson är Mikaels exfru, det var hon som orsakade skilsmässan genom att vara otrogen med lärarkollegan Jan. De två är nu sambos, Jan har flyttat in hos henne i radhuset. Klara och Mikael har två barn tillsammans, Melker och hans lillasyster Moa, som nu är hos mamma och pappa varannan vecka. Mammaveckorna är inte så enkla, särskilt Melker och Jan har svårt för varandra.

Det är Klaras fjärdeklass som var på utflykt i inledningen, det var hon som larmade polisen. Alina, den flicka som hittade kroppen i vattnet, återkommer i handlingen, blir kompis till Moa, en flicka med ovanliga förmågor; här blir det en liten utflykt till det övernaturliga som jag inte riktigt gillar.

Även Klara har ett krångligt förhållande till sin mamma, en flygvärdinna som sällan var hemma när det behövdes. Hon har i stället en mycket nära relation till sin ingifta moster Ingrid, en stark och fortfarande vacker kvinna. Ingrid får en stor roll i berättelsen. Hennes man, Klaras morbror August, dog i den olycka som också skadade sonen Kristoffer svårt. I stället för en lovande elitsimmarkarriär hamnade han i rullstol, en mycket sluten ung man, har hunnit bli tjugotvå, som knappt pratar med någon. Klara har alltid haft en nära relation till sin kusin men nu pratar han inte ens med henne.

Som läsarna snabbt gissar har de två fallen i inledningen kopplingar till varandra men det vi inte alls gissar är oväntade kopplingar av helt annat slag.

Det vanligaste med dagens spänningsserier är att de hålls samman av några återkommande karaktärer och miljöer, att det finns (minst) en lång berättelse kopplad till dessa karaktärers liv samt en kortare berättelse, fallet i den enskilda boken, som ska lösas innan den boken är slut. För varje bok ska det finnas en rimlig balans mellan det aktuella fallet och karaktärernas liv. Den här boken bryter mot denna normalitet, karaktärernas liv tar alldeles för mycket plats men det finns en mycket bra förklaring till detta, ett svar som kanske inte kan hämtas från samtidens normalitet utan från genrens äldre, mer klassiska upplägg. Det är riktigt snyggt.

Strukturellt väljer författaren, precis som i förra boken en enkel lösning, en kronologi under en dryg vecka, tisdag 12 september till torsdag 21 september, där vi varje dag rör oss mellan ett rimligt antal berättarperspektiv och en ganska avgränsad geografi. Det fungerar alldeles utmärkt.

Några petitesser:

Alla författare har en del favoritord och här dyker det ovanligt ofta upp silhuetter vilket absolut inte är något problem, jag tycker bara det är trist att överge den klassiska stavningen.

Författaren använder både ”lyste” och ”lös” (som synonym, alltså inte i betydelsen fri / ledig); jag tycker det förra alternativet är bättre, både begriplighetsmässigt och estetiskt.

Trots en smula gnäll finns här mycket som gör mig riktigt läsglad; språket, de starka karaktärerna och den smarta klassikertillämpningen.

Författaren

Erika Svernström är född 1967 och bosatt i Älta, Nacka kommun, med man och tre barn. Hon har arbetat som journalist i tjugofem år, bland annat på SVT och Året Runt. Idag arbetar hon som lärare och på fritiden har hon ett passionerat intresse för matlagning. Hon har kommit ut med fem böcker för unga och spänningsromanen Besatt var hennes debut för vuxna, dessutom starten på serien Brottsplats Älta, som nu följts upp med Gift.

Anders Kapp, 2026-01-29

Bokfakta

  • Titel: Gift.
  • Författare: Erika Svernström.
  • Utgivningsdag: 2026-01-29.
  • Förlag: Bokfabriken.
  • Antal sidor: 477.

Länkar till mer information

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Please reload

Please Wait