David Lagercrantz har med Ur djupen ropar jag hunnit fram till fjärde delen i serien om professor Hans Rekke och polisen Micaela Vargas, hans versioner av Sherlock Holmes och dr Watson. Arthur Conan Doyle skrev ett sextiotal berättelser om Sherlock Holmes mellan 1887 och 1927 och karaktären Irene Adler finns bara med i en av dem, En skandal i Böhmen, där hon överlistar Holmes. I olika andra parafraser porträtteras hon som Holmes stora kärlek, som medarbetare till Holmes ärkefiende, professor James Moriarty och på andra sätt. Här dyker hon upp som Hans Rekkes ”gamla flamma Irene Vidal” oftast ”falsk som vatten” men nu har hon kommit med en omskakande nyhet: Hans pappa Harald är död sedan länge men han ska ha haft en utomäktenskaplig dotter vid namn Johanna Winter, en kvinna som just nu är försvunnen. Hans tror henne och börjar, till drygt sjuttioåriga mamman Elisabeths förtvivlan, gräva i pappans efterlämnade handlingar efter information om hans hittills helt okända halvsyster. I tidigare delar finns konstnärlig passion av olika slag men här handlar det om passionerat hat, svartsjuka som passerar gränser, den ensamma svarta fågelns panik.

Så småningom hittar han pappans dagbok där han finner en helt annan person än den iskalla, självförmätna buffel han själv kommer ihåg, ”en förmögen och hänsynslös redare som inte vände sig om och betraktade sviterna av sin brutalitet.” Dagboken har just titeln ”Ur djupen ropar jag” och handlar mycket om skuld och ånger.

Berättelsens nutid startar i januari 2009, en kort tid efter den förra bokens slut men mycket handlar om olika händelser under hösten 1984. På den tiden umgicks Harald och Elisabeth Rekke mycket med Richard och Suzanne Berger, bägge paren extremt rika, männen framgångsrika internationella entreprenörer, nu döda sedan länge, kvinnorna var nära väninnor, de lever fortfarande men vänskapen finns inte kvar.

Hans Rekke hittar mycket i sitt grävande, bland annat att större delen av förmögenheterna byggdes på omfattande illegala internationella affärer med vapen och sovjetisk olja. Utöver Harald och Richard fanns advokaten Hugo Hoffman med i ledningen för dessa affärer. Lagercrantz version av James Moriarty heter Gabor Morovia, han dök upp i seriens andra del och återvänder nu, han kan också ha varit inblandad i de illegala affärerna.

Hans bror, kabinettssekreterare Magnus Rekke, en rätt obehaglig person som vi fått lära känna i tidigare böcker, känner till halvsystern, han har fått informationen från Säpo. Johanna Winter hade skyddad identitet under uppväxten, det finns ingen information om vem som var hennes mamma, men det finns uppgifter om henne från det att hon som sjuttonårig skrevs in som student i Oxford. Hon har nu som trettioåttaåring gett sig tillkänna som Harald Rekkes dotter när hon försökt få ut hemliga uppgifter om honom från den tyska underrättelsetjänsten som sagt nej men informerat svenska Säpo.

Han vet att hon är en nytillträdd professor vi Max Planck-institutet i Laipzig, han har till och med träfat henne på en restaurang i Paris, han ville ta reda på vad hon gräver efter om hans älskade pappa som han beundrar mycket. Men Johanna berättade inte mycket, hon är orolig, en journalist som hon kände grävde i samma uppgifter men dog under mystiska omständigheter. Hon berättar däremot att hon som ung faktiskt träffat Hans en gång, det var när han fortfarande turnerade som konsertpianist, hon pratade med honom efter en spelning i Wien utan att säga något om deras släktskap. Magnus blir orolig men säger ingenting till resten av familjen.

Vi får en del tillbakablickande kapitel från Johannas uppväxt, vi träffar henne 1984 när hon är tolv år, bor i Berlin med sin mamma men snart börja på en engelsk internatskola. Hon odlar tidigt ett intresse kring evolutionen och människans rädsla för ensamhet, det är också vad hon forskar om som professor många år senare.

Detaljer växer fram från två håll, från Hans Rekkes grävande och från de historiska kapitel där Johanna Winter har huvudrollen. Från bägge håll kommer vi fram ett mord i en lägenhet på Brunnsgatan i Göteborg andra december 1984; det är journalisten Maria Eder som är död och hon är Johannas mamma.

Kommissarie Klas Wolter leder utredningen; utöver det faktum att Maria Eder har en dotter tillsammans med Harald Rekke har hon flera andra sorters kopplingar till grupperingen Berger, Rekke & Co, några av dem misstänks men ingen grips, mordet är fortfarande ouppklarat, något som Hans Rekke vill ändra på. Klas Wolter lever fortfarande i berättelsens nutid, han har sparat allt material från fallet som Rekke får ta del av.

Parallellt med den här historien intensifieras en av seriens länga berättelser som handlar om Micaela Vargas relationer till sin kriminella bror Lucas. Hon går på en fälla som Lucas gillrat för att hämnas på Micaelas försök att sätta dit honom. Micaela riskerar att förlora både sin tjänst inom polisen och sin heder.

Återkommande i texten finns en svart fågel. Den har råkat komma in i ett rum hemma hos paret Rekke för länge sedan, den flaxar i panik för att försöka ta sig ut, Elisabeth vet inte vad hon ska göra, stänger dörren åk går därifrån. Den finns i Le Merle noir (Koltrasten) ett rätt kort stycke för piano och flöjt från 1952, skrivet av den franska kompositören Olivier Messiaen, ett stycke som den unga pianistens Hans Rekke studerade in med hjälp av mamma Elisabeth som menade att han måste tänka sig in i den instängda fågelns panik för att kunna spela den på rätt sätt.

Den svarta fågeln återkommer på andra ställen i klassisk musik som Lagercrantz refererar till men inte bara där, Paul McCartneys Blackbird från sextiotalet är ensam och förtryckt ”take these broken wings and learn to fly,” är ett försök till revolt.

Här finns kopplingar till ensamheten i den våldsamma svartsjukan, det passionerade hatet som författaren skriver fram på olika sätt samt även kopplingar till Johanna Winters forskning. Det är riktigt snyggt, och riktigt läsvärt ända fram till den dramatiska upplösningen.

Anders Kapp, 2026-08-23

Bokfakta

• Titel: Ur djupen ropar jag.
• Författare: David Lagercrantz.
• Utgivningsdag: 2026-04-10.
• Förlag: Norstedts.
• Antal sidor: 326.

Länkar till mer information

• Kapprakt om David Lagercrantz inklusive ytterligare länkar.
• Läs vad andra skriver om boken.